Våld i nära relation är ett stort problem. Men diskussionerna handlar om kvinnors utsatthet, trots att 400 000 män drabbades förra året. Det är bra att jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) har lagt förslag där hon vill se en mer inkluderande formulering där även utsatta män, pojkar och HBTQ-personer inkluderas, skriver Magnus Falkman, styrelseledamot av Akillesförbundet.
Tidigare i år släppte Brottsförebyggande rådet sin senaste omfångsundersökning om våld i nära relation. Den visade att under 2022 utsattes 11,7 procent av männen för våld från en nuvarande eller tidigare partner. Det motsvarar över 400 000 utsatta män enbart under 2022. Det är även den andra studien på kort tid som visar att fler män än kvinnor utsätts för grov misshandel i nära relation. Ändå lyser mäns utsatthet med sin frånvaro i debatten och arbetet med våld i nära relation.
Enbart 1,4 procent av männen i studien valde att anmäla sin utsatthet. Ändå gör polisen inget aktivt för att öka mäns anmälningsbenägenhet. Polisens prestigeprojekt Igor riktade sig, likt många av polisens andra insatser, enbart till våldsutsatta kvinnor. Det är inte ovanligt att polisen samarbetar med den lokala kvinnojouren eller låter sig utbildas av Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK). Det omkullkastar helt polisens trovärdighet och objektivitet i frågan – och det ökar definitivt inte de utsatta männens anmälningsbenägenhet.
Under 2023 granskade Svenska Akillesförbundet de 392 nyhetsinslag som Sveriges Radio sände under året och som berörde ämnet våld i nära relation. Trots att utsattheten är relativt jämnt fördelad mellan könen var det enbart tre procent av nyhetsinslagen som fokuserade på kvinnors våld mot män. Bedömningen är att snedfördelningen i det närmaste ser likadan ut när det gäller nyhetsinslag i tidningar och tv. Här skulle arbetet och debatten ha mycket att vinna på att media förmedlar en mer objektiv och nyanserad bild av våld i nära relation.
Jämställdhetsminister Paulina Brandberg (L) har lagt ett bra och nyanserat förslag om att ändra det jämställdhetspolitiska delmålet om att mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Hon vill se en mer inkluderande formulering där även utsatta män, pojkar och HBTQ-personer inkluderas. Men i övrigt lyser politiker och deras partier med sin frånvaro när det gäller män som utsätts för våld i nära relation. När hörde vi senast en politiker prata om mäns utsatthet, mer pengar till mansjourerna eller att samhället behöver mer utbildning och kunskap om kvinnors våld mot män?
Våld i nära relation är inte en könsfråga utan en brottsofferfråga.
När man lyfter mäns utsatthet hör man alltid röster som omgående påpekar att kvinnor drabbas värst. Det kan till viss del stämma med de studier och den statistik som finns på området. Det är fler kvinnor än män som dödas till följd av våld i nära relation, och det är fler kvinnor än män som utsätts för sexuellt våld i nära relation. Men det ger inte samhället något legitimt skäl att helt blunda för mäns utsatthet.
Avsevärt fler män än kvinnor tar årligen sitt liv på grund av psykisk ohälsa. Men ingen skulle väl komma på tanken att använda det som argument för att osynliggöra eller negativt särbehandla kvinnor som mår psykiskt dåligt?
Debatten och arbetet med våld i nära relation behöver bli mer inkluderande – i stället för att man polariserar och exkluderar dessa brottsoffer på grund av deras kön (eller sexuella läggning). För våld i nära relation är inte en könsfråga, utan en brottsofferfråga. Då kan samhället inte blunda för att uppskattningsvis över 400 000 män årligen utsätts för någon form av våld i nära relation.
Magnus Falkman
Styrelseledamot Akillesförbundet
Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.
