I veckan har jag läst Mattias Eliassons bok Myr. I boken beskriver författaren sina betraktelser över att under årets alla årstider besöka samma naturtyp. Läsandet väckte många tankar om naturens påverkan på mitt liv.

Skog och natur har för mig alltid betytt frihet. I såväl barndom som vuxen ålder har naturen varit en tillflyktsort för att komma undan påträngande tankar, ångest eller bara en alltför stressig vardag. Som barn sprang vi ut i skogarna. Lekte, gjorde upp eld, lagade mat, tältade och nattvandrade. Allt i en liten grupp pojkar.

På den tiden fanns inte lika många distraktioner som i dag. Det fanns inga mobiltelefoner, och den i kompiskretsen som eventuellt ägde ett Gameboy fick lämna den hemma. För några år sedan hade jag ett samtal med föräldrar om att låta mentorerna på högstadieskolan samla in mobiltelefonerna i början av dagen, för att sedan lämna tillbaka dem efter sista lektionen. Många var ytterst tveksamma. Vad gör vi om vi behöver nå dem? Om något händer? Dessa frågor var för mig ytterst främmande. Miljön i skolan borde vara så pass trygg att eleverna inte behöver nås under skoltid. Och kanske finns det en fördel med att inte alltid vara nåbar.