”Den nakna ön” är en japansk film om en familjs tillvaro på sin lilla ö. Vi får följa deras vardagliga liv, där föräldrarna ihärdigt vattnar sina grödor. Det är en avskalad film, där till och med prat och berättande betraktas som något överflödigt.
Trots att ”Den nakna ön” (1960) är ovanligt lågmäld, finns det få andra filmer som är lika nydanande och självständiga. Ingen dialog förekommer, det närmaste tal den kommer är när vi hör glädjerop, gråt och sång. Det blir en påminnelse om den väg filmkonsten hade kunnat ta, att berätta med bilder och låta ljuden vara ljud snarare än tal.
