Den 25 april 1999 samlades cirka 10 000 utövare av den andliga metoden falungong utanför Kinas regeringshögkvarter Zhongnanhai i Peking.
Samlingen skedde spontant, för att vädja till makthavarna om att tiotals utövare som arresterats i staden Tianjin, sydost om Peking, behövde släppas. Dessa hade dagarna dessförinnan gått till en tidningsredaktion i Tianjin för att de ville diskutera och få till en korrigering av felaktigheter i en av tidningens artiklar om falungong. Polisen i Tianjin hänvisade falungong-utövarna till Peking, ifall de ville vädja för sina vänners frigivning.
På morgonen den 25 april strömmade det från alla håll falungong-utövare till Zhongnanhai, utan att någon central order hade gått ut. Meddelandet hade spridits från mun till mun. Falungong är löst organiserat och det varken fanns eller finns någon central ledning som kan beordra utövarna att göra något sådant. Alla aktiviteter bygger på utövarnas eget engagemang.
Metodens kärna står att finna i tre ord: Zhen, Shan, Ren (dessa kinesiska ord översättas vanligen med sanning, godhet, tålamod, men rymmer vidare betydelser än de svenska orden härbärgerar). Utövarna av falungong anstränger sig i sina dagliga liv för att följa dessa ord, samt göra de fem stillsamma övningar som också ingår i metoden.
Det var i princip detta enkla budskap man ville ge tidningsredaktionen i Tianjin.
Demonstrationen utanför Zhongnanhai har blivit känd för att den trots sin storlek var stillsam och värdig. Deltagarna stod stilla och tysta längs med trottoarerna, de plockade upp skräp och gjorde i ordning efter sig efteråt. Men den skrämde livet ur den dåvarande kinesiske regimledaren Jiang Zemin, och markerar därför en startpunkt för den förföljelse han senare samma år inledde.
Regimledaren såg den stora folkmassan och fruktade att det fanns en fientlig politisk kraft bakom samlingen, som kunde hota kommunistpartiet. Vad gjorde de annars där? Hur skulle alla människorna annars kunna samlas så snabbt och effektivt? Att det var så enkelt som att människorna hade samlats där bara för att de ville korrigera faktafel i en tidningsartikel, och få sina felaktigt arresterade vänner frigivna, låg troligen utanför hans fattningsförmåga.
Den stora och snabbt uppkomna demonstrationen utanför Zhongnanhai triggade Jiang Zemins avundsjuka och misstänksamhet – vem annat än kommunistpartiet kunde ha sådana resurser i Kina? – och var ett av hans argument för att starta förföljelsen av falungong den 20 juli 1999.
Varje år sedan dess har falungong-utövare världen över samlats utanför kinesiska ambassader och konsulat den 25 april för att stilla och värdigt, efter exempel från demonstrationen vid Zhongnanhai 1999, visa att falungong är en fridsam metod utan politiska ambitioner och att utövandet enbart syftar till att förbättra sig själv som människa. Man kräver ett stopp för förföljelsen och att alla fängslade utövare friges. Man kräver att Jiang Zemin ställs inför rätta för sina brott mot miljontals falungong-utövare och deras anhöriga. Man kräver också att det internationella samfundet ska utreda brotten mot falungong i Kina. Anklagelserna handlar bland annat om omfattande organstölder från levande falungong-utövare, tortyr, hjärntvätt, utomrättsliga arresteringar, social stigmatisering, ekonomiskt förtryck med mera.
Det är vad som gör 25 april till en speciell dag för falungong-utövare i Sverige och övriga världen.
