Försöken att mäkla fred i Syrien löper längs två parallella spår. Det går inte särskilt bra i vare sig Astana eller Genève - men den kazakiska uppstickaren kan möjligen erbjuda en mer framkomlig väg.
I veckan har FN:s Syriensändebud Staffan de Mistura kallat till nya fredssamtal i Genève. Fem tidigare FN-ledda förhandlingsomgångar har misslyckats med att sätta stopp för den sex år långa konflikten som krävt över 320 000 liv.
– Vi har uppriktigt sagt inte alltför stora förväntningar, sade de Mistura inför mötet.
Bashar al-Assad har också sagt att samtalen kommer att förbli substanslösa. Den syriske presidenten är desto mer optimistisk kring de parallella förhandlingar som sedan i januari pågår i Astana, orkestrerade av hans allierade Ryssland och Iran samt Turkiet som står på andra sidan i konflikten.
Avtal i Astana
I den kazakiska huvudstaden undertecknades nyligen ett avtal om demilitariserade zoner, som byggde vidare på de tre ländernas decemberöverenskommelse om vapenvila.
– Astana har bidragit till att konflikten är närmare en lösning än på länge. Och det tror jag främst beror på att samtalen har inbegripit de tre aktörer som faktiskt är mest relevanta i Syrien medan vetospelare som Assadregimen och oppositionen har hållits utanför, säger Per Jönsson, Mellanösternanalytiker vid Utrikespolitiska institutet.
Astanaprocessen - med mer flexibel struktur än Genève - har främst handlat om att upprätta och reglera en vapenvila.
"Det har inte fungerat särskilt väl hittills, men vi får se hur det går. I praktiken har processens betydelse nog främst varit att knyta samman Ryssland och Turkiet i ett strukturerat samarbete kring begränsade mål. Det har varit viktigt i ett läge där den turkiskstödda rebellsidan tappar mark och inflytande" skriver Aron Lund, författare till en bok om det syriska inbördeskriget, i en kommentar till TT.
USA har ställt sig utanför arenan när det gäller inbördeskriget och lagt fokus på kampen mot IS, vilket gör att det är Moskva som styr förhandlingsspelet. Trots kritik mot det vetoglada ryska agerandet i FN har dock Washington inte försökt att blockera Astanaprocessen och kan i framtiden komma att engagera sig mer aktivt - i synnerhet om det går att bygga vidare på vapenvilorna därifrån, enligt Lund.
"Inget problem"
"Det behöver inte vara ett problem med två processer, så länge de inte når motstridiga slutsatser och ingen sida försöker spela ut det ena förhandlingsspåret mot det andra. Även FN har gett visst stöd för Astanasamtalen, i hopp om att det ska kunna lugna ner läget på marken och skapa bättre förutsättningar för framsteg i Genève" skriver han.
Yezid Sayigh, analytiker på tankesmedjan Carnegies Mellanösterncenter, tror dock att en formellt framförhandlad lösning är långt borta, i såväl Astana som Genève.
– En viss typ av överenskommelse kan så småningom komma att uppnås mellan Ryssland och USA. Men jag tvivlar på att det skulle leda till något som vi skulle kunna kalla ett genuint övergångsarrangemang, i vilket det finns en meningsfull överföring eller delning av någon betydande statsmakt, säger han.
(TT)
