Trevor Francis är död. Den före detta tonårsidolen, Englands första miljonpundsspelare och mannen som en gång släckte Malmö FF:s drömmar om att vinna Europacupen är borta.
Svenskar minns hans största enskilda ögonblick som fotbollsspelare med smärta. Ett skadskjutet Malmö FF mötte 1979 Nottingham Forest i Europacupfinal på Münchens Olympiastadion. Det var ingen vidare match men när klockan drog sig mot halvtidsvila kunde man åtminstone trösta sig med att MFF stod emot och fortfarande höll 0–0. Bara någon minut till. Men så gick bollen än en gång ut på engelsmännens vänstersida, till den skotske yttern John Robertson. Han fick det utrymme han behövde mot Roland Andersson och skickade in ett långt inlägg. Bollen seglade över hela straffområdet, mot bortre stolpen, och där kom en rödtröjad raket dykande. Francis hade farten uppe och lyckades träffa bollen underifrån, så att hans nick gick rakt upp i nättaket bakom chanslöse MFF-målvakten Janne Möller. När skåningarna sedan gick in i omklädningsrummet gjorde man det i en tung uppförsbacke. De flesta som såg matchen insåg att den var avgjord och så var det också.
Spelaren som sänkte MFF hade hunnit ta flera steg sedan debuten som 16-åring. Då blev hans genombrott, med fyra mål på Bolton, en knuff i rätt riktning för Birmingham City, som var på väg tillbaka till högstaligan.
Köpare var Nottingham Forest och deras manager Brian Clough, som bjudit en miljon pund. Det var mer än en fördubbling av gällande engelska transferrekord.
Francis hade nu nyligen fyllt 25 år men alltså haft plats i det allmänna medvetandet i ett decennium. Birmingham City hade upptäckt honom tidigt och lockade vid 15 med ett lärlingskontrakt. Reglerna medgav inte proffskontrakt förrän han fyllt 17.
Birmingham kom tillbaka till ettan men trots Francis målskytte fick laget slugga sig fram på nedre tabellhalvan. Halvvägs in på den nionde A-lagssäsongen, i februari 1979, kom beskedet som anhängarna fruktat. Han skulle säljas. Köpare var Nottingham Forest och deras manager Brian Clough, som bjudit en miljon pund. Det var mer än en fördubbling av gällande engelska transferrekord. Året därpå gick Forest ånyo till EC-final. Men då hejdades Francis av en ömmande hälsena, en skada som också lade hinder i vägen för EM-deltagande den sommaren.
Francis stannade i Forest till september 1981, då Manchester City betalade 1,2 miljoner pund för hans tjänster. ”Köp, annars avgår jag”, ska managern John Bond ha sagt till sin ordförande Peter Swales (som hävdade att han inte hade råd). Swales talade uppenbarligen sanning, ty följande sommar såldes guldklimpen till Sampdoria för 700 000 pund. Swales kunde inte längre betala hans höga lön samtidigt som Francis var alltför skadebenägen för att det skulle kännas helt tryggt.
Det blev fyra år i Genua och ett i Bergamo (Atalanta) som grundmurade hans rykte som ”skör”. Av 150 möjliga ligamatcher deltog han i 88. Han kunde fortfarande göra det omöjliga, men inte hela tiden och framför allt inte för ofta. Sedan planade allting ut med spel av och till i Rangers, Queens Park Rangers och Sheffield Wednesday, där han spelade sin sista match som 40-åring. Då hade han övergått till managersysslan och ledde QPR, Sheffield W, Birmingham och Crystal Palace.
Totalt spelade han 783 tävlingsmatcher och gjorde på dessa 282 mål. Tillkommer 52 landskamper för England (16 mål) och spel i ett VM (1982). Europacupsegern 1979 var toppen på hans bana. Utöver det vann han Coppa Italia med Sampdoria (1985) samt ligacupen med Rangers (1987/88) och Sheffield Wednesday (1991).
De senaste 20 åren var han inte inblandad i fotbollen yrkesmässigt. Helen, hans hustru sedan 1974, avled 2017. Själv behandlades han för akuta hjärtbesvär 2012 och det var en hjärtattack som på måndagen ändade hans liv i Marbella.
