I Rugstorp i Småland har en ny permanent utställning startats och i sommar hålls den första Rugstorpsbiennalen. Inspirationen kommer från traktens hantverkshistoria.
I Småland har det funnits flera mer eller mindre kända träsnidare som täljt karaktärer i trä. Den mest kända av dessa är troligtvis Axel Petersson som gick under namnet Döderhultaren då han kom från Döderhult socken.
Nu har startskottet gått för att uppmärksamma en annan småländsk träkonstnär. I samarbete med platsutvecklingsprojektet Unika historiska Kalmar län har man startat ett permanent museum och en biennal till minne av Helge Rugland från Rugstorp.
Unika historiska Kalmar län är ett samarbetsprojekt vars syfte är att lyfta fram traktens lokala kulturarv. Då Rugstorps vävstuga förra året höll sitt 15-årsjubileum och trakten har en känd historisk träsnidare, beslutade man sig för att starta en biennal i syfte att lyfta upp traktens hantverk till en nationell nivå.
– Då föddes idén om den här biennalen där man har en utställning varje sommar. Vartannat år i trä och vartannat i textil. Då blir den första i trä och vi bjuder in slöjdare från hela Sverige som ska kunna delta i en jurybedömd utställning. Den första verkliga aktiviteten i detta är den här utställningen, säger Per Olof Näfverborn, ordförande i föreningen Rugstorpsbiennalen.
Biennalen går av stapeln i Juli.
Biennalen hålls den 6–9 juli och arrangeras i samverkan med Hemslöjden Kalmar län. Förutom att bevara traktens historiska kulturarv är tanken också att låta de lokala traditionerna verka som grund för en plattform där det lokala och det nationella kan samverka.
Utställningen om Helge Rugland står på Rugstorps lantgård. Epoch Times pratar med Örjan Ivansson, en av initiativtagarna till utställningen, vars släkt funnits i byn långt innan Rugland föddes.
Rugland föddes till lantbrukare 1897, och dog som konstnär 1971. Men även om hans träfigurer i dag säljs till höga priser kunde Rugland aldrig leva på sin konst.
Ivansson berättar att Ruglands verk är porträttlika, till skillnad från Döderhultarens som ofta är ganska grovt skurna. Då deras konstnärliga uttryck var väldigt olika varandra tyckte han inte om att bli jämförd med Döderhultaren. Vad andra kalllade honom kunde han dessvärre inte rå för, och i likhet med Döderhultaren fick han till slut ta namnet efter sin egen hemby och kallades således för Rugstorparn.
Detta namn var kanske inte helt fel för han älskade sina hemtrakter, och många av de figurer han täljde var porträttlika karaktärer av folket i den egna byn. På utställningen står tre karaktärer som spelar kort med en såg liggande framför stubbarna – säkert personer som alla i byn på Ruglands tid kände igen.
Rugland tyckte om att teckna, och mycket av sin skicklighet när det gäller att avbilda människor och deras ansiktsuttryck fick han genom att skissa av resenärer när han åkte tåg. Just ansikten och människors minspel betydde extra mycket för honom.
Även om Rugland under sin livstid inte kunde livnära sig på sina trägubbar så sålde han många. Hans första utställning var på bokhandeln Dillbergska i Kalmar. På 1930-talet blev han mer känd och hade utställningar i bland annat Tyskland och USA.
Täljningen var Ruglands stora intresse och under sina sista år på långvårdskliniken i Kalmar ställde han ut verk och höll föredrag för personal och patienter.
Kontakta journalisten: [email protected]
