Torterad i Kina: Två kanadensare överlevde för att berätta
Konstnären och skulptören Kunlun Zhang står framför sin målning ”Röd mur”. Zhang säger att målningen är en realistisk avbildning av några av de tortyrmetoder som används på Falun Gong-utövare som sitter fängslade i Kinas arbetsläger. Foto: The Epoch Times


Redaktörens anmärkning: Epoch Times publicerar nu ett antal artiklar som exponerar den kinesiska regimens användning av tortyr mot olika målgrupper, och kommer även att se på de långsiktiga skador detta innebär för offren.

En resa tillbaka till Kina från Montreal för att se efter sin gamla svärmor blev en mardröm för Kunlun Zhang.

Han är kanadensisk medborgare och erkänd skulptör och konstprofessor. På grund av att han utövar Falun Gong greps han flera gånger och utsattes för både fysisk och psykisk tortyr.

Falun Gong, även känd som Falun Dafa, är en meditationsmetod som lovordades av de kinesiska myndigheterna under 1990-talet på grund av sin goda påverkan på hälsan. På den tiden fanns det mellan 70 och 100 miljoner utövare, enligt statliga uppskattningar. Men på grund av dess popularitet blev den en måltavla för den dåvarande, kinesiske ledaren Jiang Zemin, som startade en förföljelse av metoden 1999.

Medan Zhang var häktad torterades han med elbatonger till den grad att han fick problem att gå. Han tvingades också att sitta rak på en låg stol i långa perioder och se propagandafilmer som svartmålade Falun Gong.

– Målet var att tvinga oss att ge upp vår tro. Den som protesterade eller försökte meditera blev misshandlad, säger Zhang.

Han minns vad en polis sade till honom:

”Vi kan göra vad som helst mot dig utan att vi hålls ansvariga. Om du dör så begraver vi dig och säger till alla att du begick självmord för att du var rädd att bli straffad.”

– Sedan chockade de mig med elbatonger över hela kroppen, och två poliser chockade mig samtidigt … Huden blev bränd, mitt vänstra ben skadades så mycket att jag inte kunde röra det, och kläderna revs sönder på flera ställen. Jag kunde känna lukten av min brända hud. Smärtan var olidlig, säger han.

När Zhang satt häktad fick han inte ta emot besök från familjen och inte ringa eller ta emot samtal.

Zhang dömdes – utan rättegång – i november 2000 till tre år i arbetsläger. Trots tortyr i arbetslägret Liuchangshan Forced Labour Camp avsade han sig inte sin tro och förflyttades därför till Wangcun Forced Labour Camp, ökänt för sin brutala behandling av fångar. (Det har senare stängts.)

Hjärntvättssessionerna intensifierades och han följdes 24 timmar om dygnet av en grupp poliser som försökte få honom att gå emot Falun Gong.

– När det här hade pågått dag och natt under en lång tid kollapsade jag nästan. De psykiska attackerna var till och med värre än de fysiska, säger han.

Tack vare insatserna från hans dotter och andra i Kanada, inklusive parlamentsledamoten Irwin Cotler och Amnesty International, så släpptes Zhang efter tre månader och reste tillbaka till sitt nya hemland där han kan utöva Falun Gong fritt.

Men den psykiska tortyren har lämnat spår efter sig.

– Den oupphörliga hjärntvätten, lögnerna och den mentala tortyren gav allvarliga skador på sinnet som inte har läkt helt och jag kommer att bära med mig de här skadorna resten av livet, säger han.

En kamp på liv och död

När Lizhi He flyttades från ett häkte i Peking till ett fängelse några tiotals mil bort i februari 2001 var han redan i dåligt skick.

He är framstående ingenjör och dömdes till tre och ett halvt år för att han utövade Falun Gong. Sju månader av den tiden tillbringade han i häktet och under hela tiden hölls han i en mörk cell. Varje dag tvingades han sitta stilla på en låg, hård bräda i många timmar och för bara minsta rörelse blev han misshandlad.

– Underkläderna fastnade ofta i den variga huden på rumpan som blev så för att jag tvingades sitta så länge på brädan, säger han.

Men febern som satte igång sex veckor tidigare när vakterna hällde iskallt vatten över hans nakna kropp mitt i vintern var hans största utmaning.

– Ansiktet blev deformerat på grund av stora varfyllda blåsor på näsan och runt mun och ögon. Den extrema, skarpa smärtan i bröstet och revbenen gjorde att jag knappt kunde andas eller ligga ner för att sova på natten. Jag kämpade för att få luft, och för livet, men varje andetag kunde sätta igång hemska smärtor och krampanfall.

– Under några veckor gick jag igenom en kamp på liv och död.

Före detta samvetsfången och Falun Gong-utövaren He Lizhi talar vid en presskonferens i Parliament Hill i Ottawa. Till höger: Lucy Liu, talesperson för Falun Dafa Association of Canada. Foto: Donna He/The Epoch Times

En yngre polis hade ansvaret för He i fängelset i Qianjin.

”Mitt jobb är att omvända dig – att få dig att ge upp Falun Gong, oavsett vad som krävs”, sade polisen till honom.

– Han överdrev inte. Jag blev snart en del av deras "dygnet-runt-kampanj" som bestod i att utsätta Falun Gong-utövare för svår tortyr tills de avsade sig sin tro, säger He.

He beskriver en tortyrmetod som kallas ”springande tortyr” där han tvingades springa ute i minusgrader tills han kollapsade, sedan stå orörlig tills svetten frös, sedan springa och stå upp igen, om och om igen.

Om nätterna sattes han i isolering. Han fick inte sova och inte gå på toaletten, samtidigt som flera vakter turades om att tortera honom psykiskt.

– Så här arbetade de för att bryta ner mig mentalt.

En gång skrek en vakt ”Falun Gong-utövare är INTE människor!”, minns han.

– Tortyren höll på dag och natt, vecka efter vecka och snart hostade jag upp blod dagligen. Jag kunde inte ta ett steg med mina svullna ben och fötter. Jag hade svåra njurproblem som jag nästan dog av. Andningsförmågan var så dålig att jag inte ens kunde nysa eller gäspa, säger han.

Sommaren 2001 gjorde vakterna en genomsökning och hittade ”Zhuan Falun”, Falun Gongs huvudbok, bland Hes tillhörigheter.

He togs genast till ett rum där hans tvingades sitta på golvet i ett hörn. Armarna hade han på ryggen, fastsatta med handklovar. Två vakter stod på hans ben för att förhindra att han rörde sig och sedan attackerade de honom med elbatonger.

– Det kändes som om huden slets i bitar och det lät som explosioner hela tiden.

Som ytterligare straff fick han varken äta eller sova på flera dagar.

Trots brutaliteten överlevde He och stod fast vid sin tro. Han kom till Kanada 2004 och mötte där sin fru som hade flyttat dit medan han satt i fängelse.

He är nu säker i Toronto, men säger att han fortfarande går igenom en mardröm när han tänker på tortyren. Han känner också en stor sorg för de Falun Gong-utövare som dött som samvetsfångar.

– Varje gång jag tänker på medutövare som har tvingats försvinna för alltid så kommer tårarna. Det gör ont.