År 2010 genomförde vi ett uppdrag kallat Village Stability Operations. Det var det största samhälleliga åtagande som någonsin gjorts i Afghanistan. De deltagande kom från olika specialstyrkor inom den amerikanska militären och även infanterienheter som arbetade med lokala stammar och klaner runt om i hela Afghanistan. Målet var att hjälpa folket att på egen hand klara att stå upp emot talibanerna och återta sina samhällen.
Till slut lyckades vi komma överens med den afghanska regeringen och skapade en omfattande stabilitet över hela landet.
Det fungerade ganska bra tills vi lämnade programmet 2012-2013. Vi lämnade många människor utan något riktigt avslut, vilket även skedde i Vietnam. Programmet kollapsade till slut under sin egen vikt. Vi lärde oss mycket i den här processen, både av det som var bra och dåligt.
En av de viktigaste sakerna jag kommer ihåg från den här erfarenheten var att i de flesta av de samhällen vi gick in i, så fanns det stora sprickor mellan de olika familjegrupperna i varje by.
De tävlade om tillgångar och anseende, både för att skydda vad de hade och för att kunna införskaffa mer. Faktiskt så hade de flesta av dessa stamfejder pågått i årtionden och i vissa fall århundraden. Den här bristen på tillit var så genomträngande att det inte gick att åstadkomma någon djupare form av stabilitet. Förmågan till samarbete saknades helt och det fanns en stor tröghet i beslutsfattningen.
Innan den här bristen på tillit hade överbryggts av ansvariga ledare, så skulle de här samhällena alltid löpa risk att utnyttjas av talibanerna eller andra illasinnade grupper. Dag efter dag mötte vi detta i den här sortens hårda samhällen. Vi var tvungna att hitta sätt att återställa, underhålla och bygga upp tilliten.
Sämre tillit
Risken för att bli utnyttjad är en verklighet som även många organisationer i USA utsätts för. Nu, sex år efter att jag pensionerats från armén, ser jag många likheter med det som skedde i de afghanska byarna, som verkade ha blivit belägrade inifrån. Man behöver inte gå långt för att se att det i den här världen nu finns långt fler låsta grindar är det finns verandor.
Det gjordes faktiskt en opinionsundersökning 1972 som fann att en tredjedel av alla amerikaner inte litar på sin granne. Idag är den här siffran uppe i två tredjedelar. En annan opinionsundersökning visade att 77 procent av amerikanerna anser att landet är splittrat.
Tilliten mellan människor har sjunkit oerhört. På institutionell nivå litar vi inte längre på media, på politiker, på banktjänstemän eller låneföretag. Alla dessa ledarskapets stöttepelare, som höll ihop samhället håller på att brytas sönder. Det här är illa i ett fritt samhälle, men det finns något som är värre än att inte lita på våra institutioners ledare.
Det som är värre är att vi inte litar på varandra eller på våra grannar.
Det som är värre är att vi inte litar på varandra eller på våra grannar. Den tillit som alltid funnits i det här landet, där individer kunde känna tillit bortom sina närmaste, bortom etnisk tillhörighet eller religion – den här tilliten håller på att förtvina.
Tillit byggd på anknytning
Vi är på väg tillbaka till en sorts tillit som bygger på anknytning. Den här tilliten är en gammal, primitiv, stambaserad tillit, där man bara litar på de i sin familj, sin klan eller stam. Man litar bara på de som ser ut som en själv och som tror på samma saker.
Ett sådant tillstånd i en organisation eller i en nation blir mycket turbulent. Tänk själv efter hur det är på ditt kontor, i ditt företag eller i din arbetsgrupp: ser du grupper som är ”inne” och som är ”ute” och som öppet tävlar om större budget eller högre status?
Ser du personer som talar illa om varandra? Vilka effekter får det? Sådant här går bortom en hälsosam konkurrens. Det splittrar ett företags eller en organisations förenande vision och skapar kaos och instabilitet. Människor känner sig inte trygga och tilliten försämras.
När tilliten är hög så är effektiviteten högre; allt går snabbare och kostnaderna blir lägre. När tilliten är låg har man högre kostnader och saker görs långsammare. Det här är mätbart. Tillit som bygger på anknytning – när inne- och ute-grupper inom en organisation konkurrerar med varandra för personliga ändamål – leder till en hög organisatorisk ineffektivitet.
Hur långt sträcker sig din tillit?
Överbryggande tillit
När det finns en "överbryggande tillit" så har ledare och individer förtroende bortom sina egna grupper, bortom sin hudfärg och socioekonomisk status. Detta eftersom de samlas runt en enande vision som de alla kan ta i hand på och vara överens om, vilken i sin tur kan få organisationen på fötter igen och öka effektiviteten.
Är du ledare så syna din organisation och observera vilken sorts tillit du har. Handlar det om tillit som bygger på anknytning eller en överbryggande tillit? Har du en vision som förenar dina olika grupper? Eller går alla runt och vässar sina knivar? Som ledare borde du känna till detta, och gör du det inte, så på samma sätt som för många av dessa byar som åts upp inifrån och ut i Afghanistan, så kan samma sak hända för dig.
Så vad väljer du? Tillit som bygger på anknytning eller överbryggande tillit?
Scott Mann har specialiserat sig på okonventionella uppdrag och hur man bygger relationer. Han har grundat Rooftop Leadership och medverkar ofta i TV och radio. Se RooftopLeadership.com för mer information.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld.
Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd!
