Bristande vägnät, olagliga vägkontroller och områden som inte går att nå på grund av strider gör det svårt att nå ut med hjälp till svältande människor i Sydsudan.

Nu inleds regnperioden, som riskerar att förvärra läget ännu mer.

Det råder spänd stämning i FN-styrkan UNMISS i Sydsudan. Styrkans chef David Shearer beskriver det som en perfekt storm som tornar upp sig i horisonten.

Redan i dagsläget svälter människor till döds i landet. FN förklarade hungernöd i delar av landet i februari. Det är första gången sedan 2011 som det sker i världen.

Antalet drabbade är svåra att greppa: 100 000 människor svälter. En miljon människor är på gränsen till svält.

Och molnen Shearer ser i fjärran är inte bara bildliga. Snart kommer nämligen regnet, då vägarna blir oframkomliga och landningsfält förvandlas till lervälling.

Logistisk mardröm

Med regnet, som också är en välsignelse i det torkdrabbade landet, kommer dessutom risken för malaria- och kolerautbrott.

– Det är illa och det blir värre. Det kommer att vara en kritisk period de närmaste månaderna, innan nästa skördeperiod, för att få ut så mycket hjälp vi kan, säger Shearer.

Arbetet kan utan överdrift beskrivas som en logistisk mardröm.

– Det är ett land lika stort som Frankrike, men med bara 40 mil asfalterade vägar. Resten är grusvägar, till exempel mellan (huvudstaden) Juba och (FN:s flyktingläger) i Bentiu i norr. Det tar oss två veckor att ta oss dit, säger han.

Insatsens ingenjörer arbetar dagligen med att hålla vägarna öppna, men det är "extraordinärt svårt".

– Dessutom passerar vi 80-90 vägspärrar. De flesta tillhör oppositionsgrupper. Det orsakar förseningar. Vi betalar inte, för då skulle vi ha tusen kontroller nästa vecka, säger han.

Försämrats katastrofalt

Svälten i Sydsudan är inte något som uppstått plötsligt. År av konflikt har brutit ner motståndskraften hos människorna. Hyperinflation och torka har gjort situationen akut.

– En tredjedel av en befolkning på 11 miljoner har tvingats på flykt. De har lämnat allt bakom sig, sina hem, sina trädgårdar, sina grödor. De blir helt beroende av hjälp med mat för att kunna överleva. Och de flyr för att de fruktar för sina liv, säger David Shearer.

Det råder ingen brist på bördiga områden i Sydsudan, som tidigare till och med exporterade livsmedel till grannländerna.

– På många håll är anledningen till hungersnöden inte bristen på mat, utan bristen på möjligheten att odla mat, förklarar Sara Almer, biståndsorganisationen Oxfams landchef.

Men jordbrukarna har tvingats se sina grödor gå till spillo när de inte vågat ge sig ut på fälten, eller har tvingats lämna dem bakom sig. På bara några månader har matbristen blivit desperat.

– Situationen har tyvärr försämrats katastrofalt den senaste tiden, säger hon.

Svenska pengar

Stora ansträngningar görs av FN och andra organisationer för att förhandla fram korta vapenstillestånd i vissa regioner, för att kunna få ut hjälp dit. Hjälpinsatsen blir också dyr, då flyg ofta måste användas för att nå ut. På sina håll har matpaket fått släppas från luften.

David Shearer hoppas att utlysandet av hungernöd ska föra något gott med sig.

– Det viktigaste är att det inneburit ökad internationell uppmärksamhet och oro. Jag hoppas att det kommer att omvandlas till pengar, som vi desperat behöver, och ökad press på den sydsudanesiska regeringen, säger han.

I februari i år beslutade Sida om tio miljoner kronor till Sydsudan, vid sidan av 150 miljoner kronor som tidigare anslagits. Sidamedarbetaren Anne Ljung var nyligen på plats i landet för att följa upp hur de använts.

– Jag inser verkligen nu hur viktigt det är att vi stressar ihjäl oss för att få ut de här pengarna. För de behövs verkligen nu, säger hon och fortsätter:

– I allt elände så har det i alla fall varit positivt att se att pengarna går dit de ska, säger hon.

(TT)