Fågelborden är fyllda med mat och entusiasterna är redo med anteckningsblock. Men när landets vinterfåglar i helgen räknas för 15:e året i rad ställer det milda vädret till problem.
—Det är en fågelräkning med lite förhinder kan man säga, säger Anders Wirdheim på Birdlife Sverige.
—Det finns mycket mat i naturen och det gör att fåglarna är kvar där på ett sätt de inte brukar vara vid den här tiden på året, fortsätter han.
Trots det räknar Anders Wirdheim med att nästan 20 000 svenskar rapporterar in antalet vinterfåglar i den årliga räkningen, som inleddes i fredags och avslutas på måndag.
—Vi vet att benägenheten att delta står i proportion till hur många fåglar man har vid fågelborden. Men det är rimligt att tänka sig att vi får in 17 000–18 000 rapporter i år och det får vi vara nöjda med. Vi lär få ett stort material.
2006 var första gången Birdlife Sverige uppmanade fågelentusiaster runt om i landet att räkna och rapportera in antalet besökare vid sina fågelbord, en tradition som började som ett försök att stimulera fågelintresset bland svenskarna.
— Det har utvecklats från att ha varit något helt opretentiöst till att bli något vi faktiskt kan ta en del lärdomar av, säger Anders Wirdheim.
Halverad population
Ett exempel är hur nötväckan har gått från obskyr till att bli en ganska vanlig fågel i Västerbotten, något som troligtvis hänger ihop med mildare klimat och fler som matar fåglarna vintertid.
I vanlig ordning är det talgoxen som förväntas vara högst upp på årets topplista. Det har den varit under alla år och bakom den finns ofta pilfinken och blåmesen.
En art som däremot har minskat sin population drastiskt är grönfinken som tidigare var den fjärde vanligaste fågeln.
— Nu har den rasat till att förmodligen ligga runt 10:e plats och det beror på att den har drabbats av en sjukdom som kom till Sverige 2008–2009. Men det är inte klarlagt varför sjukdomen slår så hårt mot grönfinken, säger Wirdheim.
På tio år har grönfinkens population halverats.
"Helt salig"
Enligt Anders Wirdheim är det tydligt att intresset för de bevingade djuren har ökat genom åren. Samtidigt menar Wirdheim att fågelmatning inte bara handlar om fåglarna utan också om människan.
— Vi har upptäckt att vi i väldigt hög utsträckning matar fåglar för vår egen skull. Vi mår bra av att ha liv i fönstret och där tycker jag man märker en förändring under de här åren när fler och fler börjar uppskatta detta.
Själv fascineras han av hur fåglarnas utveckling även berättar en historia om livets villkor i allmänhet. Hur fåglar anpassar sig snabbt efter nya villkor och på så vis blir ett slags facit på förändring.
—Sedan är det en estetisk upplevelse också. Jag kan sitta vid mitt arbetsbord, titta ut mot fågelmaten och riktigt sjunka in i teckningen av en pilfink. Det låter lite löjligt kanske men jag kan bli helt salig av det, säger han.
(Robin Salomonsson/TT)
