Den här berättelsen är en lite annorlunda men mycket talande och tänkvärd berättelse om talesättet ”som man sår får man skörda”.

En gång fanns ett vackert berg som kallades Solberget. Där bodde en gammal man som odlade solmeloner året runt. Han var en  hederlig och medkännande man som gärna hjälpte andra människor, även tiggare.

Nere vid bergets fot bodde två bröder som var mycket fattiga och alltid hungriga. När de fick höra talas om den snälla gamle mannen som alltid tog hand om de fattiga ville de söka upp honom och slå sig ner där.

En dag började bröderna den mödosamma vandringen uppför berget. När de kom fram berättade de om sin situation för den gamle mannen, som gladeligen bjöd in dem och gav dem arbete. De skulle sköta om hans solmeloner. 

Den gamle mannen berättade om sina meloner för de båda bröderna:”Solmelonerna på Solberget är magiska och mognar efter 49 år. De måste vattnas med en speciell blandning som består av en hink källvatten från bergets fot blandad med två droppar av ditt eget blod. Sedan, efter 49 år, kommer ni att ha varsin egen melon.”

”Så länge ni arbetar hårt, kommer ni att få lycka. Nu kan ni börja arbeta”, fortsatte  den gamle mannen och gick iväg för att själv börja arbeta.

Den äldre brodern

De två bröderna gick ner för berget med varsitt ok för att leta efter källvattnet som melonerna behövde.

Så fort den äldsta broderns hink var fylld bet han sig i långfingret och droppade ner blodet i hinken, precis som den gamle mannen sagt. Men sedan började han fundera för sig själv: ”Jag kommer att dö av utmattning om jag ska fortsätta hämta vatten och offra mitt eget blod på det här sättet.”

Så han kom på en plan. För att lätta på bördan och underlätta arbetet skulle han ”råka” spilla ut en del av vattnet under klättringen uppför berget. Och för att spara på blodet skulle han blanda lite röd lera i vattnet istället.

Förutom att ta genvägar i livet talade han illa om andra och beskyllde dem för att vara lata medan han själv jobbade hårt.

När han såg fältet där alla melonplantorna växte bad han den gamle mannen att tilldela honom en stor melon. Den gamle mannen skrockade och sade: ”Unge man, om du arbetar hårt kommer du definitivt bli glad för vad du får.”

Den yngre brodern

Den yngre brodern var helt annorlunda än den äldre brodern.

När han såg melonfältet lade han märke till att många meloner redan hade vuxit länge. Han räknade till totalt 49 meloner på fältet. Eftersom det sammanlagt var 49 personer som arbetade med att sköta om melonerna insåg han att en dag skulle var och en ha en egen mogen melon.   

Den yngre brodern var ödmjuk inför uppgiften. Medan han arbetade tänkte han på hur de andra redan hade vattnat sina meloner i många år och lagt ner så mycket möda. I jämförelse med dem kände han sig inte värdig att belönas med en melon.

Han lovade sig själv att  arbeta hårt på fältet för att verkligen förtjäna sin melon när den tiden kom. När de andra hämtade en hink vatten hämtade han två. När de andra hade  två droppar blod i varje vattenhink hade han i fyra. Han började arbeta innan de andra hade vaknat på morgonen och fortsatte hämta vatten när de andra gått och lagt sig på kvällen.

Skörden

De 49 åren gick snabbt, och en dag var solmelonerna färdiga att skörda. En del var stora och andra var små. En del var mogna och en del var omogna.

Den gamle mannen kallade alla till melonfältet och sade: ”Alla har arbetat hårt i 49 år. Nu kan ni skörda frukterna av ert arbete.”

Sedan talade han till melonerna: ”Meloner, stora och små, nu kan ni gå och finna er herre”.

Innan han ens hunnit tala till punkt, började alla melonerna rulla omkring och leta efter sin ägare.

Den äldsta brodern såg en stor melon och tänkte genast, ”Kom till mig!”

Men istället rullade den stora melonen sakta mot hans yngre bror, medan den allra minsta melonen rullade till honom.

Dokumentboken

Den gamle mannen berättade för sina arbetare att deras meloner skulle ge dem mat baserat på vad de förtjänade att äta.

Och mycket riktigt, när alla bad om mat serverade melonerna dem mat. Den yngre brodern fick de finaste maträtterna och bästa dryckerna, medan den äldre brodern bara fick simpel och oaptitlig föda.

Den äldre brodern klagade och sade att den gamle mannen inte var rättvis och ville hämnas. Då berättade den gamle mannen att alla handlingar som var och en hade gjort var noggrant dokumenterade, och att han kunde få se dokumentationen.

Den gamle mannen vinkade med handen mot melonrankan och sade: ”Solmelon, solmelon var snäll och berätta för honom.”

Omedelbart förvandlades rankan till en bok som innehöll en komplett dokumentation över den äldre broderns lathet och oärlighet. Specifika detaljer med tid och datum för varje händelse fanns alla noterade. 

När den äldre brodern såg detta, sänkte han skamset sitt huvud och erkände sitt nederlag.

Översatt från engelska av Epoch Times Sverige. Berättelsen är återpublicerad med tillstånd från boken “Treasured Tales of China,” Vol 1.