Ett nyckelelement i den socialistiska indoktrineringen är tron på att individen inte längre ska betraktas som skild från staten, och till följd av statens absoluta ansvar över alla aspekter av våra liv, går ingenting bortom politiken.
En del av det här är kopplat till att man tror på statligt ingripande. Människor vill inte längre hantera saker och ting själva. Varje personlig fråga, varje konflikt mellan människor och allt obehag i livet ses inte längre som något som vi själva ska lösa eller uthärda, utan blir istället en fråga för staten att lösa genom ett omfattande regelverk.
Det är genom den här pågående processen av kris och respons som regeringens befogenheter ersätter individens befogenheter. Det resulterar i lagar och bestämmelser som långsamt ersätter en tradition av självtillit med socialismens tyranni.
Socialismens verkliga mål
Socialismen missförstås ofta som om den enbart vore ett ekonomiskt system, en tro på att dela, eller ett alternativ till kapitalism. Men inget av det här är sant.
Socialism, som Karl Marx och andra föreställde sig den, var bara kommunismens första utvecklingsstadium.
Socialism, som Karl Marx och andra föreställde sig den, var bara kommunismens första utvecklingsstadium. Det är när staten har tagit kontroll över produktionsmedlen och maktmekanismerna och använder dessa för att driva samhället mot kommunismens slutmål: ödeläggelsen av moral, tradition, familj och alla sociala strukturer.
Socialism är det Vladimir Lenin 1917 kallade ”systemet för statskapitalistiskt monopol”. Istället för att ersätta handelssystemen tar staten helt och hållet kontroll över alla företag och reglerar alla former av handel. Rättigheterna till handelsutbyte tas ifrån individen och faller sedan i händerna på en allsmäktig, byråkratisk stat.
Men socialismen tar inte bara kontroll över företagen och ekonomin. Det är också en kulturell, social och ateistisk ideologi som på samma sätt är ute efter att kontrollera och dominera dessa aspekter hos varje individ.
Det är av den anledningen vi har sådant som "politisk korrekthet", vilket kom från Mao Zedong 1967, och som var tänkt att ersätta traditionell moral med en ny moral som dikteras av staten.
Tvivel på människan
Den berömde essäförfattaren G K Chesterton skrev den 21 mars 1925, att de då växande kommunistiska och socialistiska systemen inte var ett uppror mot ett ”onormalt förtryck”, såsom de uppror som tidigare setts i historien. Istället var de en ny form av uppror "mot vad de tyckte var normalt förtryck – det normala förtrycket”.
”De är inte i uppror mot kungen”, skrev Chesterton. "De är i uppror mot medborgaren."
Socialismens fiende är inte en tyrann eller en makt som dominerar individer … Socialismens fiende är individen.
Och Chesterton hade rätt. Socialismen handlar inte om att få ett slut på den kontroll som kungar en gång hade över samhället. Snarare handlar det om att öka vidden av dess kontroll, till dess att den kan dominera varenda aspekt av varje människas liv.
Socialismens fiende är inte en tyrann eller en makt som dominerar individer – eftersom det är den här dominansen som socialismens politik förespråkar. Socialismens fiende är individen.
Som Chesterton noterade: ”Det som finns bakom bolsjevismen och många andra moderna saker är ett nytt tvivel. Det är inte bara ett tvivel på Gud; det är snarare specifikt ett tvivel på människan.”
Det är på grund av den här övertygelsen – att människan är oförmögen till frihet utan fullkomlig regeringsinblandning – som vi har nya socialistiska teorier för att tolka relationerna mellan staten och medborgaren. I USA dök det här upp på 1930-talet som "kritisk teori" från den marxistiska Frankfurtskolan, och senare på 1960-talet under den nya parollen att "det personliga är politiskt”.
En världsbild av kamp
Kritisk teori fungerar som en ny lins genom vilken människor tolkar världen. Det uppmuntrar människor till att se hela historien och allt som existerar i dagens samhälle utifrån det marxistiska begreppet om klasskamp. Allting handlar om de "förtryckta" som kämpar mot "förtryckaren". Det här systemet av dialektisk konflikt – ”motsatsernas kamp” – är enligt marxismen det verktyg som ska föra social ”evolution” mot kommunism.
Men vad innebär egentligen kritisk teori? Det är en idé om att all social dynamik är, och har varit, förtryckande genom hela historien. Därför är målet att förstöra all historia, all kultur, alla värden och allt annat som tidigare funnits.
Denna socialistiska tyranni, i sin strävan efter kommunism, har lett till mer än 100 miljoner onaturliga dödsfall under förra seklet.
Och vad vill de ersätta det här historiska förtrycket med? Svaret är en socialistisk stat med fullkomlig tyranni – som kan dominera alla människor ner till deras tankar, deras tal, deras hälsa, deras tro och deras små val i det dagliga livet.
Denna socialistiska tyranni, i sin strävan efter kommunism, har lett till mer än 100 miljoner onaturliga dödsfall under förra seklet. I sin kamp för att stoppa ”slaveriet", förslavar den hela samhället. I sin strävan efter att stoppa "förtrycket" upprättar den ett system av tyranni som går bortom till och med de mest tyranniska kungarna i historien.
Statlig dominans
När människor som studerar kritisk teori läser en klassisk bok, tolkar de den radikalt annorlunda än den som inte har indoktrinerats av marxistiska tankar. Snarare än att läsa berättelsen som den är, tolkar de den genom kampens lins – genom linsen hos en förtryckt individ eller en förtryckt grupp som kämpar mot en förtryckare.
Berättelserna handlar inte längre om hjältemod, personlig utveckling eller moraliska val. Istället blir allt en berättelse om marxist-leninistisk kamp. Och nyckeln de ger till att lösa den här kampen är att ge staten absolut makt.
Systemet med ”själv-hjärntvätt” som tillämpas under kritisk teori har blivit en hörnsten i den moderna utbildningen. Det är en avsiktlig plantering av föreställningar, förvrängning av slutsatser och förändring av hur människor uppfattar information.
Idén om att ”det personliga är politiskt” spelar på samma tanke. Den här tron, som är kärnan i exempelvis ”identitetspolitiken", anser att människan inte längre är ansvarig för personliga frågor. Istället blir de personliga frågorna en sak för politiken – för statskontrollen.
Som den franske ekonomen och författaren Frédéric Bastiat skrev i sin bok ”Lagen” 1850, så ser socialistiska tyranner sig själva som att de står över hela mänskligheten, och anser att deras maktposition ger dem rätt att bestämma över varje individ såsom personen skulle bestämma över sig själv. Det här leder till social ingenjörskonst och att man nonchalerar alla människors frihet och liv i samhället.
Bastiat skrev vidare: ”Men tänk på skillnaden mellan trädgårdsmästaren och hans träd, mellan uppfinnaren och hans maskin, mellan kemisten och hans ämnen, mellan jordbrukaren och hans frö! Socialisten tror, i all uppriktighet, att det är samma skillnad mellan honom själv och mänskligheten.”
Joshua Philipp är undersökande journalist, reporter och redaktör vid The Epoch Times. Han har forskat om kommunismen i över tio år.
Åsikter i artikeln är författarens egna.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
