Därför gynnar sann kapitalism både landet och dess folk
Tusentals människor handlar från marknadsstånd under en matfestival i New York, 2014. Foto: Petr Svab/Epoch Times


Under de senaste åren har det funnits ett flertal rapporter från undersökningar och omröstningar som indikerar att människor ogillar kapitalism och till och med föredrar socialism.

PR-byrån Edelman publicerade i januari ”2020 Edelman Trust Barometer” – resultaten från en undersökning bland 34 000 personer i 27 länder och Hongkong. Edelman rapporterar att ”över hälften av de tillfrågade globalt tror att kapitalism i sin nuvarande form gör mer skada än nytta i världen.”

Låt oss gräva djupare.

En faktor som gör upptäckterna i den här undersökningen problematiska antyds redan i Edelmans egen formulering, specifikt: ”kapitalism i sin nuvarande form”. Genuin kapitalism på en fri marknad praktiseras inte någonstans i världen. Den nuvarande ”kapitalismen” är inte kapitalism utan dåliga förfalskningar av genuin kapitalism. Det här förvrider uppfattningen av kapitalism hos de som ifrågasätter den.

Dessutom är den ”kapitalism” som praktiseras i Australien inte likadan som den som praktiseras i Tyskland eller Spanien eller Hongkong. Det är svårt att dra en allmängiltig slutsats om någonting så oprecist och skiftande som ”kapitalism” eftersom det praktiseras i varje ögonblick i olika delar av världen. Att fråga någon vad han eller hon tycker om kapitalism är verkligen som ett Rorschach-test. Det ger möjlighet att uttrycka sina subjektiva känslor, sin tro, ideologi, personliga erfarenheter, förargelser med mera i ett ämne där det inte finns några standardiserade definitioner eller parametrar.

Låt oss titta på specifika klagomål.

Som man uttrycker det i The Wall Street Journals rapport om Edelman-undersökningen: ”kapitalism orsakar upprördhet” på grund av ”oro över ojämlika inkomster, jobb som försvinner på grund av automatisering och ekologisk hållbarhet”. Vi undersöker de här frågorna, både i sig själva och när det gäller tillståndet hos de här problemen under det mest uppenbara alternativet till kapitalism – socialism.

Ojämlikhet

För det första, ojämlik inkomst: Jag har skrivit tidigare om ojämlik inkomst. Kortfattat är ojämlik inkomst orätt och förkastligt när det är ett resultat av politiska krafter som sätter upp ett system till fördel för vissa, men på bekostnad av andra. Ojämlik inkomst är rätt, helt normalt och sunt i en fri marknad (det vill säga verklig kapitalism), där det är konsumenterna som avgör vinnare och förlorare.

Att använda ojämlik inkomst som en ideologisk fetisch är problematiskt. Detta kan illustreras med åsikterna hos jämlikhetsanhängare som Thomas Piketty, den franske ekonomen som skrev boken ”Capital in the Twenty-first Century” för några år sedan.

I boken fanns tillräckligt med ekonomiska felaktigheter för att jag skulle skriva en bok som svar (”Problems with Piketty: The Flaws and Fallacies in 'Capital in the Twenty-First Century'”). Ett märkligt perspektiv i boken kan dock vara av särskilt intresse för dem som irriterar sig på ojämlik inkomst: Piketty hyllade 1930-talet på grund av att ojämlikhet i inkomst minskade statistiskt, medan han klagade över 1980-talet – ett årtionde när sådan ojämlikhet ökade.

Om ni minns så var 1980-talet en period med ökat välstånd och en höjd standard för arbetande amerikaner, medan 1930-talet fördärvades av Den stora depressionen, med ökad fattigdom och ett massivt lidande som följd.

Jämlikhetsanhängare kan tycka att ett utbrett lidande är ett pris som är värt att betala för att uppnå en statistisk ökning i jämlik inkomst, men jag tycker att det är mer humant att gynna tider då ett ökande välstånd förbättrar levnadsförhållandena för den stora massan.

Perioder av välstånd karaktäriseras av kapitalistiska företagare som tjänar stora pengar medan de skapar mängder av arbeten och producerar saker och tjänster som förbättrar levnadsstandarden.

Perioder av välstånd karaktäriseras av kapitalistiska företagare som tjänar stora pengar medan de skapar mängder av arbeten och producerar saker och tjänster som förbättrar levnadsstandarden, och inte av perioder som Den stora depressionen, när statligt ingripande förlamade den fria marknaden, vilket fick till följd att den ekonomiska aktiviteten stannade av.

Under socialism, där statlig kontroll till och med är mer genomsyrande än den var under Den stora depressionen, och som en konsekvens gör en population fattigare i större utsträckning, kan man tro att alla åtminstone har det likställt ekonomiskt, men så är det inte.

Det finns två klasser under socialismen – eliten som planerar, och folkets massa som utsätts för deras påbud. De flesta människor lever med underskott, men det gör inte den politiska eliten. (Se min kollega Paul Kengors artikel ”Bernie´s Billionaires”) I dagens USA kan vi faktiskt se en klyfta mellan den styrande eliten och resten av oss: statligt anställda får bättre ersättning än sina motsvarigheter i den privata sektorn, och de rikaste områdena i landet finns kring Washington.

Automatisering

För det andra: förlorade arbeten genom automatisering. För det första är automatiseringen som följd av den teknologiska utvecklingen ett globalt fenomen som påverkar socialistiska ekonomier liksom relativt kapitalistiska ekonomier.

Jag har även skrivit om ”hotet” med automatisering tidigare (se ”Will Robots Make Americans Unemployable?”). Den här rädslan har funnits de senaste två århundradena, men den goda nyheten är att: idag finns det fler människor som utför fler typer av jobb – både i USA och andra länder – än i någon tidigare period trots (och möjligen på grund av) utvecklingen av oräkneliga arbetsbesparande maskiner.

Det är förståeligt att vi känner mer oro kring att förlora jobb idag än förr, eftersom den teknologiska utvecklingen är snabbare nu än någonsin. Men vi får inte glömma bort att det hela tiden kommer nya jobb i fria marknader. De friaste marknaderna skapar flest jobb, så vad människor borde vilja ha är mer kapitalism, inte mindre. Socialistiska löften om ”jobb till alla” driver efterlängtade arbetarparadis in i fattigdom och arbetarhelveten.

Ekologisk hållbarhet

För det tredje, ekologisk hållbarhet: sorgligt nog oroar sig många barn i onödan för en försämrad miljö. Anledningen är att de inte har fått lära sig viktiga historiska fakta och ekonomiska principer. De är omedvetna om socialistiska länders dystra meritlista, som lider av långt allvarligare föroreningar än de kapitalistiska länderna.

I kapitalistiska länder sporrar vinstmotivet till bevarande och effektiv användning av begränsade resurser. Stark ekonomisk tillväxt för länder över puckeln i Kuznets kurva där miljöförhållanden gradvis börjar förbättras. Poängen är: om man bryr sig om miljöförhållanden (vilken förnuftig person gör inte det?), då borde man föredra kapitalism framför socialism.

Korruption och svågerpolitik

Förutom oro kring ojämlik inkomst, förlorade arbeten, och miljöförstörelse, fann Edelmans undersökning att korruption har fått många människor att misstro kapitalism.

Korruption är sannerligen ett stort problem i världen idag. Men varför lägga skulden för korruption på kapitalism? Korruption är ett mänskligt tillkortakommande som märks i alla samhällen – kapitalistiska som socialistiska. Faktum är att under socialismen, där brist på många konsumtionsvaror blir normen, är korruptionen hejdlös, eftersom medborgare i nöd ofta tvingas muta statligt anställda för att få det de vill – där de till och med kan gå så långt som till prostitution. Kapitalism, med dess relativa överflöd eliminerar inte korruption, men den gör det mindre nödvändigt och mindre genomsyrande.

Ett annat klagomål i Edelmans undersökning är den vanliga ”uppfattningen ... att institutioner i ökad utsträckning tjänar några fås intressen snarare än allas”. Det här är svågerpolitikens mycket verkliga och vitt utbredda problem. Det är dock grundläggande att förstå att svågerpolitik inte är en form eller ett drag hos kapitalism, utan kapitalismens verkliga antites.

Socialism, å andra sidan, är ett system där staten i princip väljer alla vinnare och förlorare.

Genuin kapitalism är en samhällsordning med privat egendom där individer är fria att byta eller inte byta med vem de önskar, och där staten fungerar som en opartisk ekonomisk domare, istället för att välja vinnare och förlorare. Socialism, å andra sidan, är ett system där staten i princip väljer alla vinnare och förlorare. Under socialismen dikterar staten vem som ska producera hur mycket av vad. Svågerpolitik är delvis socialism – där staten väljer en del, inte alla, bland vinnarna och förlorarna.

Sammanfattningsvis visar Edelsmans undersökning att den ökande motståndet mot kapitalism är tragiskt felriktad. Den härstammar från felaktiga uppfattningar om vad kapitalism är och hur den skulle fungera, om möjligheten fanns. I en genuin kapitalistisk fri marknad är ojämlik inkomst godartad och till nytta, jobbmöjligheter är maximerade, miljöförhållanden förbättras och man håller sig undan svågerpolitik snarare än att sätta det i system.

Om människor förstod vad kapitalism är och att det som idag kallas för kapitalism är dåliga, korrupta perversioner av kapitalismen, då skulle de inse att världen behöver mer kapitalism, inte mindre.

Mark Hendrickson är nyligen pensionerad ekonom från Grove City College, där han fortfarande är verksam vid Institute for Faith and Freedom.

Åsikter i artikeln är författarens egna.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.