Allvarlig personalbrist inom slakteribranschen gör Sverige sårbart för kriser, menar man på flera slakterier. Utbildningar läggs ner och branschen är beroende av utländsk arbetskraft. På regionnivå är man medvetna om problemet och trycker på att branschen måste bli mer attraktiv.

Den 7 februari startade landsbygdsminister Peter Kullgren arbetet med en uppdatering av livsmedelsstrategin.

– Livsmedelsförsörjning är en av de viktigaste samhällsfunktionerna som måste fungera vid höjd beredskap och krig. Hela kedjan från jordbruksföretagen till förädlingsföretagen till dagligvaruhandeln är kärnan i vår livsmedelsberedskap, säger han i ett uttalande.

Patrik Strömdahl och hans hustru driver sedan nio år ett slakteri i Örsbäck, fem mil från Umeå i Västerbotten. Han vill se att alla delar i livsmedelsproduktionen omfattas i strategin.

– De som producerar på åkern och i ladugården och de som gör mat av råvaran, de bör vara samhällsviktiga funktioner.

Även om vi har möjlighet att utöka böndernas produktion så hänger inte slakterierna, den viktigaste biten i Sverige med, på grund av personalbrist.

Patrik Strömdahl Slakteriägare Västerbotten

Han berättar att det finns stora svårigheter i branschen när det gäller att få tag på kompetent arbetskraft.

– Det är en hemsk situation i hela landet, för alla slakterier och livsmedelsproducenter. Även om vi har möjlighet att utöka böndernas produktion så hänger inte slakterierna, den viktigaste biten i Sverige med, på grund av personalbrist.

Branschen har i många år fått höra att man ska förlita sig på invandrad arbetskraft, men det fungerar inte, menar Strömdahl.

– Det behövs utbildningar inom alla de här yrkena, dyra och långa utbildningar. Och det finns inga utbildningar i Sverige för livsmedelsproduktion när det gäller slakteri och styckning.

I flera år har man provat att ha en vuxenutbildning i Västerbotten, men ingen har stannat i branschen, berättar han.

Sedan EU-inträdet har branschen tagit arbetskraft från länder som Polen, Tjeckien och Tyskland. I nuläget får man dock lika bra betalt på hemmaplan, tillägger han. Dessutom har utbildningar i Europa lagts ner, trots att behovet av arbetskraft finns även där.

Strömdahla är ett småskaligt slakteri. Tanken var dock att det skulle vara större.

– På grund av personalbrist så är det småskaligt i dag. Vi gör fem procent av vår kapacitet.

Förutom de själva har Patrik Strömdahl och hans hustru en inhyrd ”F-skattare” som är slaktare, och en pensionär som sköter utkörningen.

– Men man orkar inte hur mycket som helst. Det är ett tungt arbete, säger han och fortsätter:

– Det som krävs är en gymnasial utbildning i Sverige, ett par, tre skolor borde finnas i båda landsändarna.

En sådan utbildning kan även ge arbete inom restaurangbranschen, menar Strömdahl. Han beräknar att när de ger utbildningen internt inom företaget så kostar det ungefär 100 000 kronor.

De har utbildat ett flertal personer, men dessa har inte stannat i branschen.

– Det är ett tungt arbete, både fysiskt och psykiskt.

Även personal som hyrs in från andra länder behöver läras upp, berättar han. De är vana vid att utföra ett moment, medan man i ett litet slakteri behöver kunna arbeta genom hela kedjan.

Problemet är stort även hos de stora slakterierna, berättar han. För några år sedan var behovet totalt 5 000–6 000 personer.

Han lyfter flera aspekter med yrket som borde föras fram mer för att attrahera fler.

– Om du blir slaktare eller styckare då har du arbete livet ut, du blir aldrig av med ditt arbete. Och det är väldigt varierande, speciellt på ett litet slakteri.

Att få söker sig till yrket tror han också kan bero på att lönerna är låga i livsmedelsbranschen.

Strömdahl pekar på slakteriernas betydelse för en fungerande livsmedelskedja, inte enbart för köttproduktionen.

– För att få mjölk måste en ko få en kalv. Är det en tjurkalv så föder vi upp den för att bli kött.

Kor som blir gamla och som slutat mjölka går till slakteriet.

– Hade vi inte slakterierna så skulle inte mjölkbönderna finnas.

En fungerande slakteribransch är även viktigt för livsmedelsberedskapen, menar han. Genom att produktionsenheter slås ihop till större blir landet mer sårbart. Med fler mindre slakterier skulle Sverige bli mindre sårbart för angrepp.

– Jag tror inte att de lägger energi på att bomba de små slakterienheterna. De slår ut de stora, säger han och tillägger:

– Det är så man krigar idag, genom att stänga ner livsmedelsproduktion. Tar du bort luft, vatten och föda så har du ingen stridsduglig nation.

Det räcker inte att satsa på en beredskap inom vård, medicin och krigsmateriel, menar han.

– Innan vi kommer dit måste vi fixa försörjningen. Det är det som driver en människa; att du är varm och torr och har mat i magen.

Även inhyrd arbetskraft från andra länder utgör en risk, berättar Patrik Strömdahl.

– De är utländska medborgare och vid en kris är de tvungna att åka hem. Då stannar anläggningarna. Alla i Europa vet hur sårbara vi är. Det här är en kris vi har att hantera innan vi börjar skramla ihop krigsmateriel.

Stina Fernerud, processledare vid enheten för landsbygd och regional utveckling vid Länsstyrelsen Västerbotten, berättar om länsstyrelsens roll i att se till att det finns en tillräcklig livsmedelsberedskap.

– Länsstyrelsen arbetar med länets aktörer för att öka motståndskraft och skapa ett robustare förhållningssätt där nationella mål för försörjningsberedskap eftersträvas. Därtill driver Myndigheten för samhällsskydd och beredskap tillsammans med länsstyrelserna, andra myndigheter, regioner, kommuner och företag en rad olika arbeten för att stärka Sveriges försörjningsberedskap.

Man samverkar med berörda aktörer i länet för att nå målen i den nationella livsmedelsstrategin. Ett övergripande mål är att öka länets självförsörjningsgrad och minska sårbarheten genom att arbeta för en ökad, hållbar livsmedelsproduktion – ett långsiktigt arbete.

I Västerbotten finns sju slakterier och Fernerud är medveten om deras situation.

– Vi får signaler om att bristen blir påtaglig då slakterier konkurrerar om arbetskraft med övriga Europa. Många gånger är de slaktare som jobbar i Sverige från andra länder, Västerbotten är inget undantag.

Jag tror det handlar mycket om att vi måste öka attraktionskraften hos slaktaryrket.

Stina Fernerud Processledare Länsstyrelsen Västerbotten

Hon säger också att de har tagit upp frågan i länet.

– När det gäller de utmaningar och möjligheter som slakteribranschen har så har de frågorna lyfts vid ett flertal nätverksträffar. Arbetsförmedlingen i Västerbotten har varit inkopplad och har också tagit frågorna vidare.

Hon säger att de har bilden av att det har arrangerats utbildningar via till exempel arbetsförmedlingen i samverkan med extern part. Men att det samtidigt kan vara svårt att hitta lämpliga praktikplatser och att inte alla som påbörjat sin utbildning har fullföljt den.

– Jag tror det handlar mycket om att vi måste öka attraktionskraften hos slaktaryrket. Vad kan det offentliga göra? Vad kan branschen själv göra?

Lena Friborg, samhällsbyggnadsstrateg vid Region Västerbotten, arbetar med livsmedelsfrågor. Hon känner till svårigheterna med att få arbetskraft till branschen.

– Det är ett jätteproblem och en jättesvår fråga, som vi inte vet hur vi ska hantera.

Hennes bild är att det ser likadant ut i hela landet.

– För Västerbotten och hela Sverige är slakterinäringen otroligt viktig. Får man inte slaktat sina djur, då fungerar inte animalieproduktionen över huvud taget.

Även mejerinäringen är beroende av slakterierna, tillägger hon. Tjurkalvar och kor som har mjölkat färdigt måste slaktas och de ger också mat.

– Fungerar inte slakterinäringen, då haltar hela jordbruket.

Hur man ska kunna få utbildad arbetskraft till slakterierna är en prioriterad fråga i regionens livsmedelsstrategi. Däremot har man inte tagit tag i den på det sätt som behövs än, menar hon. Man vet inte hur frågan ska hanteras.

– Svårigheten handlar om att ansvaret är delat. Det finns ingen enskild myndighet som ansvarar för det.

Det har funnits olika slakteriutbildningar, men de har lagts ner på grund av för få sökande. Därför menar hon att man behöver arbeta på att få branschen attraktiv.

– Men vi har inte gjort några specifika insatser för att öka attraktiviteten för slaktaryrket.

Hon känner inte till att någon skulle ha ett utpekat ansvar för att se till att utbildningar till vissa samhällsviktiga yrken attraherar sökande. Därför är engagemanget från organisationer, företag, regioner och kanske konsumentföreningar som ser behovet viktigt, menar hon.

– Det är en komplex fråga.

Friborg säger också att Västerbotten nu har Sveriges lägsta arbetslöshet och att flera branscher behöver arbetskraft. Bland annat råder det brist på sjuksköterskor, undersköterskor och personal till batterifabriken Northvolt i Skellefteå.

– Det är brist på arbetskraft överallt. Så det är inte bara slakterinäringen som har det här problemet.

Samtidigt tror hon att människor kanske inte känner till att det är ett bristyrke.

Petter Lundberg, enhetschef för samhällsbyggnad vid Region Västerbotten, säger att det är upp till huvudmännen – kommuner och fristående aktörer – att anordna de utbildningar som är efterfrågade. När det gäller att attrahera sökande så finns det ingen myndighet som har ansvar för det.

– Det ligger i branschernas intresse att visa att just deras yrken är attraktiva.

Region Västerbotten arbetar med kompetensförsörjning på ett generellt plan och i livsmedelsstrategin för 2021–2030 betonar man att samverkan mellan akademi, näringsliv och myndigheter behöver bli bättre.

Regionen vill se fler lokala slakterier för att ge kortare djurtransporter och en tryggare marknad för köttproducenterna. Man konstaterar i strategin att slakterikapaciteten ibland är ett hinder för livsmedelsbranschen.

2018 gick slakteriet i Burträsk, fyra mil från Skellefteå, i konkurs. Våren 2019 gick en grupp intressenter ihop för att med stöd av Hushållningssällskapet och EU-medel starta upp slakteriet igen. Carl-Johan Waller, vd för Burträsk slakteri, berättar att verksamheten kom i gång samma sommar.

– Vi har kört sedan dess och det har gått bra.

Slakteriet drivs som ett aktiebolag med 14 delägare: ett investmentbolag och övriga mestadels lokala lantbrukare.

Företaget har nu motsvarande fyra heltidstjänster, men med tanke på att beställningarna ökar vill de bli fler. Waller instämmer i att det är svårt att få kompetent arbetskraft.

– Det har varit ganska tufft. Tack vare att vi har kunnat leja in personal från bemanningsföretag så har vi klarat det.

Dessa har kommit från andra länder, men helst vill han ha lokal personal. En anställd har nyligen kommit via Arbetsförmedlingens vidareutbildning, vilken delvis har skötts av företaget.

Det är ett tungt jobb. Att man har en god fysik är viktigt. 

Carl-Johan Waller Vd Burträsk slakteri

Han säger samtidigt att det kan vara svårt att få personer som utbildat sig att stanna i branschen. För att se till att de viktiga faktorerna blev tillgodosedda var företaget delaktigt i rekryteringsprocessen. Ett kriterium är att kroppen ska klara arbetet.

– Det är ett tungt jobb. Att man har en god fysik är viktigt. Man behöver inte vara styrkelyftare, men man kan inte ha svag rygg eftersom det är ganska många tunga moment.

Samtidigt har man i företaget bestämt att satsa på att kunna ge en lön över den avtalsenliga och att ha en bra arbetsstämning.

– Vi har ett trevligt gäng och är ganska samkörda. Alla trivs.

En svårighet för ett litet slakteri är att klara av högsäsongen från september till jul. Helst skulle man då vilja kunna ta in extrapersonal.

– Det är ett bekymmer, säger Carl-Johan Waller.

Dahlbergs kött i Brålanda, Dalsland, har ett av Sveriges största slakterier med 200 anställda. I samarbete med Kunskapsförbundet Väst, som är huvudman, har man nyligen startat en ettårig lärlingsutbildning. Platschefen Peter Gullin säger att utbildningen är efterlängtad.

– Behovet är oändligt stort.

Fyra dagar i veckan får fyra personer handledd praktik i slaktning och styckning. En dag i veckan får de teoriundervisning vid Nuntorps naturbruksgymnasium.

– Det är livsmedelshygien, säkerhet, bemötande och många andra moment. Det är en bred livsmedelsutbildning. De ska kunna jobba i princip var som helst; med chark, styck eller slakt.

Dahlbergs kött står för handledare på slakteriet. Handledarna får handledarutbildning av Kunskapsförbundet Väst.

Gullin säger att det har talats om utbildningar i många år, men att det först nu har blivit av. Fyra personer tycker han är bra till en början. Framöver hoppas de att gruppen kan vara större, fem, sex personer.

– Man måste komma igång. Det måste sprida sig att den finns och det måste finnas referenser. Vi hoppas att det ska bli en bra satsning.

Eleverna har erbjudits sommarjobb. Sedan är förhoppningen att de vill fortsätta att arbeta på företaget.

Peter Gullin säger att tidigare satsningar inte har lett till arbetskraft som har stannat kvar.

– De satsningar som har gjorts förut har ofta varit i Arbetsförmedlingens regi och då är det folk som står långt från arbetsmarknaden. Det finns ofta bra skäl till att man är långt från arbetsmarknaden. 

Kunskapsförbundet Väst har marknadsfört utbildningen via sina kanaler, Yrkesvux och utbildningsmässor.

Även Dahlbergs kött har inhyrd personal från andra länder.

– Vi har säkert uppemot hundra inhyrda. Det här är en av branschens största utmaningar, att få folk som vill jobba med det.

En stor andel personal från andra länder innebär att man är utlämnad, menar han.

– Vi såg vad som hände när gränser stängdes och det blev oroligt. Helt plötsligt har vi inte de här människorna som vill komma hit och jobba.

Jag skulle säga att krisberedskapen är noll, den finns inte i den här branschen längre.

Peter Gullin Platschef A.J Dahlberg Slakteri AB

Skulle läget bli oroligt och gränserna stängas så blir det svårt för Dahlbergs att fortsätta som nu.

– Då kommer vi att få minska volymerna.

Han säger även att valutasvängningar kan påverka intresset för att åka till Sverige för att arbeta.

– Vi är väldigt utlämnade till omvärldsfaktorer. Jag skulle säga att krisberedskapen är noll, den finns inte i den här branschen längre.

Kontakta journalisten: [email protected]