Två stora frågor har seglat upp på vårdområdet under senare tid – förstatligande av hälso- och sjukvården och privata sjukvårdsförsäkringar. Epoch Times har frågat hur samtiliga riksdagspartier ställer sig till dessa frågor nu inför valet och även pratat med hälso- och sjukvårdsexperten Anders Anell.

Det är Sveriges 21 regioner som har huvudansvaret för att bedriva hälso- och sjukvården i Sverige. Men i takt med att vårdkrisen förvärrats har allt fler både inom vårdprofessionen och bland allmänheten visat missnöje med regionernas styrning. 

Vilken åsikt man än har i den frågan verkar de flesta vara rörande överens om att vården behöver en rejäl uppryckning med mindre administration, och en effektivare och bättre styrning.

Vissa talar om att man behöver minska antalet regioner och öka den statliga styrningen. Andra menar att regionerna borde skrotas helt och hållet och att ansvaret för hälso- och sjukvården ska föras över till staten.

Vilken åsikt man än har i den frågan verkar de flesta vara rörande överens om att vården behöver en rejäl uppryckning med mindre administration, och en effektivare och bättre styrning.

En annan fråga som hamnat på agendan är de privata sjukvårdförsäkringarnas vara eller inte vara. I somras presenterade regeringen en utredning som tagit fram skarpa förslag för att förbjuda privata sjukvårdsförsäkringar inom den helt eller delvis offentligt finansierade vården. Men även här finns skilda meningar. 

Så vad säger egentligen de olika riksdagspartierna om detta nu inför valet? Vi har fått svar från fem av partierna på de två frågorna:

1. Anser ni att landets regionpolitiker bör avyttras och att sjukvården undan för undan förstatligas med de grundlagsändringar som fordras?

2. Anser ni att en begränsad rätt för privata vårdgivare att erbjuda vård till försäkringspatienter och till de som remitteras från regionerna, förbättrar förutsättningarna för den offentliga vården?

SOCIALDEMOKRATERNA

 1. Nej. Vi tycker att regionerna även fortsättningsvis ska vara huvudmän för sjukvården. Sjukvården tjänar inte på att det byggs upp en stor statlig central administration. Däremot är vi öppna för att antalet regioner kan minskas. De behöver inte vara 21 som idag. Vi tycker också att regionerna behöver samverka mer och att den statliga styrningen och kontrollen över sjukvården ska öka.  

2. Nej. Privata vårdgivare som arbetar på regionernas uppdrag ska fortsätta att erbjuda vård till de patienter som remitteras från regionerna. Däremot ska inte de remitterade patienterna trängas undan av försäkringspatienter. Hälso- och sjukvårdslagens krav på vård efter behov ska gälla.

CENTERPARTIET

1. Vi tycker absolut inte att man ska förstatliga sjukvården och sammanföra allt i en enda gigantisk statlig organisation. Sjukvården är enormt komplex och varierar från landsdel till landsdel. Att ge staten ansvar för hela den svenska sjukvården med 400 000 anställda kommer inte att skapa bättre sjukvård i Sverige utan betydligt sämre. Men vi tror på mer nationell statlig styrning via lagstiftning, normering, tillsyn och sedan ett mycket mer decentraliserat ansvar.

I Sverige pratar vi om en regionreform och att en del av regionerna är för små för att kunna hantera sjukvården. Utredningar visar att det kan vara bättre med färre regioner. Men även där är det en gigantisk omorganisation som kommer att kosta väldigt mycket i både ekonomiska och personella resurser.

2. Nej, tvärtom. Det skulle leda till att mindre sjukvård producerades i landet och det är helt fel väg att gå i ett läge där vi har väldigt väldigt långa köer. Ta ett exempel med ett privat sjukhus som kan producera 500 höftoperationer per år – regionerna köper 350 operationer och sedan kan de sälja de sista 150 till utlandspatienter eller privata sjukvårdsförsäkringar. Det leder till att det totalt sett produceras mer sjukvård i landet.

LIBERALERNA

1. Tveksam. Staten behöver ta större ansvar än idag för bland annat strategisk planering och styrning av beredskap samt placering av högspecialiserad vård. Regionerna bör utforma den nära vården för att kunna anpassa den efter geografiska möjligheter och behov. Det kan vara aktuellt att slå ihop mindre regioner. Då säkrar vi lokal förankring och drar samtidigt nytta av stordriftsfördelarna. Norge har visat vägen här.

2. För frisörer, lantbrukare, snickare och andra småföretagare kan det av privatekonomiska skäl vara nödvändigt att kunna avtala om vård snabbare än medicinskt nödvändigt. Att ställa krav på den privata vårdgivaren är en klok avvägning.

SVERIGEDEMOKRATERNA

1. Vi är i nuläget inte beredda att avyttra regionpolitikerna, det är en djupgående reform som kommer att kräva både grundlig planering och sedan en viss tidsperiod för att genomföras. Någon tidsplan ligger inte på bordet än. Men vi ser stora möjligheter – och behov – att på kort sikt öka den statliga styrningen och parallellt med detta utreda på vilket sätt den svenska hälso- och sjukvården ska struktureras om. Primärt vill vi se ett förstatligande av delar av specialistvården. Staten måste också både utöva ledarskap och tillföra mer resurser för att en jämlik vård i hela Sverige ska kunna garanteras.

2. Den vård som idag utgörs för privata sjukförsäkringar ligger kring en procent av den totala utförda vården. Vi ser inget problem med att privata vårdgivare dels har avtal med regionerna, dels har avtal med försäkringsbolag. Det finns verkligen inget som tyder på att privata sjukvårdsförsäkringar skulle dränera sjukvården på resurser eller ge upphov till undanträngningseffekter, det fungerar inte så. Snarare råder det motsatta förhållandet, att den som har en privat sjukvårdsförsäkring kan betala ”dubbelt” för vård som man bara konsumerar en gång.

KRISTDEMOKRATERNA

1. Vi vill se ett samlat ansvar och en samlad sjukvårdsorganisation istället för 21 olika sjukvårdssystem. Det innebär att regionernas ansvar tas bort och för det steget krävs ingen grundlagsändring, utan riksdagsbeslut.

De delar av regionernas ansvar som inte är sjukvård bör, enligt vårt förslag, utredas hur det ska organiseras och i slutändan av det kan en grundlagsändring krävas beroende på vad den parlamentariska utredningen kommer fram till.

2. Kristdemokraterna vill även framgent ha ett skattefinansierat sjukvårdssystem. Vi måste lösa den offentligt finansierade vårdens brist på tillgänglighet och därmed minska skälet till att arbetsgivare och enskilda väljer att betala en gång till för vården. Det har kommit förslag från regeringen om olika slags begränsningar och vi anser att få av dem skulle få någon verkan på den totala situationen.

Anders Anell är professor i företagsekonomi med inriktning på hälso- och sjukvårdens organisation och ekonomiska styrning. Han har läst partiernas svar om förstatligande av hälsooch sjukvården och privata sjukvårdsförsäkringar.

– Jag tycker det är väldigt slående ändå att det finns en gemensam syn på rätt mycket, säger han och konstaterar att alla partier vill förändra, förtydliga och förbättra styrningen av hälso- och sjukvården.

Däremot vill de flesta partierna inte att staten tar över hela ansvaret utan vill se en ökad nationell och statlig styrning samtidigt som man behåller regionerna i viss mån, något Anders Anell tror är klokt utifrån en pragmatisk utgångspunkt.

– Ska man förändra detta så tar det tid och stjäl kraft. Det finns så mycket problem som måste tas om hand på kort sikt, så jag tror att det är bättre att fokusera på det. Och staten kan göra en insats även om man inte ändrar på övergripande strukturer.

Min bild är att om staten gör mer av det man har gjort tidigare så blir det inte så bra. Det finns en tendens att staten styr mycket med korta öronmärkta pengar som inte alltid gör så mycket nytta ...

– Anders Anell, professor i företagsekonomi

Samtidigt menar han att den viktiga frågan egentligen är vad man menar med att utöka statens styrning, något som inte alltid framgår tydligt. 

– Min bild är att om staten gör mer av det man har gjort tidigare så blir det inte så bra. Det finns en tendens att staten styr mycket med korta öronmärkta pengar som inte alltid gör så mycket nytta och kan skapa mycket extra administration ute i regionerna.

– Jag tycker det är bättre att staten tar ett större långsiktigt grepp om vad det är man behöver göra gemensamt i vårt land. Inte minst ta ett grepp kring digital infrastruktur, kompetensförsörjning – långsiktiga frågor som är mycket svårare för enskilda regioner att ta tag i.

Kritiken mot regionerna och deras arbetsgivarförening, SKR, har bland annat handlat om att man har en tung administrativ överbyggnad som tar pengar från den faktiska vården.

– Jag tror att det här med administrativa kostnader inte har så stor koppling till om vi har kvar nuvarande system eller om vi gör någonting annat. Det är framför allt vad man gör i systemet, säger Anders Anell.

– Om staten inte satsar på de här korta öronmärkta pengarna som kräver att man gör en projektorganisation på regionerna, då slipper man också den typen av administrativa kostnader.

Han menar att det handlar om tydliga roller. Att staten ska göra det staten är bäst på och regionerna gör resten.

– Då finns det förutsättningar för att slimma den administrativa överbyggnaden. Det innebär också att SKR:s roll blir annorlunda än vad den är i dag, och då finns möjlighet att slimma även den organisationen.

Dessutom pekar han på att staten måste utkräva ansvar från regioner som inte följer lagen, exempelvis patientlagen med vårdgarantin.

– Den följer man inte, och så har det varit i många många år. Ändå får det inte så mycket konsekvenser.

Det parti som går längst i ett förstatligande av vården är KD, som vill ta bort allt vårdansvar från regionerna och överföra det till staten. Partiet vill införa sex professionellt styrda sjukvårdsområden där staten endast styr det som är ändamålsenligt. Övrigt ansvar och befogenheter ska flyttas ut i verksamheterna.

– KD är ganska ensamma i sin ståndpunkt. Samtidigt kan man väl säga att hade vi börjat från scratch och inte haft något befintligt sjukvårdssystem att ta hänsyn till så tror jag att det hade varit väldigt många fler som hade tyckt som KD när det gäller ett nationellt system, säger Anell och instämmer själv i att det antagligen hade varit bättre.

Han konstaterar att det finns en stor resonans för ett förstatligande bland såväl vårdprofessionen som bland allmänheten.

– Skälet till att man tycker så är att man inte gillar den styrning som finns i regionerna, och det kan jag förstå. Men det finns ingen garanti för att en statlig styrning kommer att bli bättre, det kan bli tvärtom. Det vet vi inte.

Samtidigt pekar han på att det finns risker med att genomföra en omfattande omstrukturering samtidigt som vården står inför stora utmaningar.

– Det var väl centerpartiet som tydligast pekade på det här med komplexiteten i att göra allt till en nationell modell. Att det kommer kosta väldigt mycket både ekonomiskt och personellt.

Anders Anell befarar att det skulle leda till en diskussion som inte alls löser problem med vare sig arbetsmiljö eller väntetider.

– Jag tror inte att det är läge just nu att sätta allt fokus på det, då riskerar det att göra saker och ting ännu värre än vad de är. Men sedan kan man ha en långsiktig tanke på hur strukturerna ska förändras.

I frågan om privata sjukförsäkringar var det Socialdemokraterna som stack ut då man i viss mån svängt om från sin strikta ståndpunkt. Här pekar Anell på att Socialdemokraterna i tidigare debatter gett intryck av att man vill reglera bort privata försäkringslösningar helt.

– Som jag läser deras svar tänker jag att det handlar om att man måste låta på ett speciellt sätt i debatten för att vara trovärdig. Sedan finns det en verklighet och praktik som man måste förhålla sig till och då uttrycker man sig på ett lite annat sätt.

– När det gäller den här typen av komplexa frågor – hur man ska organisera och styra vården – är det inte så lätt för partier att kommunicera det gentemot en befolkning. Så man uttrycker sig på ett sätt, i synnerhet i val, och sedan blir det lite mer komplext när man faktiskt ska försöka införa det man har tänkt sig, säger han.

Kontakta journalisten: [email protected]