Svensk sjukvård är fragmenterad, och uppdelningen på flera olika ben ger inga tydliga synergier. Alla förslag till förbättringar riskerar att inte leda någonstans eftersom systemet i grunden är felkonstruerat. Dags att våga sig på ett Alexanderhugg, skriver före detta flygöverläkaren och stabsläkaren inom försvaret Per-Gunnar Larsson.

Dagligen upplever många läkare och patienter att det finns stora brister i sjukvården såsom tillgänglighet, vårdplatsbrist, operationskapacitet, resursbrist, IT-problem, patientsäkerhetsproblem, ledningsproblem med mera.

Olika förslag till förbättringar läggs fram i en strid ström, men det går ändå inte att få sjukvården att fungera bra, utan problemen kvarstår. Det kan bero på olika orsaker, men främst torde det röra sig om ett systemfel avseende sjukvårdsorganisationen. De olika förändringsförslag som läggs fram genomlyser sällan, eller pekar sällan på, att sjukvårdssystemet i grunden är felaktigt utformat. Det kan ju vara just det förhållandet, som innebär att sjukvårdens brister inte går att påverka på ett effektivt sätt.