Efter det förödande bombdådet i Göteborg jagas nu en mystisk 55-årig ”rättshaverist”, och i skrivande stund är mycket oklart.

Dock tycks polisen arbeta utifrån att dådet inte är kopplat till gängkriminalitet. Ändå var detta ett närmast unisont antagande från början. Detta, liksom eftermälet – eller kanske bristen på eftermäle – antyder att svensk offentlighet gått in i en ny fas när det gäller kriminalpolitisk debatt.

Det känns nästan avlägset nu, men bara för några år sedan ledde varje spektakulärt våldsdåd i Sverige, Europa eller USA direkt till spekulationer om någon form av radikalism, där grovt uttryckt svensk vänster hoppades på en nazist och svensk höger på en islamist. Strax därefter följde en förbittrad metadebatt om dessa respektive förväntningar, medias roll, samt vem som egentligen var en ideologiskt övertygad fanatiker och en ensam galning.