Ytterligare en dödsskjutning och flera skottlossningar har inträffat i Malmö. Gemensamt för de flesta skjutningarna är att relativt unga människor är inblandade. Här berättar några som möter unga kriminella om hur det går till när barn värvas till kriminalitet.
Sigrun Sigurdsson är verksamhetschef på Fryshuset i Malmö. Arbetet går ut på att skapa möjligheter för unga i riskzonen, eller som redan befinner sig i kriminalitet.
– Det brukar gå åt helvete för de här ungdomarna. De har svårt att komma ut på arbetsmarknaden. Det här är stigmatiserade ungdomar som inte litar på någon, säger hon.
Flera av Malmös utsatta områden finns i södra Malmö. Där är Stefan Wredenmark kommunpolis. Han har jobbat i dessa områden sedan början av 1990-talet.
– Det är typiska segregerade miljonprogramsområden. Det finns en hopplöshet bland många av ungdomarna, ingen framtidstro, säger han.
Saknar manliga förebilder
Sigrun Sigurdsson tar upp sin telefon och visar en bild på en ung man i reflexväst som står och ler framför en bil. Tidigare sålde han narkotika, nu har han precis fått ett riktigt jobb.
– De är så stolta och glada när de får ett jobb. De tar inte av sig arbetskläderna i första taget. De visar stolt upp sig i dem i sina områden, säger hon.
Enligt henne är det samma människor som hamnar i kriminalitet som det alltid har varit. Det handlar om fattigdom. Och ofta om att pojkar som växer upp med ensamstående mammor, utan en manlig förebild. Det är ungdomar som lever i områden där kriminaliteten sker öppet. Oftast saknar de skolgång.
Ungdomarna är 12–13 år gamla när de slussas in i kriminaliteten. De kan gå förbi ett gäng och få frågan: ”Kan du ta paketet här och springa till torget, så får du en röding.”
– När du är väldigt ung och plötsligt får 500 kronor för att du gjort en grej, då är det jättemycket pengar. Då är det lätt att man fastnar, säger Stefan Wredenmark.
Sigrun Sigurdsson och Mohammed Elsaka på Fryshuset i Malmö tycker att det är viktigt att man når ungdomarna tidigt. Foto: Rasmus Thedin/TT
Bjuder på glass
De får hålla utkik efter poliser och springa iväg med grejer. När de äldre går på semester kan de få ta över en telefon och kundkrets.
När de blir lite äldre kan de få skjuts till skolan av någon högt upp i hierarkin. Mot att de står på något hörn och säljer narkotika. Om de visar sig duktiga kan de få en telefon som folk ringer till för att köpa narkotika. Ju duktigare du varit, desto lukrativare nummer får du.
– Oftast behöver man inte locka dem. De yngre visar intresse. De vill vara som de coola. Då tar men de som man ser potential i. Kör dem till skolan, bjuder dem på glass eller låter dem köra moped. De vet inte vad de ger sig in på. De är bara barn, säger Mohammed Elsaka, som är ungdomsledare på Fryshuset.
TT: Vad är det som får dem att stanna kvar i kriminaliteten?
– De vill ha mer pengar. Men det kan också handla om att de äldre har en hållhake på dem: ”Vi skvallrar för dina föräldrar”. Eller att de hotar att skada din familj, säger Sigrun Sigurdsson.
Lösningen finns i skolan
Hon tror att lösningen finns i skolan. Att den behöver förändras. I dag är det inte alla som passar in där, och det måste finnas fler förebilder för de unga att se upp till. Hon tycker även att mer resurser behöver läggas i förebyggande syfte.
– Det måste ske innan de gått ut skolan. I dag kostar en gängkriminell samhället 23 miljoner kronor fördelat på 15 år. Varför kan vi inte i stället lägga 500 000 på en insats som gör att de inte hamnar där, säger Sigrun Sigurdsson.
(Rasmus Thedin/TT)
