Människor har fullt av goda intentioner: att sluta röka, gå ner i vikt, gå färdigt skolan eller få ett bättre jobb. Vi vill ha en ljusare framtid. Vi är redo för nästa steg, så varför misslyckas vi ändå?
John Collopy visar perspektiven från båda ändar av framgångsstegen. Idag är han en stolt familjeman som äger ett av världens största mäklarföretag. Men innan han hamnade på den här positionen gick Collopy igenom många år med tungt drogmissbruk, flera gripanden och rattfylleri, och en aptit för slagsmål.
Hur kunde en våldsam alkoholist vända på livet? Genom självreflektion. Collobys nya bok ”The Reward of Knowing” (ungefär Belöningen av att veta) beskriver hur han genom att träna på vanan att se inåt och iaktta sina erfarenheter och tankar, blev den man han är idag.
– Det börjar med självreflektion. Vad hindrar mig? Det första som hindrade mig var drogerna och alkoholen. Sedan behövde jag lära mig att sluta förstöra mina relationer, eftersom det tog hårt på mig, säger Collopy.
Självreflektion eller introspektion handlar om att titta närmare på vad som ligger bakom tankarna och hur de påverkar livet. Det är ett verktyg som finns tillgängligt för alla, men det är svårfångat. När smärtsamma känslor eller känslor som är svåra att möta dyker upp när som helst i processen är det frestande att vända sig bort.
Självreflektion kan avslöja underliggande rädslor och vanor som man kan ha burit på i flera år, vilket ger en klarsyn som gör det möjligt att göra val för att nå sina mål.
Men de som är ihärdiga kan göra omfattande förbättringar i livet. Självreflektion kan avslöja underliggande rädslor och vanor som man kan ha burit på i flera år, vilket ger en klarsyn som gör det möjligt att göra val för att nå sina mål.
För att få den klarsynen krävs tålamod. En utmaning med självreflektion är att det aldrig verkar finnas något slut. Gräver du dig ner till ett lager så hittar du fler lager som gömmer sig där under.
Collopy fick så småningom bättre kontroll över sina vredesutbrott och sitt tunga drickande. Han upptäckte att de hade dolt något djupare: en rädsla för att misslyckas och en låg självaktning. Han minns en terapeut som karaktäriserade honom som ”en av de mest fantastiska förlorarna” han någonsin hade träffat i hela livet.
”Ditt liv är så spännande och galet att jag har svårt att tro på allt du har varit med om, men jag vet också att du är en fegis. Du är rädd för att upptäcka hur bra du kan vara och du har aldrig velat ställa upp för att visa det, med dina förmågor och din intelligens. Du har alltid gömt dig bakom drogerna eller galenskapen”, sade terapeuten.
Rädsla för att misslyckas
Collopy ser en liknande rädsla för att misslyckas hos mäklarna som når ett tak för hur mycket de kan sälja. De människorna har talang, beslutsamhet och en bra plan, men deras insatser verkar alltid spåra ur på grund av tvivel på dem själva.
Enligt Collopy beror det här misslyckandet på att de har ”programmerats till medelmåttighet” så djupt ner att de känner att de inte förtjänar att ha mer. De kan gömma sina rädslor bakom tankar som ”Framgång handlar bara om tur”, eller ”Bara töntar blir rika”. Men inte förrän de konfronterar den djupare orsaken kan de komma undan dess påverkan.
– Jag har sett samma mönster upprepa sig igen och igen. Hon når en viss milstolpe i sitt arbete mot framgång, men då viskar en liten röst inom henne att hon inte är värd att gå längre, att hon inte är tillräckligt smart eller bra nog för att tjäna mer än hon redan gör, säger Collopy.
Diane Petrella, psykoterapeut i Providence, USA, har specialiserat sig på barndomstrauman. Hon säger att barn som har blivit traumatiserade och misshandlade kan kämpa med självsabotage som vuxna. Liksom Collopy säger Petrella att allt handlar om programmering.
– När en person försöker nå ett mål om och om igen, men utan att lyckas komma dit, är det ofta ett tecken på att de bär på en inre rädsla, säger Petrella.
Lärdomar från barndomen
Våra tidiga erfarenheter präntas in så djupt i vårt medvetande eftersom vi är som ett tomt blad när vi är unga. I den åldern har vi ingen historia eller sammanhang att jämföra våra erfarenheter med, så vi accepterar dem bara som livets fakta och använder dem så gott vi kan.
På det här sättet tar självsabotaget formen av en sorts skydd av sig själv.
Petrella förklarar att barn som behandlas med kärlek och respekt förstår hur de ska älska och respektera sig själva. Den stödjande miljön omkring dem hjälper dem att bygga upp en tillit till sig själva så att de känner sig värda att lyckas. De är mer tåliga för motgångar eftersom de tror på sig själva.
På ett undermedvetet och ibland medvetet plan kan de känna sig ovärdiga att slutföra skolan eller att hitta ett arbete som ger bättre betalt.
Men barn som behandlas illa eller negligeras bygger istället upp skam. På ett undermedvetet och ibland medvetet plan kan de känna sig ovärdiga att slutföra skolan eller att hitta ett arbete som ger bättre betalt. De kan känna sig frustrerade av sina omständigheter, men de fortsätter ändå att hålla sin värld liten eftersom den delen av dem som har traumatiserats fortfarande klänger sig fast vid det som är bekant.
Petrella ser den här dynamiken hos många av de överviktiga kvinnorna hon arbetar med och som har blivit sexuellt utnyttjade som barn. De vill gå ner i vikt, men samtidigt hjälper de extra kilona dem att känna sig trygga.
– På en viss nivå är de rädda för oönskad sexuell uppmärksamhet. När de väl tar itu med sitt trauma känner de sig säkra nog för att kunna gå ner i vikt, säger Petrella.
Inre spänningar
Karen R. Koenig är psykoterapeut och författare till flera böcker som handlar om matmissbruk. Hon beskriver ett mönster av en inre konflikt hos sina klienter, men hon tycker inte att termen ”självsabotage” passar.
Koenig säger att generellt sett så vill människor inte skada sig själva. Istället är det mer som att de har motsatta känslor – en som önskar ett bättre liv och en som är rädd för förändring.
– De positiva känslorna är oftast medvetna och de negativa känslorna eller rädslorna är oftast omedvetna. Alltså, vi vill både det här och det där, vi vill ha det här, men är också rädda för det, säger hon.
Problemet, som hon ser det, är att människor generellt misslyckas med att åstadkomma den förändring de vill göra eftersom de har en dålig strategi för att ta hand om de här rösterna som säger emot. De fokuserar på sin önskan att få den där förändringen och försöker att ignorera sina rädslor.
– De behöver utforska det negativa. I det undermedvetna området vinner rädslorna oftast över önskningarna, säger hon.
Det var först ett flera års kamp med hetsätning och laxering som Koenig såg det här mönstret hos sig själv.
– När jag äntligen förstod vad jag var rädd för, löste upp mina blandade känslor och utvecklade bättre strategier för att hantera vissa situationer kunde jag återhämta mig. Det är det här tillvägagångssättet jag använder med mina klienter, säger hon.
För att upptäcka sitt eget inre motstånd rekommenderar Koenig att ställa frågor till sig själv, som Vad är du rädd att förlora om du gör den här förändringen? Eller, vad är det i förändringsprocessen som du är rädd för?
– För de flesta människor är det misslyckande, eftersom de har misslyckats tidigare att bryta en ovana, säger Koenig.
Om man inte möter sina rädslor kommer intentionerna att förändra troligtvis att försvinna i en ond cirkel av tvivel på sig själv. Så småningom går man tillbaka till sina gamla vanor för att lätta på sina inre spänningar, vilket ger en känsla av besvikelse, av skam och till och med mer motstånd nästa gång man försöker att göra en förändring.
Collopy säger att det är såret mot vår tillit till oss själva som verkligen kan slå oss tillbaka.
– Grunden till drogberoende, eller vilken sorts beroende som helst, är dålig tillit till oss själva. När man inte känner sig positiv till sitt beteende eller sina möjligheter så kommer man att fortsätta att ramla tillbaka till det negativa, säger han.
Ihållighet och distraktion
Rädslorna och den programmering vi har ärvt behöver inte finnas där på livstid. Världen är full av människor som kommer över stora motgångar, och människor med stora möjligheter som misslyckas. Alla vill vi ha fördelar i livet, men Collopy tror att framgång verkligen föds ur engagemang och fokus.
– Jag har en stark tilltro till att Herr och Fru Svensson kan klara nästan vad som helst om de bara kan bestämma sig och sedan släppa på det som är nödvändigt för att kunna ha självdisciplin, säger han.
Insikter från självreflektion ger oss en vinnande chans, men det krävs fortfarande ett arbete för att genomföra den förändring man vill göra. Collopy säger att när han stöttar affärsmänniskor är det som oftast kommer upp ihärdighet. Så för att få en plan att fungera måste man skapa någonting som man kan hålla i, säger han.
Var uppriktig mot dig själv och var ihärdig i att genomföra din plan.
- John Collopy, företagsledare
– Det är någonting man kan engagera sig i och göra ett tag eftersom man måste göra det varje dag. Var uppriktig mot dig själv och var ihärdig i att genomföra din plan, säger han.
Om rädslan för att misslyckas dominerar så kan det vara bra att börja i det lilla. Helen Godfrey, som är legitimerad rådgivare i Houston, Texas, säger att ett av de stora skälen till att våra planer för att få det bättre i livet går om intet är att vi sätter upp orimliga mål.
Hennes strategi för att nå framgång och bygga upp tillit till sig själv är att ”erövra världen på tio minuter om dagen”. Hon säger att om man känner motstånd mot en uppgift, som motion, att bygga upp sitt företag eller att lära sig ett språk, välj då en liten, inte inkräktande lång stund som du kan lägga varje dag på ett projekt och sedan sluta.
– Du kommer att vara fokuserad som laser eftersom du bara har tio minuter. Det fungerar verkligen, jag lovar, säger Godfrey.
Hantera distraktioner
För att förlänga tiden vi fokuserar så behöver vi lära oss att hantera distraktioner.
Distraktioner kan vara roliga, ibland även nödvändiga. Men de kan också äta upp tiden, hindra oss från att hålla oss till planen, se den större bilden, och att göra vad vi kan för att komma närmare vårt mål.
Man kan minska på möjligheterna till distraktion, men man kan inte ta bort dem helt och hållet, och många är svåra att se. Collopy säger att det är viktigt att upptäcka skillnaden mellan vilka saker du måste lägga tid eller energi på och vilka du inte behöver göra det på.
– Om du har någon i familjen som är lite galen, släpp den personen. Å andra sidan kanske din mamma går igenom någonting mycket allvarligt som du verkligen måste ge uppmärksamhet. Skillnaden: du måste göra det avgörandet, säger han.
Collopy säger att han nyligen blev distraherad när han körde bil på motorvägen. En annan förare väckte hans ilska. Collopy svor åt föraren och blev frestad av en gammal impuls att driva upp det till våld. Men efter flera års övning har han insett värdet av att hålla tillbaka sig själv.
– Jag får en kick av att bli provocerad. Det påminner mig om när jag var 20 år gammal och jag höll på att hamna i bråk. Det verkade så roligt och spännande. Men med tanke på vad som känns viktigt för mig i livet nu så har det ingenting att göra med mitt mål att må bra. Ju mer jag kan undvika det desto bättre mår jag och desto bättre är jag på att vara lugn, säger han.
– Jag måste fortsätta arbeta på det. Det är ett arbete som pågår hela livet, säger Collopy.
