Ersättningen till kommunerna för att ta emot ensamkommande barn och unga räcker inte. Enligt Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) rör det sig om en miljard kronor om året som inte täcks av staten och som kommunerna själva får stå för.
– Det är egentligen ett nationellt ansvar, säger SKL:s ordförande Lena Micko.
SKL har, tillsammans med ett stort antal kommuner, analyserat hur gymnasielagen och det nya ersättningssystemet som trädde i kraft i juli 2017 har påverkat kommunerna.
Slutsatsen är att det har medfört ekonomiska konsekvenser, inte minst för mindre kommuner som tagit emot många flyktingar.
– Den förordning som finns i dag räcker inte för att täcka de kostnader som kommunerna har. Vi ser att ganska många unga behöver hjälp av kommunerna på olika sätt, säger Lena Micko.
Konsekvens av lagen
SKL pekar på flera områden som innebär stora kostnader för kommunerna och som inte täcks av ersättningen från regeringen.
– Det är till exempel ekonomiskt bistånd eller psykosociala insatser. Det kan även vara kvalificerad vård som unga behöver, beroende på vad man varit med om, och det täcks inte av den här schablonen, säger Micko.
Enligt SKL finns det ett glapp mellan lagstiftningen och det ansvar som varje enskild kommun har för de personer man tar emot.
– Kommunerna har enligt socialtjänstlagen det yttersta ansvaret när någon är i nöd och det blir kommunerna som träder in. Men det här är ju en konsekvens av en nationell lagstiftning och ett nationellt ansvar, säger hon.
Höjt schablonbelopp
Framför allt vill SKL se en högre schablonersättning för ensamkommande i åldrarna 18–20 år, som i dag ligger på 750 kronor per dygn.
– Man borde ändra förordningen och säkerställa att kommunerna får ersättning för både särskilt kostnadskrävande vård och att man höjer schablonersättningen till 1 000 kronor, säger Lena Micko, och fortsätter:
– Även om vi har en annorlunda invandring i dag och ett mottagande av flyktingar, så har kommunerna ansvar för att det här ska gå bra.
(Malin Johanson/TT)
