Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribenternas egna.
I nummer 23 resonerade Peter Lindgren att skogsindustrin orsakar allvarliga skador på naturen samt verkar utifrån en brist på långsiktighet. I en replik på detta argumenteras att denna form av kritik är ett exempel på en olycklig okunskap samt ett angrepp på vår mest långsiktiga näring. Detta skriver Anders Fahlgren, tidigare vd med personlig insyn i skogsbruket.
Debattartikeln annonseras som brukligt är för sådana: ”Detta är en opinionstext. Åsikterna är skribentens egna.” Detta viktiga påpekande bör man ha i extra åtanke var gång artikelförfattaren på ett svepande sätt refererar till vad andra anser utan att de har tillfrågats eller givit sitt tillstånd att inkluderas.
En av de allra viktigaste skatterna – kanske viktigast av alla – är ordet. Man skall vara rädd om orden. Utan en någorlunda hygglig och varsam användning av dem och med en hyggligt gemensam uppfattning av deras respektive betydelse, blir livet fullt av missförstånd, trätor och avsiktliga manipulationer.
Tyvärr är – som jag och kanske också andra tycker – Peter Lindgrens text ett exempel på missbruk av orden. Kanske avsiktligt och i så fall manipulativt. Det börjar redan i ingressen och fortsätter genom hela artikeln. Därutöver finns också en mängd faktafel, pådyvlingar av uppfattningar och påståenden om oetiska motiv hos ägare och verksamma i våra skogsföretags ledningar som de sannolikt inte alls har eller har haft.
Några grundläggande och klargörande fakta för dem som inte är så insatta i skogsbruk (ungefärliga siffror):
För cirka 50 år sedan planterades de träd som nu slutgallras. För cirka 100 år sedan planterades eller självsåddes de träd som nu slutavverkas. Om cirka 10–20 år avverkas – genom slutgallring eller slutavverkning – de träd som planterades under årtiondena efter andra världskriget. Fram till den dag dessa avverkningar sker har skogsägaren endast haft kostnader för denna skog.
Av de intäkter som kommer från skogsindustrins försäljning i år, går en stor del till investering i ny skog och skötsel av denna på plats där den avverkade fanns. Avkastningen av investeringen kommer återigen först om 50 till 100 år, men kostnaderna kommer successivt med start redan före återplanteringen.
Varje år planteras i detta kretslopp cirka 300 miljoner nya plantor av skogsbolagen och andra för Sveriges framtid ansvarstagande skogsägare. Till detta kommer också allt som självsås genom att man sparat särskilt utvalda fröträd med goda genetiska egenskaper för den aktuella föryngringsytan.
Så här snurrar det – år efter år – med samma långsiktiga synsätt på skötsel och vård.
Att kalla detta för skogsskövling är inte bara grovt och avsiktligt missbrukande av ord. Det är en också ren oförskämdhet.
Artikeln är i övrigt full av insinuationer, påståenden om sakers tillstånd, allmänhetens grundade uppfattningar att skogsföretagen ödelägger svensk natur, skambeläggning av aktieägarna, ett blundande för varifrån företagens möjligheter till investeringar i grön teknik kommer, med mera, med mera.
Att bemöta allt detta avstår jag ifrån, men några exempel behövs dock.
• Margot Wallström har inget i sin meritlista som tyder på att hon har särskild kunskap om svenskt skogsbruk eller skogsindustri. Om hon varit någorlunda omdömesgill borde rimligen uttalandet avse något helt annat förhållande – kanske Amazonas eller liknande skeenden i vissa Centralamerikanska stater.
• Lindgrens inledande fråga ”för hur många ekosystem har inte vår näring (skogsindustrin får man anta) skadat?” En retorisk fråga får man anta. Frågeställaren bör därmed veta svaret. Så – hur många då? Och vilka? Eller vet han inte svaret men ändå låtsas veta?
• Lindgren fortsätter: ”En majoritet av svenska folket har redan sett, häpnat och förfasat sig över hur dagens skogsbruk bedrivs.”
Vilka vederhäftiga undersökningar som ligger bakom detta påstående vet jag inte, men om det verkligen finns någon som uttrycker de uppfattningarna, då har svaren knappast handlat om kunskap – mer om osakliga tyckanden i viss mån framkallade av okritiska medias agendor och kanske också frågornas utformning. En enkel liten enkät kan direkt visa vilken sorglig och avgrundsdjup okunskap om verkliga förhållanden som allmänt finns om det svenska skogsbruket och skogsindustrin.
Denna okunskap är det mest sorgliga i hela den soppa med förtal, felaktigheter och ryktesspridningar som vår viktigaste och mest långsiktigt välskötta näring utsätts för. På grund av denna okunskap något som den lättpåverkade är ett lätt byte för.
• Peter Lindgren inleder och avslutar sitt debattinlägg med citat av Margot Wallström och egna möjliga slutsatser av detta. Jag känner inte till Margot Wallströms förmåga att dra slutsatser av det hon ser i Sverige, men det vore ytterst anmärkningsvärt om hon såg ”storskalig skogsskövling och förstörelse av ekosystem”.
Artikelns slutkläm med frågan om ifall svenska skogschefer om några år kommer att ställas till svars för brott mot mänskliga rättigheter, kan knappast tolkas på annat sätt än ännu ett förtäckt hot mot en yrkeskår och en verksamhet som jobbar med ett unikt långsiktigt perspektiv till nytta för hela vårt land.
Det finns ingen skogsskövling från den svenska skogsindustrins sida – annat än möjligtvis i vissa debattörers tankevärld.
Anders Fahlgren - Tidigare vd med personlig insyn i skogsbruket.
