Riksrevitionens granskning av reduktionsplikten visar att den med nuvarande utformning inte är genomförbar fram till 2030. Det beror främst på höga priser och att beslut om reduktionsplikten saknar tillräckligt underlag.

Den 20 juni publicerade Riksrevisionen en ny granskningsrapport om reduktionsplikten, det vill säga tvingande inblandning av biodrivmedel i bensin och diesel. Granskningen, som avslutades under våren 2023, levererar flera för den tidigare S-regeringen ganska bistra besked. Man konstaterar bland annat att de regler som råder kring reduktionsplikten, med uppräkningar av kraven på inblandning av biobränslen fram till 2030, inte är möjliga att genomföra. Det kommer helt enkelt inte att finnas tillräcklig mängd biobränsle som kan blandas in i de fossila bränslena. Man pekar också på att prisutvecklingen på biobränslen gör att det skulle bli en mycket tung kostnad för transporter i allmänhet om den nu lagstadgade reduktionsplikten, som innebär en ökning med drygt 200 procent för bensin och drygt 100 procent för diesel, skulle genomföras fullt ut till 2030. I detta sammanhang konstaterar man också att befolkningen på landsbygden skulle drabbas oproportionerligt mycket av en fortsatt färd i den utstakade riktningen. Man menar också att det finns andra åtgärder, utanför transportsektorn, som skulle kunna ersätta delar av reduktionsplikten för att nå klimatmålen.

Energimyndigheten, som bland annat ansvarar för tillsyn på energiområdet, bedriver enligt granskningen inte en tillräckligt omfattande och regelbunden tillsyn för att säkerställa biodrivmedlens ”hållbarhet”. Bristerna i tillsynsverksamheten riskerar enligt Riksrevisionen att leda till fel eller fusk i rapporteringen kring biodrivmedlens växthusgasutsläpp. I rapporten konstaterar man också att ”det är oklart om regeringen har beaktat risken för sådana fel när man utformat reduktionsplikten”.