Klassikern Singin’ in the Rain är flitigt framröstad till en av de bästa musikalfilmerna någonsin, både av recensenterna och av filmtittarna. Det är lätt att se varför. Den är glad, oskuldsfull och charmig och det är omöjligt att inte ryckas med i den musikaliska glädjeyran.

Filmstjärnan Don Lockwood är mycket bekymrad. Det är Hollywood, 1920-tal, precis i skiftet mellan stumfilm och ljudfilm. Filmen han arbetar på ska bli en ljudfilm, den första han medverkat i. Men han har ett problem. Hans motspelerska, Lina Lamont, har en pipig röst och en New York- accent, som inte lämpar sig på ljudfilm. Lockwood diskuterar saken med sina närmaste vänner, Cosmo Brown och Kathy Selden. Tillsammans kommer de på lösningen. De ska göra om filmen till en musikal och Kathy, som har sångens gåva, ska få dubba Linas röst i filmen! Trion är nu mycket lyckliga, men Cosmo tittar på klockan och märker att de har pratat hela natten. ”Det är morgon”, säger han. ”Ja”, svarar Kathy. ”Och vilken underbar morgon!” Glädjen överväldigar dem alla och de brister ut i sång och dans: ”Good mornin’, good mornin’! We’ve talked the whole night through. Good mornin’, good mornin’ to you.”