Public service i otakt med verkligheten
Skärmdump från SVT:s satsning "Facebook-kartan".


I valrörelsens slutskede presenterar SVT ”Facebook-kartan”, ett försök att skapa ”större transparens” som det heter. Men det här besynnerliga verktyget riskerar snarare att bli ett ofrivilligt inlägg i den pågående debatten om public services relevans. Om någon bryr sig alls, vill säga.

Låt oss börja med att konstatera att ”Facebook-kartan” är ett initiativ som är svårt att tänka sig att det kommer att engagera. Man har kopplat samman gratistjänsten Crowdtangles data om vilka inlägg som engagerar mest på sidor och i öppna facebookgrupper med de enligt Novus väljarundersökning tio viktigaste valfrågorna. Det hela filtreras dessutom manuellt av SVT och visualiseras på ett rätt godtyckligt vis.

Exakt hur – och för vem – det här ska skapa ”transparens” eller bidra ”till ordning i ett osorterat informationslandskap på sociala medier” är högst oklart, men det är ett bra exempel på hur vår statsmedia ständigt tycks befinna sig i otakt med verkligheten.

Det har ju redan visat sig kunna provocera att ett public service som allt mer hamnat i hetluften för sin uppenbara politiska snedvridning åt vänster ska uppfostra medborgarna i de här frågorna. Sedan tidigare hade man ju Faktiskt.se som en kvarnsten runt halsen – ett samarbetsprojekt som så snabbt blev så hårt och uppenbart politiskt missbrukat (kanske särskilt av DN) att i stort sett ingen verkar ha något positivt att säga om det längre.

Detta sker dessutom samtidigt som SVT:s eget tunga nyhetsprogram Agenda på sistone klampat omkring med ett klaver på vardera foten, och upprepade gånger hamnat snett i sina försök att fånga upp vad som händer. Deras reportage om ”godhetsknarkande” lyckades både missförstå själva grundfrågan och uttrycka sig klumpigt om de som figurerade i programmet. Sedan lånade man sig okritiskt till det av DN orkestrerade pågående absurda karaktärsmordet på den moderate riksdagsmannen Hanif Bali. Så där håller det på: man kommer inte bara försent, man går in genom helt fel dörr, dessutom.

Debattprogrammet Opinion Live är ett annat exempel på ett nyckelprogram som hamnat på en underlig mellanhand i sina försök att vara samtidigt aktuellt, fräscht och seriöst, och som tycks få kritik från alla sidor. Försöken att vara ungdomligt provokativ slutar allt som oftast bara i övertramp, som Nanna Olasdotter Hallbergs humorserie ”Punani_99” på P3, som drog in en moderat riksdagsmans (ser ni mönstret?) barn i ett grovt knarkskämt.

Det var intressant att notera hur Jimmie Åkessons generalangrepp på P3 mest bara resulterade i allmänna brösttoner om ”hot mot demokratin” från hans politiska fiender. Påfallande många kommentatorer från olika håll medgav att, ja, P3 är faktiskt till stora delar politiskt vinklad ”smörja”.

Grundproblemet är ändå att public service har hamnat i en väldigt problematisk sits i det radikalt och snabbt förändrade medie- och informationslandskapet. Samtidigt som det blivit uppenbart för många hur tungfotad och inkrökt den stora kolossen är när det gäller att hänga med i det senaste, så tycks allt fler som vill ha mer av det seriöst, fördjupande, vassa och långsamma känna att de inte får valuta för licenspengarna.

Dessutom blir det i och med alternativmediernas frammarsch och den ökade politiska polariseringen allt mer uppenbart att public service inte står för ett ideologiskt och politiskt neutralt perspektiv.

Om man hade skött sina kort bättre i de här avseendena hade SVT/SR åtminstone kanske haft en grund att stå på för att försöka agera skiljedomare, faktagranskare och ordnare av ett ”osorterat informationslandskap”. Det är ju ingen helt dum idé på papperet att public service ska hjälpa folk att navigera i informationsfloden, det är bara att man som institution just nu uppenbart varken åtnjuter förtroendet eller har kompetensen för att ägna sig åt den här både känsliga och komplicerade saken. Än sämre funkar det mitt i en infekterad valrörelse där man av en icke föraktlig del av väljarkåren inte uppfattas som en neutral aktör.

Det är feltajmat och tondövt, och riskerar att bara bli ännu mer ammunition för dem som tycker att public service blir allt mindre relevant.

Vildhundarna vill ta elefantungen men mamman ingriper – otrolig urkraft

Val 2018 – Utmanarna till riksdagen