Föreställ dig att det i livsmedelsaffärens delikatessdisk, bredvid fisken och köttet, ligger en helt ny typ av produkter: mänsklig lever, njure och hjärta.

Hur makabert det än kan låta, så är det så här Arthur Waldron, professor i kinesisk historia vid University of Pennsylvania, beskriver det som den kinesiska kommunistregimen sysslar med idag – de dödar samvetsfångar för att kunna sälja deras organ på transplantationsmarknaden.

– De … bedriver en mycket ondskefull handel, det är en handel med mördade kinesiska medborgares kroppar, säger Waldron till Epoch Times i en intervju 2019.

– De flesta västerlänningar känner inte till det här överhuvudtaget.

Efter att grundligt ha satt sig in i den här frågan under 2018-2019, som medlem av en oberoende tribunal, kallad Kinatribunalen, har Waldron blivit expert på det här hemska området. Panelen bestod av sex andra medlemmar med erfarenhet från internationell rätt, medicin, företagande, internationella relationer och kinesisk historia.

Efter att ha granskat vittnesmål från över 50 vittnen från två utfrågningar i London, och stora mängder av skriftliga och videobaserade bevis, drog domstolen i juni 2019 slutsatsen att det i Kina – bortom rimligt tvivel – har pågått organstöld på samvetsfångar under en omfattande tidsperiod på ett stort antal offer.”

Tribunalens slutliga bedömning, en 160-sidig rapport (pdf), släpptes den första mars 2019.

– Det finns en viss typ av ondska som går bortom bara mänskliga [sociala] orsaker. Ondskan bakom organstöld – det är något annat, säger Waldron.

Organen kom huvudsakligen från fängslade Falun Gong-utövare enligt tribunalen. Utövare av den andliga metoden Falun Gong, som består av stillsamma meditationsövningar och är baserad på moralprinciperna sanning, godhet, tålamod, har utsatts för intensiv förföljelse av den kinesiska regimen sedan 1999, en kampanj som innefattar godtyckligt fängslande, tvångsarbete, hjärntvätt, tortyr och död.

Den Londonbaserade tribunalen leddes av Sir Geoffrey Nice QC, som tidigare var åklagare i rättegången mot Slobodan Milosevic för folkrättsbrott i det forna Jugoslavien.

För två år sedan tillfrågades Waldron av Coalition to End Transplant Abuse in China, en grupp som arbetar med transplantationsetik och som initierade tribunalen, om han ville delta som panelens Kinaexpert.

The Epoch Times började redan 2006 att rapportera om anklagelserna från visselblåsare om att Kinas regim dödade samvetsfångar för deras organ.

Regimen har konsekvent förnekat anklagelserna och säger att sedan 2015 har samtliga organ till transplantationer kommit från frivilliga donatorer. Innan dess hävdade regimen att de transplanterade organen kom från avrättade fångar.

Skrämmande bevis

Under två offentliga utfrågningar fick tribunalen i december 2018 och april 2019 lyssna till bevis från forskare, medicinska experter, journalister och överlevare från Kinas fängelsesystem.

Som vittnen fanns bland annat Falun Gong-utövare som fängslats för sin tro, och muslimska uigurer som fängslats under den kinesiska regimens påstådda kampanj mot ”extremism” i Kinas nordvästra Xinjiangregion.

De berättade alla om tortyr och övergrepp under sin tid i fångenskap. En Falun Gong-utövare, Yu Ming, återgav hur polisen lagt böcker på hans bröst och sedan slagit på dem med hammare för att orsaka inre skador istället för sådan tortyr som kan ses på ytan av kroppen.

En uigur, Mihrigul Tursun, berättade för tribunalen att hon bundits fast vid en stol med en hjälm på huvudet, och sedan fått elektricitet genom hela kroppen.

Utöver tortyren berättade vittnena om hur de regelbundet fick ta blodtester och genomgå annan medicinsk undersökning under fångenskapen.

Dessa undersökningar var desamma som de som görs för att testa organstatus, sade Nice i London i juni 2019, då han meddelade tribunalens slutsats. De fångar som inte var Falun Gong-utövare testades inte och de medicinska resultaten förklarades aldrig för fångarna.

Tribunalen fick också lyssna till ett personligt vittnesmål om organstöld, av den tidigare kirurgen Enver Tohti, som 1995 beordrades att operera ut lever och njurar från en levande fånge i staden Urumqi, Xinjiang. Fången hade skjutits på höger sida av bröstet men levde fortfarande.

”Det jag kommer ihåg är att när jag började skära med skalpellen i huden så kom det blod. Det visar att hans hjärta fortfarande slog… Samtidigt försökte han göra motstånd mot mitt ingrepp, men han var för svag”, sade Tohti i sitt vittnesmål i december 2018.

Att lyssna till den här sortens vittnesmål tog hårt på Waldron, som säger att:

– Efter en dags lyssnande till dessa vittnen, går man tillbaka till hotellrummet och kollapsar fullständigt. När man hör dessa människor berätta vänder det sig i magen på en. Jag menar att det gör en fysiskt sjuk.

– Och när man inser att det här inte är någon slags galen Hollywoodfilm som uppfanns av någon sjuk Hollywoodregissör, utan att den här organplundringen faktiskt pågår… det är mycket begärt att någon ska kunna bära det psykiskt.

Vittnesmål och hemliga telefonsamtal som gjorts av undersökare till kinesiska läkare avslöjar att ”ytterst korta” tidsramar för organtransplantationer – så lite som två veckor – utlovades av läkare och sjukhus i Kina. Så korta väntetider är ”fullkomligt omöjliga” i normala donationssystem, sade Nice i juni 2019. 

Statistisk data baserad på undersökningar gjorda av oberoende forskare har målat upp en bild av omfattningen på den här oroande affärsverksamheten i Kina. En djupgående rapport från 2016 upptäckte en enorm skillnad mellan Kinas offentliga transplantationssiffror och antalet transplantationer som utfördes vid landets sjukhus.

Rapporten skrevs av Ethan Gutmann, Kina-analytiker och utredare; David Kilgour, kanadensisk före detta statssekreterare (Asien-Stilla Havet); och David Matas, kanadensisk människorättsadvokat. Alla tre har undersökt frågan i över tio år.

– De här personerna har gjort en mycket, mycket grundlig utredning, säger Waldron om de tre forskarna.

Genom att analysera den officiella statistiken från 712 kinesiska sjukhus som genomför lever- och njurtransplantationer har rapporten visat att mellan 60 000 och 100 000 transplantationer utfördes årligen, vilket långt överstiger de officiellt rapporterade siffrorna på 10 000 till 20 000 per år.

Waldron säger att organstöld har blivit mycket lukrativt för sjukhus med dålig ekonomi i Kina. Sjukhus med stora transplantationsavdelningar, som tar tiotusentals dollar för varje operation, kan göra en enorm förtjänst.

– Så det finns en ekonomisk drivkraft för att öka omfattningen av den här verksamheten, säger han.

– Det här är en industri där tusentals människor är involverade. Den ger enorma pengar och hjälper sjukhusen att hålla sig flytande, samtidigt som vissa människor blir mycket, mycket rika, tillägger han.

Ingen sten lämnas ovänd

Waldron säger att tribunalen har gjort stora ansträngningar för att få tag i all relevant bevisföring, inklusive motbevis, relaterat till organstöld.

– Alla tänkbara sorters bevis har samlats in, säger han.

Han berättar att tribunalen har bett den kinesiska ambassaden i London, liksom hälsotjänstemän i Kina, att förmedla motbevis, men inget negativt vittne har trätt fram.

Undersökningen som leddes av erfarna jurister, Nice och Hamid Sabi, en London-baserad advokat, genomfördes på ett sätt som var ”absolut professionellt”, säger Waldron och tillägger att ”det här var inget amatörmässigt”.

De som ingick i panelen undersökte noggrant alla bevis.

– Trots att en del av oss hade tidigare kännedom, … tog vi oss an det med utgångspunkten att bevisen är allt som räknas … Vi använde de mest rigorösa lagliga standarderna, säger han.

– Och när man väl har tillräckligt med bevis, så börjar man diskutera vad det innebär.

Till de som kanske fortfarande tvivlar på att den påtvingade organstölden existerar i Kina, säger Waldron:

– Var snälla och gör mig den tjänsten att läsa [de tidigare rapporterna om organstöld] … och tribunalens slutliga rapport. Jag vill att ni återkommer med felaktigheter och misstag. Jag vill att misstagen hittas, och berätta vilka bevis som är fel.

Det kommer att bli ”mainstream”

Waldron tror att tribunalens slutsats kommer att utlösa en bredare diskussion om den här frågan som tidigare gått under radarn, och att det kommer att leda till en slutlig förändring av den offentliga politiken.

– Det kommer att bli mainstream, säger han.

Han har redan märkt att den här frågan allt oftare kommer upp i vanliga konversationer.

– För ett år sedan skulle jag aldrig ha hört dem prata om organstöld, säger Waldron.

Frågan har till och med hittat sin väg in i populärkulturen. Ett avsnitt av den tecknade komediserien South Park, som ironiserar om den kinesiska regimens repressiva metoder, innehöll en scen där en karaktär nämner anklagelser om organstöld.

En scen i filmen ”The Laundromat” från 2019, regisserad av Steven Soderbergh, skildrar grafisk organstöld på Falun Gong-utövare.

Waldron säger att den här saken kommer att bli en ”världsangelägenhet”, och berättar att länder såsom Israel och Taiwan redan har förbjudit sina medborgare att befatta sig med transplantationsturism.

I september presenterade Sabi tribunalens resultat för FN:s människorättsråd i Genéve i Schweitz.

Sabi sade att med anledning av bevisen har rådet och FN:s medlemsstater nu ”laglig skyldighet” att ta itu med Kinas ”brottsliga beteende”.

Waldron säger att med tanke på att tribunalen drog slutsatsen att regimen, bortom rimligt tvivel, har begått brott mot mänskligheten mot Falun Gong-utövare och uigurer, så borde nästa steg bli att ett land inleder åtgärder mot Peking vid den Internationella brottmålsdomstolen.

Även om panelen inte kunde dra slutsatsen att folkmord hade begåtts noterade den att nationer ändå har en skyldighet att undersöka om brottet har ägt rum.

En växande internationell press kommer också att tvinga den kinesiska regimen att börja svara på frågor om sin organstöldspraxis, säger Waldron.

– Människor kommer att säga … ’Jag undrar varför regimen inte försvarar sig. Om den här organstölden är helt legitim, då skulle det vara den enklaste sak i världen att … bortförklara alla problem’, säger han.

– Kommunistregimen har tidigare skapat en omsorgsfullt utarbetad falsk bild av kinesisk historia, och håller nu på att ”förfalska ännu en aspekt av verkligheten. Förfalskar man tillräckligt mycket, kommer allt att falla ihop vid en viss punkt, säger han och tillägger att regimen är nära att nå den punkten.

Men till slut ”kommer sanningen att komma fram”, säger han.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.