De sista målningarna kom på plats bara ett par timmar innan konstutställningen öppnade den 12 februari, säger konstnären Stephen Bauman som kurerar ”12x12, A Portrait Exhibition” i Florence Academy of Arts USA-filials galleri i Jersey City nära New York. Bauman vill expandera parametrarna för realistisk konst, och av de realistiska konstnärer han beundrar har han bjudit in så många som möjligt att ställa ut ett porträtt.

– Jag fasade för att det skulle se ut som en loppmarknad, säger Bauman med glimten i ögat.

Men efter en lyckad öppning försvann farhågorna. Galleriet var proppat med besökare som ville se de 65 porträtten i utställningen. En del av målningarna såldes på nätet redan innan öppningen, och andra på plats.

Alla porträtten är lite drygt 30x30 cm, alltså 12x12 tum som utställningens namn antyder, vilket gör utställningen enhetlig och sammanhållen.

– Jag tycker att kvadraten är en häftig form för en duk, säger Bauman.

Men utställningen är verkligen inte fyrkantig.

– Jag visste att det skulle handla lite om olika röster som liksom sjunger tillsammans, och som kanske inte var samstämda med varandra. I slutänden är detta en del i det roliga med det.

Baumans utställningsidé är sprungen ur de studier av huvuden som konsteleverna på ateljéer och akademier ofta får i uppgift, exempelvis vid Florence Academy of Arts (FAA) USA-filial, där Bauman är lärare. och har även undervisat på FAA i Sverige och i Italien.

– Alla gör vi dessa huvudstudier. Det blir gärna en kultur kring det. De görs på ett visst sätt eller på en viss tid, eller i grupp.

Bauman bestämde sig för att utöka uppgiften så att den nådde ut i offentligheten, och bjöd in andra skickliga konstnärer som inte nödvändigtvis har akademisk utbildning.

Av de 65 porträtten som visas är de flesta av konstnärerna från nordöstra USA och Västeuropa. Ett par av dem kommer från Skandinavien: den norska konstnären Cornelia Hernes, som också hon undervisar vid FAA:s USA-filial, och danska Louise C Fenne. Andra bidrag kommer från Italien och Spanien. Två målningar av en rysk konstnär stoppades i tullen och kom aldrig fram. Runt 30 av de medverkande konstnärerna har en koppling till FAA, antingen har de undervisat eller studerat vid akademin.

– Jag tänkte bara att jag skulle älska att se dessa olika stilar kontrastera mot varandra, säger Bauman.

Teknik framför ämne

Som kurator är Bauman intresserad av konstnärernas formella metoder, hur de tolkar naturen och hur deras tekniska aspekter kommunicerar. Det är så lätt att fastna vid ämnet, men han betonar att det finns ett tekniskt narrativ som också är fascinerande. Han ser på känsla för utformning, tydlighet i gesterna och organisering av färg och valör.

Genom att begränsa ämnet till huvudstudier, något som kan iakttas objektivt och i samma skala, kan man lättare jämföra olika måleritekniker, säger han.

– Jag kan ta upp vissa idéer och reflektioner kring Travis Schlahts metod, till exempel, och sedan titta på någon i den andra änden av spektrat, som Ryan Brown, och se en representation av ett huvud som kommer från en liknande men väldigt annorlunda plats.

– Var och en representerar denna objektiva sanning – ett huvud. Det kunde ha varit händer eller fötter, men huvuden är mer lockande, säger Bauman och ler.

– Längst ut på kanten av våran lilla plats på kartan [av realistisk konst] är Andrew Hem, vars verk jag är fenomenalt imponerad av – helt fantastiskt!

När han betraktar självporträttet av Colleen Barry, som befinner sig på den traditionella änden av spektrat, säger han:

– Den är så djupt utformad, alla dessa små gester, former och artikulationen. Min favoritdel i den här målningen är örat. Bara klarheten i form och utformning är fantastisk! Transparensen här, opaciteten där, mjukheten på ett ställe, skarpheten på ett annat.

Även flera skulpturer ingår i ”12x12”-utställningen. Bauman pekar på en av Eudald de Juana.

– Det är en sak att göra en huvudstudie. Det är en annan sak att investera så djupt i de estetiska egenskaperna hos det material man använder. Jag menar, titta på den här – fantastisk! Säger Bauman.

Baumans eget arbete är också med på utställningen. Själv ser han inte så mycket åt de gamla mästarna för inspiration när han jobbar, men när han beskriver Juanas skulptur refererar han till Rembrandt:

– Eudald tar glädjen med representationen och glädjen med materialet och kombinerar verkligen de två. Det är det som målerikonstnärer älskar med Rembrandt. Det jag älskar mest med Rembrandt har inget att göra med ansiktena han målade; det är mer djupet i hans färglager som är så fascinerande.

Överlag reflekterar ”12x12, A Portrait Exhibition” Baumans estetiska känslighet som realistisk målare. Han beundrar konstnärer som tar risker.

– Jag känner att jag har en mycket inkluderande känsla för det representativas gränser kring vad som anses vara riktig realism, säger han.

En del av konstverken i ”12x12, A Portrait Exhibition” kan ses på webben.