Pöntinen på Sons digitala scen
Klassisk musik
1981 debuterade pianisten Roland Pöntinen med Stockholms Filharmoniker och i år firar han hela 40 år som artist. Foto: Simon Larsson


På Norrköpings symfoniorkesters webbsida (Sons digitala scen) finns Beethovens pianokonsert nr 4 och symfoni nr 1 att avnjuta. Konserten framfördes i Norrköping med Roland Pöntinen som pianosolist och Karl-Heinz Steffens som dirigent.  

Chefsdirigent Karl-Heinz Steffens, som också är chefsdirigent vid statsoperan i Prag, påbörjade sitt treåriga uppdrag i Norrköping säsongen 2020/21. Han har ännu inte fått prova på hur ett ”vanligt” år ser ut. Nu syns ljuset i tunneln och torsdagen den 12 augusti släpps de första biljetterna till Konserthuset i Norrköpings konserter i september och oktober. Steffens längtar efter att få spela inför publik igen. I ett klipp på Norrköpings symfoniorkesters webbsida säger han:

– Musiken består av fyra element: noterna, musikerna, konsertsalen och publiken. Jag är så glad att vi äntligen kan föra samman dessa fyra komponenter igen.

Chefsdirigent Karl-Heinz har tidigare varit soloklarinettist i Berlinfilharmonikerna och Bayerska radions symfoniorkester. Foto: Mats Bäcker

Under tiden fram till öppnandet har konserthuset hållit liv i musiklivet genom Sons digitala scen. Där ligger flera olika konserter ute för lyssning, bland annat ”Dubbelt Beethoven” med Norrköpings symfoniorkester och Roland Pöntinen som pianosolist. Konserten leds av Karl-Heinz Steffens och spelades in i Norrköping den 14 juni.

Roland Pöntinen har det tidigare skrivits om i Epoch Times i februari. Han firar i år 40 år som artist. Jag föreställer mig att Pöntinen, liksom andra musiker, under det senaste året haft mer tid till att fokusera på att utforska musiken och ägna sig åt sådant som det i vanliga fall är svårt att hitta tid till.

Stadigt och med pondus sitter Pöntinen i sin svarta frack med skörten uppvikt över pianopallen. Virtuost är det första ord som kommer när jag lyssnar på Pöntinens spel i pianokonsert nr 4. Tonerna rinner enkelt och vackert som en ström med klart vatten. Det andra ordet är uttrycksfullt. Pöntinen spelar de svagare partierna ömt och varsamt och med urkraft där det krävs energi och styrka.

Pianokonsert nr 4 är den mest lyriska och andliga av Beethovens fem pianokonserter och den visar även upp mer av hans mjukare sida. Den skrevs under en tid då Beethoven var mycket produktiv och uruppfördes av honom själv 1808. Beethoven gjorde någonting annorlunda i verket genom att låta pianot ensamt börja i början av pianokonserten. Vid den tiden hade det aldrig tidigare komponerats så.

Konserten inleds av Pöntinen med ett vackert, mjukt pianosolo i G-dur som slutar med en liten paus. Solot slutar på dominantackordet och lämnar oss hängande i luften. Därefter kommer orkestern överraskande in i en annan tonart som hittar tillbaka till G-dur. I kadensen gräver sig Pöntinen ner i klaviaturen och får fram kämpandet som Beethovens musik innehåller. Satsen avslutas pampigt av Pöntinen och orkestern.

Den andra satsen är kort och speciell med sina stora kontraster. Orkestern och pianostämman är segregerade, med orkesterns stämmor på ena sidan och pianots melodi på den andra. Här ges fint prov på Pöntinens och Norrköpings orkesters kontrastrika spel. Orkestern inleder starkt och bestämt. Pöntinen svarar vackert och svagt. Det är en pågående kommunikation mellan orkestern och pianot som har helt olika karaktärer.

Mycket finstämt spelar sedan Pöntinen under pianosolot. Orkestern återkommer mildare, och med en mer resonlig karaktär. Den har “lyssnat” på pianot och det sker någon slags upplösning mellan parterna. Tredje satsen är lättare och rytmiskt. Samspelet är fint mellan orkestern och Pöntinen. Satsen börjar i C-dur för att sedan komma tillbaka till G-dur.

Det är en uttrycksfull version av Beethovens pianokonsert nr 4 som framförs av Pöntinen och Norrköpings orkester. Tillsammans ger de allt de har och framför verket ömsom dundrande med djup botten och ömsom lyriskt, lätt och vackert

Vem var då Beethoven, denne gigant inom den klassiska musiken som fyllde 250 år förra året? Han beskrivs på många olika sätt. Bland annat som en dynamisk person och passionerad musiker med ett hetsigt humör. Beethoven fick tidigt uppleva motgångar i livet. Som barn hade han en alkoholiserad pappa som var tuff mot honom.

Senare i livet just när Beethoven började bli känd som kompositör blev han döv. Han skrev 1802 till sin bror: ”Jag kunde ju inte säga till andra: ‘Tala högre – ropa! För jag är döv’… Hur förödmjukande kändes det inte när en som stod bredvid mig kunde höra en herdepipa långt bort, medan jag inte hörde något alls. Dylika upplevelser drev mig till förtvivlans brant.”

Dövheten plågade honom resten av livet och gjorde honom stundtals lynnig. Till sist isolerade han sig alltmer. Trots svårigheterna lyckades han ändå separera sina personliga problem från musikskapandet och fortsätta skriva storslagen musik. I tragedin och mörkret kunde han hitta ljuset. Så här säger konsertpianisten Mitsuko Uchida när hon i en masterclass utlagd på nätet talar om Beethovens pianokonsert nr 4: ”Han skapar en värld. Hans vision av världen är så gigantisk och så långtgående … Han visste faktiskt hur oändligt universum är. Den storheten kan jag inte höra i någon annan än Beethoven.”

 

Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!

Fakta

Om musiken

Verk: 

Beethovens pianokonsert nr 4 

Medverkande: 

Norrköpings symfoniorkester

Roland Pöntinen (piano)

Karl-Heinz Steffens (dirigent) 

Plats: 

Sons digitala scen