Polisen kan inte längre utföra sitt uppdrag fullt ut. Det visar en ny rapport från Polisförbundet. Nu krävs ett ordentligt omtag på flera områden för att få ordning på situationen, menar polisinspektör Anders Sydbom.

Polisförbundets undersökning vittnar om ett stort missnöje inom polisen där brist på personal, hög arbetsbelastning och psykisk press och stress är vardag för de flesta. Poliser i yttre tjänst har tvingats klara sig själva i kritiska situationer utan tillgång till polisförstärkning och fyra av tio planerar att lämna yrket.

Anders Sydbom har varit polis i 32 år och har en gedigen erfarenhet av såväl yttre som inre tjänst och olika former av ledningsarbete. Under nio år jobbade han i Stockholm och har även varit handledare inom den särskilda polistaktiken, SPT, som används i utsatta områden och andra tuffa miljöer.

Idag är han operativt ledningsbefäl, vilket innebär att han leder och fördelar arbetet med inkomna samtal och taktiskt riskbedömer och värderar vilka uppdrag poliser i yttre tjänst ska åka på och hur de ska gå tillväga.

Utredningshögarna växer också, absolut, men vi måste bulla upp där ute i uniform för att bromsa inflödet av brott. Hanterar vi bara såret som har uppkommit hela tiden då kommer vi aldrig komma ifatt där inne heller.

– Anders Sydbom, operativt ledningsbefäl på Regionledningscentral Öst

Enligt Sydbom saknas personal både i inre och yttre tjänst inom polisen. När gängkriminaliteten, skjutningarna och inflödet av grova brott ökar hinner ingen med. Utredningarna läggs på hög och alla får mer ansvar och högre belastning. På ledningscentralen där han själv arbetar har personalflödet varit stort de senaste åren.

– Där är väldigt många som slutar och vi får rekrytera nya hela tiden som vi ska lära upp. De som har varit där ett tag hugger i överallt. De känner sig otillräckliga till slut, så vi har svårt att behålla även de erfarna och duktiga.

Bara under den senaste veckan nämndes fem civilanställda som ska sluta, berättar han. Men även poliser och ledningsbefäl har slutat och gått till försvarsmakten eller kommunen.

– Vi måste bli fler, men vi rullar bara på folk hela tiden känns det som, säger han.

Det allvarligaste problemet är ändå att det inte finns tillräckligt med poliser i yttre tjänst, menar Sydbom som anser att det är där man måste fylla på i första hand – något han inte alltid upplever att Polismyndigheten gör.

– Utredningshögarna växer också, absolut, men vi måste bulla upp där ute i uniform för att bromsa inflödet av brott. Hanterar vi bara såret som har uppkommit hela tiden då kommer vi aldrig komma ifatt där inne heller.

– Vi måste bygga organisationer ute och det gör vi inte i dag. Vi bygger en verksamhet inifrån och ut. Det är ett organisatoriskt problem att vi gör så.

Han förklarar att när det behövs hjälp inne med exempelvis utredningar tas poliser in från yttre tjänst istället för att man tar folk från den inre organisationen som egentligen ska vara stödet till poliserna.

– Vi tullar aldrig på HR, vi tullar aldrig på kommunikatörer, på samordnare … Man tar aldrig från den här civila jättekolossen av människor för att hugga i eller ta någon stödroll, utan man plockar hela tiden från samma äppelkorg, säger han och fortsätter:

– Nu är vi poliser snart en liten minoritet av den här kolossen med andra funktioner som planering, samordning med mera. Men till slut har vi ingen att samordna för längre, för det finns ingen som är där ute.

På många tjänster sitter fullgoda poliser som gör det som en civil skulle kunna göra i större utsträckning, menar Sydbom. Vissa går ett snabbspår och utbildar sig till poliser men går sedan tillbaka till sin tidigare tjänst. Det blir en polis till, men inte ute på gatan.

– Vi är fler poliser än någonsin, men per capita är vi färre än vad vi varit tidigare. Vi har ett samhälle där antalet människor har ökat och vi har en typ av brottslighet som kräver enorma resurser, säger han och pekar på att varje skjutning tar resurser från annat.

– Jag har till exempel varit inlånad hela våren för att hantera ett av de senaste morden i Linköping. Vi är lite som inhyrda legoknektar ihop med Riksmord. Samtidigt tänker vi alla, bara det inte kommer ett till nu, vad gör vi då?

Att så många slutar inom polisen har flera orsaker, tror Sydbom. Han nämner allt från den hårdnande yttre miljön och polisbristen till skift- och helgjobb i kombination med låga löner.

Men han ser också att många av de som blir poliser i dag har ett annat utgångsläge än vad man hade för 20, 30 år sedan.

– En del av den nya generationen poliser kommer in lite senare åldersmässigt i yrket än vad vi gjorde. De har kanske med sig en utbildning och har gjort andra saker i livet. När man då känner motvind är det lättare att tänka att ska det vara så här så går jag hellre tillbaka till mitt tidigare yrke.

– Man är helt enkelt inte polis i själen utan man testar att vara polis i några år för att se hur det är. Så var det inte riktigt förr.

Till viss del menar Sydbom att det också handlar om mod. Han säger att det finns ett vedertaget uttryck bland poliser: ”Vänta bara tills den första knuffen kommer.”

– Det kanske har gått bra att jobba i trånga miljöer, i krogmiljöer mot gängkriminella eller vanliga stökiga personer. Sedan en dag får du den där smällen. Då är frågan hur du hanterar det. Reser man sig då eller blir reaktionen att man efter ett tag känner att det här med yttre tjänst är inte min grej och så söker man en öppning inne istället.

Här är stödet till nya poliser oerhört viktigt, menar han och konstaterar att det krävs såväl auktoritet som vana och pondus när man jobbar i de här tuffare miljöerna.

– Den kan man ha ganska tidigt – det finns en del som har en otrolig förmåga att leda andra. Men det tar ofta tid att bygga upp. Vi kan inte stå fem nya poliser och det finns en osäkerhet kring vem som ska ta steget fram, säger han och fortsätter:

– Det handlar också om att kunna möta de här personerna och grupperna på rätt sätt. Det är en konst att få in det, det kan du inte bara läsa dig till. Så det är viktigt för nya poliser att i praktiken få se och lära sig av de här erfarna poliserna som kan det här.

Enligt Sydbom finns det många befäl som, i likhet med honom själv, gärna skulle vilja mixa sina tjänster för att även arbeta en del i yttre tjänst.

– Det finns ett jättebehov där ute. Låt oss erfarna befäl gå ut 20 procent av arbetstiden för att stötta och visa de nya – jag har jobbat i 30 år, jag har jobbat i 12 … Vi är med här, vi är inte här för att styra, vi hugger i som alla andra.

Men möjligheterna till att få göra detta är väldigt begränsade.

– Man säger i alla forum att man behöver få ut kompetens som har varit i tuffa situationer och miljöer för att både lugna ner och ha handlingskraft, men när det väl kommer till kritan så löser vi inte det här. Då är vi för få.

Samtidigt som han betonar att det finns många kompetenta poliser, både killar och tjejer, menar han att det mest grundläggande är att rekrytera människor med rätt förutsättningar för att klara av att jobba med den hårda kriminalitet vi har i dag. Det handlar till stor del om den praktiska och duktiga polisen, säger han.

– Man måste ta ut folk efter vilken förmåga man har att jobba som polis och leda, säger han och fortsätter:

– Sedan behöver man öka statusen och göra det till och med tuffare att bli polis. Så att man känner att jag vill verkligen bli polis, det ger någonting, jag får kämpa för det.

För att nå dit menar Sydbom att man måste släppa på den politiska korrekthet som påverkar rekryteringen i dag, där man till viss del ser på exempelvis kön och hudfärg som en merit.

– Jag har hört om siffervärden som visar att personer med utländsk bakgrund eller tjejer går vidare om de klarar en viss nivå, men där man som svensk heterosexuell kille måste nå en högre nivå för att komma in. Vi ska spegla samhället, och jag kan förstå hur de tänker, men vi kan inte tulla på kraven som grund.

– För frågan är då vad som kommer ut i andra änden. Det finns någon som tycker att det ser bra ut på pappret, men vad är det för poliser vi får ut och blir man kvar?

Enligt polisförbundets rapport var lönen den enskilt viktigaste faktorn för att vilja stanna i polisyrket, följt av fler poliser, bättre arbetstider och minskad arbetsbörda.

Sydbom instämmer i att både löner och arbetsvillkor måste förbättras. Han anser vidare att de som jobbar i utsatta områden behöver ha kortare arbetspass och ett lönetillägg kopplat direkt till den uppgiften.

– Om vi ska kunna hålla kvar folk längst ute i linjen, i de här utsatta områdena, så måste det finnas en anledning att vara där. Nu gav man dem där ute högre lön, men det var inte kopplat till den arbetsuppgiften. Då har du fortfarande med dig pengarna om du lämnar och går in på Krim till exempel. Då har vi inte löst problemet.

Att lösa dagens situation fullt ut, där man cementerat problematik under många år, kommer att ta lång tid, menar Anders Sydbom och pekar på att ännu fler åtgärder måste till.

Kontakta journalisten: [email protected]