– Anton har varit lite jobbig mot de andra barnen på förskolan den sista tiden. Han knuffas ofta, tar saker från de andra barnen och idag bet han lilla Lisa.

Samtalet en del föräldrar haft och alla föräldrar fasar för: ”Ditt barn är inte riktigt schysst mot de andra barnen på förskolan.” Vad gör man? Här nedan återger jag en förälders fråga och mitt svar till henne. Jag råder henne att avstå från att skälla på sitt barn och förmana honom – han vet ju redan hur han ”borde” bete sig – och istället försöka förstå vilket budskap han försöker förmedla och vilka behov han försöker tillgodose.

Att bli utskälld brukar resultera i att man känner sig usel och den som känner sig usel beter sig ofta uselt.

Fråga:

Vi har en son på snart 4 år som alltid har varit väldigt aktiv. Aldrig stilla, mycket spring i benen. Den senaste tiden har han börjat göra en del hyss. Han har till exempel bitit sin kompis, slagit en pinne i pannan på en äldre kille som fick en bula, puttats, röjt och varit väldigt stökig. Hemma har han varit respektlös, svår att få kontakt med och inte lyssnat alls.

Han gillar att testa gränser. Vi försöker vara väldigt raka med regler, men det är just det här med att han är dum mot andra barn. Det känns så himla tråkigt. Jag vill inte att han skall vara den där bråkstaken som ingen tycker om. Han har ju en annan sida också där han är supergo och väldigt förståndig. Han har aldrig varit dum mot sin lillasyster utan är väldigt mån om henne. Han vet att han gör fel. Vi pratar med honom hela tiden och försöker förklara hur man skall vara. Nu har vi pratat med förskolepersonalen också. Vi hoppas att det ska bli bättre och att de ska kunna ”fånga upp” honom innan något händer, men de kan ju inte ha full koll hela tiden.

//Anna

Svar:

Jag vill börja med att råda dig kring vad du inte skall göra. Ett vanligt råd när barn bits och slåss är att ta tag i barnet, se det i ögonen och säga ett skarpt ”nej!”. Följ inte det rådet! Undvik att bli arg och skälla när din son gör andra barn illa. Precis som du själv skriver vet han redan att han gör fel. Fler upplysningar på det temat är överflödiga. Om man som vuxen känner behov av att säga något är det mer meningsfullt att vända sig till den som blivit biten eller slagen: ”Attans, jag antar att det där gjorde rätt ont?” (Om du däremot trodde att din son faktiskt inte visste att bett och slag är oönskat skulle det förstås vara på sin plats att berätta det för honom.)

Det finns en anledning och den är inte att han vill jäklas eller inte fattar bättre! Din son försöker berätta något för er och han vet inget bättre sätt att göra det.

Att bli utskälld brukar resultera i att man känner sig usel och den som känner sig usel beter sig ofta uselt. Det blir en negativ spiral där barnet som beter sig illa får höra att han är dålig och därför fortsätter att bete sig dåligt. När man har ett barn som använder våld är det lätt att fastna i en sådan spiral. Ett råd jag vill ge dig är därför att uppmärksamma din son när han gör saker som du uppskattar. Istället för att komma på honom med att göra fel kan du sträva efter att komma på honom när han gör sådant som du gillar och på så sätt bidra till att skapa positiva spiraler. Men kom ihåg att lagom är bäst! Barn upplever olust inför överdriven eller oäkta uppskattning.

Mitt andra råd är att du och hans pedagoger behöver försöka förstå varför din son gör som han gör. Det finns en anledning och den är inte att han vill jäklas eller inte fattar bättre! Din son försöker berätta något för er och han vet inget bättre sätt att göra det.

Utifrån det lilla jag vet om er situation vill jag skicka med dig två gissningar om varför din son gör som han gör. Kan det vara så att han längtar efter att bli sedd som en duglig kille? En som kan och klarar? När den längtan är större än omgivningens tilltro kan det hända att den tar sig uttryck i bett och slag. Det är som att barnet vill säga: ”Kolla! Jag kan göra en stor kille ledsen! Och jag kan göra fröknarna arga!” Om du tror att det kan stämma när det gäller din son behöver ni ge honom andra möjligheter att uppleva sig som duglig. Ge honom ansvar och förtroendefulla uppdrag. Låt honom bestämma mer. Fråga honom om råd.

Genom att ni vuxna sätter ord på hans känslor och önskemål lär ni honom att det finns ett annat sätt att uttrycka dem än med bett, slag och knuffar.

Kan det handla om att din son inte upplever att han får den respekt han vill ha i leken? Är betten och slagen hans sätt att försvara sig mot ifrågasättande och kritik från lekkamraterna? Om du tror att det kan vara så behöver din son hjälp att sätta ord på sina känslor och önskemål. ”Oj, det verkar som att du blev arg nu? Vill du också gärna vara drake i leken?” Genom att ni vuxna sätter ord på hans känslor och önskemål lär ni honom att det finns ett annat sätt att uttrycka dem än med bett, slag och knuffar.

Som sagt, detta är gissningar från min sida. Jag är säker på att du och andra vuxna som känner din son har bättre möjligheter att förstå vad han försöker uppnå. Mitt råd är att ni ger honom stöd i att uppnå det – på sätt som är okej för alla inblandade.

//Petra

Petra Krantz Lindgren är föreläsare och författare, och har bland annat skrivit boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon arbetar med föräldrar och pedagoger som vill utveckla sina relationer med barn, där grunden är ömsesidig respekt och samarbete. Hon är beteendevetare och har en grundutbildning i psykologi, samtal och kommunikation. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg.   

Hjälp oss att driva tidningen vidare! 

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.