loading





“The Companions of Odysseus Steal the Cattle of Helios,” 1554/56 Pellegrino Tibaldi. Fresk, Palazzo Poggi Museum.
“The Companions of Odysseus Steal the Cattle of Helios,” 1554/56 Pellegrino Tibaldi. Fresk, Palazzo Poggi Museum.
Litteratur

Odysseus och att hitta sitt sanna jag, del 8: Självbedrägeri

James Sale

Odysseus hade en skräckinjagande, nästan överväldigande upplevelse när han sammankallade Hades döda själar för att kunna fortsätta resan hem till sin sanna själ, Penelope.

I den här artikelserien har vi sett att det inte finns några genvägar hem. Odysseus måste genomleva alla mänsklighetens nio brister. Lättja och lust som personlighetstyperna åtta och nio i enneagrammet står för, samt frosseri (där han försökte ta en djärv genväg men misslyckades), rädsla och girighet vid personlighetstyp sju, sex och fem.

Vid personlighetstyp fyra, i helvetets djup som han just lämnade, har han mött djup förbittring och avund gentemot de levande, då de döda återupplever sitt ofullständiga förflutnas kunde-ha-varit. Detta tog hårt på Odysseus; han tvingades möta sin sörjande moder i helvetet.

Han fick i alla fall vägledning av profeten Teiresias i hur han skulle ta sig hem. Han fer sig av igen, och nu utsätts han för fällorna som snärjer typ tre i enneagrammet: Detta är mötet med först monstren Skylla och Karybdis, sedan med den riskfyllda färden till ön Thrinacia där solgudens boskap går och betar.

Minns du hurdan personlighetstyp tre är? Treornas självbild är "Jag är lyckad", och deras grundläggande önskan är att vara värdefulla, eller en effektiv person. Deras dödssynd är bedrägeri, och de lurar ofta sig själva vad gäller deras verkliga motiv. Detta eftersom de fäster stor vikt vid image. De försöker skapa en bild av sig själva som lyckade, och det är lätt hänt att de börjar tro på sin egen hype.

Som en parentes kan nämnas att en del som skrivit om enneagrammet anser att hela länder kan ha en dominant nummertyp.

Typ tres hybris

Det är värt att ta upp James Hollis iakttagelse i boken "Finding Meaning in the Second Half of Life (Finna mening i andra halvan av livet)" att "våran hybriska tro på att vi har kontroll över oss själva och naturen bara gör oss mer omedvetna om vad som verkar inom oss" (fritt översatt). Denna tanke är särskilt relevant när vi tittar på Odysseus vid typ tre i enneagrammets modell.

Här vid tre tror Odysseus verkligen att han har kontroll och kan diktera skeendet. Vidare är han – hybriskt – upptagen med sin image och hur han framstår. Som James Hollis skriver, de som är som mest upptagna med hur de framstår är vanligen de som starkast står emot den uppgift som den inre auktoriteten har, eftersom de fortsätter att söka bekräftelse från världen utanför. Inre auktoritet betyder inte egocentrisk här, utan syftar på en djupare kunskap som kommer av människans själ och ande: Det är detta som Tiresias och Kirke representerar.

“The Shade of Tiresias Appearing to Odysseus During the Sacrifice,” ca 1780-85 av Johann Heinrich Füssli

Vid typ tre visar Odysseus starkt motstånd till sin inre auktoritet. För att förklara detta måste vi förstå att Odysseus har fått dubbel bonus efter svårigheterna vid nio och sju och skräcken vid åtta, sex och fyra. När han undvikit faran med Kirke vid typ fem friskar hon upp Odysseus och hans besättning, och de stannar hos henne ett helt år i relativ lyx, och de återvänder till henne för att bli uppfriskade igen när de begraver sin döde kamrat Elpenor. Men viktigast av allt, typiskt för nummer fem, hon friskar upp dem med visdom; verkligen, djup visdom.

Kirke berättar för Odysseus hur han ska komma förbi Skylla och Karybdis, och håller även med Tiresias om att han bör undvika frestelserna på solgudens ö Thrinacia. Det här är ganska starkt. Den store profeten Tiresias, vars sinne är förmörkat, säger honom en sanning, och denna sanning förstärks av en odödlig gudinna som älskar honom.

Möjligen har den avslappnade miljön och att vara gudinnans älskare försvagat Odysseus moral och andliga fiber, för hans hybris visar sig omedelbart.

Alltid spela hjälte

Kirke gör klart att för att komma förbi – eller snarare överleva – farorna med Skylla, det sexhövdade, människoätande monstret, och Karybdis, den dödliga malströmmen, måste Odysseus förlora sex män; med andra ord, vill man uppnå ett stort mål måste man med nödvändighet förlora något och det finns inget sätt att undvika detta.

Den häxlika gudinnan Kirke representerar Odysseus möte med personlighetstyp fem. "Kirke", 1875 av Jean Jules Badin. 

Faktum är att om han inte är beredd på att förlora sex män till Skylla kommer han att förlora dem alla eftersom alternativet är att möta Karybdis, ett monster som kommer att förstöra allting, deras båt inräknad.

Men Odysseus vill inte acceptera rådet: "Så envis", säger Kirke. Hon ser hur han kämpar och vägrar att böja sig för självaste de odödliga gudarna. Det går inte att kämpa mot henne, det finns inget försvar. Men det är som om Odysseus blir uppretad, stärkt av att han kommit så långt, och nu vill ha ytterligare en ära.

På liknande sätt varnar Kirke honom för att vidröra eller skada den gyllene boskapen på solguden Helios ö Thrinacia. Odysseus vidarebefordrar dessa varningar till besättningen mer än en gång. Han säger det tre gånger och får den till och med att svära en bindande ed på att inte vidröra boskapen. Förgäves.

När de närmar sig Skylla och Karybdis lurar Odysseus sig själv, och kommunicerar sedan retoriskt bedrägeriet till sina män. Han säger att det inte finns något farligare än cykloperna, och att hans mod, sinnesnärvaro och taktiker räddade dem alla.

Därmed ignorerar han profeten, ignorerar gudinnan, tar åt sig all ära själv och gör saken värre. Han säger att han rensade sina tankar på Kirkes befallning och gav sig iväg obeväpnad. Han lämnade sin heroiska rustning och förberedde sig på att slåss mot det som inte kan bekämpas. Som Karen Horney en gång skrev, att ens egen "persona" eller mask gör en arrogant; detta är gudens hat.

Här är typ tre: Hindra inte mig från att agera; hjälte eller hjältinna till din räddning, en riddare som bekämpar vilken drake som helst – men hallå, ser jag inte bra ut i denna "heroiska rustning"?

Treor är bra på att få saker att hända, vilket är precis vad som behövs här eftersom de måste ro som dårar genom det trånga sundet mellan Skylla och Karybdis utan dröjsmål, röra sig fritt utan rustning, och utan långdragna, självförhärligande tal. Men detta är vad Odysseus har glömt.

Odysseuss shipskepp passerar mellan det sexhövdade monstret Skylla och malströmmen Karybdis. Allessandro Allori ca 1575, detalj av fresk.

Karybdis "svarta" djup får dem att stirra in i avgrunden och glömma bort Skylla, som nu tar sex män med sina sex huvuden – de tuffaste, starkaste männen Odysseus hade. Så meningslöst med allt poserande, alla spjut; men de rodde i alla fall som vansinniga och kom till slut förbi farorna. Alla dröjsmål skulle vara att hjälpa Skylla.

Den andra faran

Men det är nu deras verkliga problem börjar. Odysseus vill segla förbi Thrinacia men böjer sig för besättningens vilja att ta en paus. Återigen står vi inför situationen att besättningen – Odysseus kropp – vill göra något som går emot Odysseus intellekt. Intellektet vet vad det bör göra, men kroppen vill något annat.

Solguden har sju hjordar med gyllene boskap och sju flockar med odödliga får; de är odödliga och dör aldrig, åtminstone inte en naturlig död. Siffran sju är betydelsefull, den är "gyllene": Sju är perfektionens nummer och guld – såsom den gyllene solen själv – och hör till gudarna. Här finns en möjlighet att återställa paradiset om de står emot frestelserna och inte väcker solgudens ilska. Som Kirke sa till dem: De kan bege sig hemåt utan fler förluster.

Odysseus lämnar emellertid sina män för att "be till gudarna" – en sorts falsk fromhet som gudarna ser igenom, eftersom de får Odysseus att somna. Trean lurar sig själv angående sina intentioner; han lurar sig själv att tro att han är andlig, gudfruktig, när han i själva verket har helt andra avsikter.

Under tiden bestämmer sig hans män för att slakta några djur för att äta och bestämmer också arrogant vad solguden vill ha tillbaka i gengäld. De festar i sex dagar, trots att köttet visar uppenbara tecken på förruttnelse. De lämnar ön och Zeus, som tar Helios parti, förstör hela besättningen och skeppet med ett åsknedslag.

Bara Odysseus överlever gudarnas missnöje. Han bygger en flotte av vrakresterna. Denna flotte driver sedan tillbaka hela vägen till Skylla och Karybdis, precis som hos Aiolos vid typ sju, och Odysseus är tillbaka där han började.

Nu befinner han sig dock i en mycket sämre sits: hans flotte sugs ned i malströmmen men Odysseus lyckas fly genom att hålla sig fast vid ett fikonträd som hänger över sundet. Där hänger han tills malströmmen spyr upp sitt innehåll – den sköra flotten – och Odysseus kan fånga den på en våg och är utom fara.

Med nöd och näppe, och enligt Zeus vilja – han hindrar Skylla från att se honom – lyckas han fly. Han driver omkring i nio dagar innan han når fram till Kalypsos ö: där träffar han på typ två.

Typ tre är dynamiska, fulla med resurser, motiverade, men potentiella offer för sin egen framgång, då de börjar tro på sin egen hype, sin egen falska självbild. När de gör det förlorar de kontakten med sitt förflutna, sin historia och vad den har att lära dem.

De rusar framåt för att uppnå ännu större ära, pressar sig själva att vara "bäst" – de kommer att tänja på reglerna för att uppnå sina mål: Odysseus vet vad gudarna vill, men han trotsar ändå deras allvarligaste förbud. På så vis avslöjas typ tre, och eftersom de har sökt ära blir deras fall än mer spektakulärt och offentligt.

Så kanske är tvåan treans viktigaste lärdom, om de ska komma över sitt självbedrägeri. Först måste de sluta röra sig, upphöra med den ständiga strävan efter framgång och bli stilla; sedan lyssna noga på de råd, den återkoppling som kommer inifrån och från dem som verkligen älskar och bryr sig om dem.

Vår västerländska kultur de senaste 20 åren eller så, och de många människorna som främjar meditation och mindfulness, detta är begripligt i en värld som domineras av typ tre.

I artikelserien "Att hitta sitt sanna jag" kommer vi att diskutera nio typer av personligheter, deras brister, och visa hur Odysseus genom sina äventyr kom över dem och hittade hem.

James Sale är en brittisk affärsman, skapare till Motivational Maps som verkar i 14 länder. Han har skrivit över 40 böcker om management och utbildning, samt poesi. Som poet vann han första pris i The Society of Classical Poets 2017.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss. 

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading





“The Companions of Odysseus Steal the Cattle of Helios,” 1554/56 Pellegrino Tibaldi. Fresk, Palazzo Poggi Museum.
“The Companions of Odysseus Steal the Cattle of Helios,” 1554/56 Pellegrino Tibaldi. Fresk, Palazzo Poggi Museum.
Litteratur

Odysseus och att hitta sitt sanna jag, del 8: Självbedrägeri

James Sale

Odysseus hade en skräckinjagande, nästan överväldigande upplevelse när han sammankallade Hades döda själar för att kunna fortsätta resan hem till sin sanna själ, Penelope.

I den här artikelserien har vi sett att det inte finns några genvägar hem. Odysseus måste genomleva alla mänsklighetens nio brister. Lättja och lust som personlighetstyperna åtta och nio i enneagrammet står för, samt frosseri (där han försökte ta en djärv genväg men misslyckades), rädsla och girighet vid personlighetstyp sju, sex och fem.

Vid personlighetstyp fyra, i helvetets djup som han just lämnade, har han mött djup förbittring och avund gentemot de levande, då de döda återupplever sitt ofullständiga förflutnas kunde-ha-varit. Detta tog hårt på Odysseus; han tvingades möta sin sörjande moder i helvetet.

Han fick i alla fall vägledning av profeten Teiresias i hur han skulle ta sig hem. Han fer sig av igen, och nu utsätts han för fällorna som snärjer typ tre i enneagrammet: Detta är mötet med först monstren Skylla och Karybdis, sedan med den riskfyllda färden till ön Thrinacia där solgudens boskap går och betar.

Minns du hurdan personlighetstyp tre är? Treornas självbild är "Jag är lyckad", och deras grundläggande önskan är att vara värdefulla, eller en effektiv person. Deras dödssynd är bedrägeri, och de lurar ofta sig själva vad gäller deras verkliga motiv. Detta eftersom de fäster stor vikt vid image. De försöker skapa en bild av sig själva som lyckade, och det är lätt hänt att de börjar tro på sin egen hype.

Som en parentes kan nämnas att en del som skrivit om enneagrammet anser att hela länder kan ha en dominant nummertyp.

Typ tres hybris

Det är värt att ta upp James Hollis iakttagelse i boken "Finding Meaning in the Second Half of Life (Finna mening i andra halvan av livet)" att "våran hybriska tro på att vi har kontroll över oss själva och naturen bara gör oss mer omedvetna om vad som verkar inom oss" (fritt översatt). Denna tanke är särskilt relevant när vi tittar på Odysseus vid typ tre i enneagrammets modell.

Här vid tre tror Odysseus verkligen att han har kontroll och kan diktera skeendet. Vidare är han – hybriskt – upptagen med sin image och hur han framstår. Som James Hollis skriver, de som är som mest upptagna med hur de framstår är vanligen de som starkast står emot den uppgift som den inre auktoriteten har, eftersom de fortsätter att söka bekräftelse från världen utanför. Inre auktoritet betyder inte egocentrisk här, utan syftar på en djupare kunskap som kommer av människans själ och ande: Det är detta som Tiresias och Kirke representerar.

“The Shade of Tiresias Appearing to Odysseus During the Sacrifice,” ca 1780-85 av Johann Heinrich Füssli

Vid typ tre visar Odysseus starkt motstånd till sin inre auktoritet. För att förklara detta måste vi förstå att Odysseus har fått dubbel bonus efter svårigheterna vid nio och sju och skräcken vid åtta, sex och fyra. När han undvikit faran med Kirke vid typ fem friskar hon upp Odysseus och hans besättning, och de stannar hos henne ett helt år i relativ lyx, och de återvänder till henne för att bli uppfriskade igen när de begraver sin döde kamrat Elpenor. Men viktigast av allt, typiskt för nummer fem, hon friskar upp dem med visdom; verkligen, djup visdom.

Kirke berättar för Odysseus hur han ska komma förbi Skylla och Karybdis, och håller även med Tiresias om att han bör undvika frestelserna på solgudens ö Thrinacia. Det här är ganska starkt. Den store profeten Tiresias, vars sinne är förmörkat, säger honom en sanning, och denna sanning förstärks av en odödlig gudinna som älskar honom.

Möjligen har den avslappnade miljön och att vara gudinnans älskare försvagat Odysseus moral och andliga fiber, för hans hybris visar sig omedelbart.

Alltid spela hjälte

Kirke gör klart att för att komma förbi – eller snarare överleva – farorna med Skylla, det sexhövdade, människoätande monstret, och Karybdis, den dödliga malströmmen, måste Odysseus förlora sex män; med andra ord, vill man uppnå ett stort mål måste man med nödvändighet förlora något och det finns inget sätt att undvika detta.

Den häxlika gudinnan Kirke representerar Odysseus möte med personlighetstyp fem. "Kirke", 1875 av Jean Jules Badin. 

Faktum är att om han inte är beredd på att förlora sex män till Skylla kommer han att förlora dem alla eftersom alternativet är att möta Karybdis, ett monster som kommer att förstöra allting, deras båt inräknad.

Men Odysseus vill inte acceptera rådet: "Så envis", säger Kirke. Hon ser hur han kämpar och vägrar att böja sig för självaste de odödliga gudarna. Det går inte att kämpa mot henne, det finns inget försvar. Men det är som om Odysseus blir uppretad, stärkt av att han kommit så långt, och nu vill ha ytterligare en ära.

På liknande sätt varnar Kirke honom för att vidröra eller skada den gyllene boskapen på solguden Helios ö Thrinacia. Odysseus vidarebefordrar dessa varningar till besättningen mer än en gång. Han säger det tre gånger och får den till och med att svära en bindande ed på att inte vidröra boskapen. Förgäves.

När de närmar sig Skylla och Karybdis lurar Odysseus sig själv, och kommunicerar sedan retoriskt bedrägeriet till sina män. Han säger att det inte finns något farligare än cykloperna, och att hans mod, sinnesnärvaro och taktiker räddade dem alla.

Därmed ignorerar han profeten, ignorerar gudinnan, tar åt sig all ära själv och gör saken värre. Han säger att han rensade sina tankar på Kirkes befallning och gav sig iväg obeväpnad. Han lämnade sin heroiska rustning och förberedde sig på att slåss mot det som inte kan bekämpas. Som Karen Horney en gång skrev, att ens egen "persona" eller mask gör en arrogant; detta är gudens hat.

Här är typ tre: Hindra inte mig från att agera; hjälte eller hjältinna till din räddning, en riddare som bekämpar vilken drake som helst – men hallå, ser jag inte bra ut i denna "heroiska rustning"?

Treor är bra på att få saker att hända, vilket är precis vad som behövs här eftersom de måste ro som dårar genom det trånga sundet mellan Skylla och Karybdis utan dröjsmål, röra sig fritt utan rustning, och utan långdragna, självförhärligande tal. Men detta är vad Odysseus har glömt.

Odysseuss shipskepp passerar mellan det sexhövdade monstret Skylla och malströmmen Karybdis. Allessandro Allori ca 1575, detalj av fresk.

Karybdis "svarta" djup får dem att stirra in i avgrunden och glömma bort Skylla, som nu tar sex män med sina sex huvuden – de tuffaste, starkaste männen Odysseus hade. Så meningslöst med allt poserande, alla spjut; men de rodde i alla fall som vansinniga och kom till slut förbi farorna. Alla dröjsmål skulle vara att hjälpa Skylla.

Den andra faran

Men det är nu deras verkliga problem börjar. Odysseus vill segla förbi Thrinacia men böjer sig för besättningens vilja att ta en paus. Återigen står vi inför situationen att besättningen – Odysseus kropp – vill göra något som går emot Odysseus intellekt. Intellektet vet vad det bör göra, men kroppen vill något annat.

Solguden har sju hjordar med gyllene boskap och sju flockar med odödliga får; de är odödliga och dör aldrig, åtminstone inte en naturlig död. Siffran sju är betydelsefull, den är "gyllene": Sju är perfektionens nummer och guld – såsom den gyllene solen själv – och hör till gudarna. Här finns en möjlighet att återställa paradiset om de står emot frestelserna och inte väcker solgudens ilska. Som Kirke sa till dem: De kan bege sig hemåt utan fler förluster.

Odysseus lämnar emellertid sina män för att "be till gudarna" – en sorts falsk fromhet som gudarna ser igenom, eftersom de får Odysseus att somna. Trean lurar sig själv angående sina intentioner; han lurar sig själv att tro att han är andlig, gudfruktig, när han i själva verket har helt andra avsikter.

Under tiden bestämmer sig hans män för att slakta några djur för att äta och bestämmer också arrogant vad solguden vill ha tillbaka i gengäld. De festar i sex dagar, trots att köttet visar uppenbara tecken på förruttnelse. De lämnar ön och Zeus, som tar Helios parti, förstör hela besättningen och skeppet med ett åsknedslag.

Bara Odysseus överlever gudarnas missnöje. Han bygger en flotte av vrakresterna. Denna flotte driver sedan tillbaka hela vägen till Skylla och Karybdis, precis som hos Aiolos vid typ sju, och Odysseus är tillbaka där han började.

Nu befinner han sig dock i en mycket sämre sits: hans flotte sugs ned i malströmmen men Odysseus lyckas fly genom att hålla sig fast vid ett fikonträd som hänger över sundet. Där hänger han tills malströmmen spyr upp sitt innehåll – den sköra flotten – och Odysseus kan fånga den på en våg och är utom fara.

Med nöd och näppe, och enligt Zeus vilja – han hindrar Skylla från att se honom – lyckas han fly. Han driver omkring i nio dagar innan han når fram till Kalypsos ö: där träffar han på typ två.

Typ tre är dynamiska, fulla med resurser, motiverade, men potentiella offer för sin egen framgång, då de börjar tro på sin egen hype, sin egen falska självbild. När de gör det förlorar de kontakten med sitt förflutna, sin historia och vad den har att lära dem.

De rusar framåt för att uppnå ännu större ära, pressar sig själva att vara "bäst" – de kommer att tänja på reglerna för att uppnå sina mål: Odysseus vet vad gudarna vill, men han trotsar ändå deras allvarligaste förbud. På så vis avslöjas typ tre, och eftersom de har sökt ära blir deras fall än mer spektakulärt och offentligt.

Så kanske är tvåan treans viktigaste lärdom, om de ska komma över sitt självbedrägeri. Först måste de sluta röra sig, upphöra med den ständiga strävan efter framgång och bli stilla; sedan lyssna noga på de råd, den återkoppling som kommer inifrån och från dem som verkligen älskar och bryr sig om dem.

Vår västerländska kultur de senaste 20 åren eller så, och de många människorna som främjar meditation och mindfulness, detta är begripligt i en värld som domineras av typ tre.

I artikelserien "Att hitta sitt sanna jag" kommer vi att diskutera nio typer av personligheter, deras brister, och visa hur Odysseus genom sina äventyr kom över dem och hittade hem.

James Sale är en brittisk affärsman, skapare till Motivational Maps som verkar i 14 länder. Han har skrivit över 40 böcker om management och utbildning, samt poesi. Som poet vann han första pris i The Society of Classical Poets 2017.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss. 

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad (föräldraledig)

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024