Odysseus och att hitta sitt sanna jag, del 5: Övervinna rädsla
Odysseus och hans kompanjoner drabbas av de människoätande laistragonerna. Väggmålning från 100 f Kr, Villa Esquillino i Rom. Vatican Library


Det finns internationella bästsäljare inom modern psykologi som heter sådant som "Var rädd, gör det ändå", som utgår ifrån att rädsla är ett fundamentalt problem i människans natur. Rädsla påverkar vår bedömningsförmåga negativt på många områden i livet, och när detta händer kastar vi rationaliteten åt sidan: vi upphör att vara Homo sapiens – det vill säga visa, rationella varelser.

På den här resan har Odysseus mött Lättjan (loutsätarna), Lust (cykloperna) och Frosseri (Aiolos kungarike) – tre av de så kallade sju dödssynderna. Men som vi påpekade i del 1 av artikelserien innehåller enneagrammet nio dödssynder. Och nu träffar Odysseus på en av de två extra synderna som inte räknas till den typiska dödssyndlistan på sin resa: rädslans synd.

Somliga ser faktiskt denna synd som än mer primitiv, eller grundläggande, än de sju som man vanligen talar om. Så innan vi tar Odysseus möte med laistrygonerna i beaktning, eller nummer sex på enneagrammet, låt oss kort reflektera över varför det finns nio dödssynder.

Detta är ett kotroversiellt område. Den teori som förs fram av Richard Rohr i boken The Enneagram: A Christian Perspective är att man kan hitta idéer som liknar enneagrammet i verk av Evagrius Ponticus, en kristen mystiker som levde i 300-talets Alexandria. Evagrius identifierade åtta "dödliga tankar" plus en överbyggande tanke som han kallade "kärlek till självet". Detta utgjorde nio synder, och Evagrius skrev om "botemedel" mot dessa tankar.

Den kristna mystikern Evagrius Ponticus identifierade fler än sju synder. Gravyr av Jan Sadeler och Raphael Sadeler efter design av Maarten De Vos. Pitts Theology Library, Emory University

Utöver de sju normala dödssynderna vrede, högmod, avund, girighet, frosseri, lust och lättja tillkom rädsla och bedrägeri. Precis som nummer sju är nummer nio ett mystiskt nummer, treenigheternas treenighet. Och när allt kommer omkring så fungerar enneagrammet, så vi räknar med nio!

Ett besök hos laistrygonerna

Efter sex dagars rodd fann Odysseus och hans besättning på den sjunde dagen laistrygonernas ö. Laistrygonerna representerar, liksom övriga möten, personlighetstypens allra värsta sidor.

Som påminnelse, sexorna vill stötta och bli stödda. Som bäst är de engagerade, lojala, självuppoffrande lagspelare; som sämst är de misstänksamma, paranoida och djupt negativa.

När Odysseus och hans män närmar sig Laistrygonia ser de ett "klippigt fort" och ett land där herdar verkar ovanligt aktiva och produktiva. Odysseus fäller en kommentar om att en man som aldrig sover kan dra in dubbla löner här. Det torde ge oss en funderare, för finns det någon som aldrig sover? Och var händer om vi inte sover?

Det finns en fin, dyr hamn, men inloppet är "trångt" eller begränsat. 11 av Odysseus 12 skepp passerar igenom, och han väljer att förtöja sitt skepp utanför, fri från "hamnens käft". Det visar sig vara ett förutseende drag.

Tre spejare skickas i land för att hitta vad Odysseus hoppas är män som honom själv, som "lever på bröd". Människosamhällen lever på bröd, det är ett tecken på mänsklig gemenskap. Vi borde oroa oss här eftersom namnet laisygoner betyder "samlar råa skinn", vilket ligger ganska långt ifrån att baka bröd.

Spejarna träffar den "stöddiga dottern" till Laistrygonernas kung Antiphaner. Enligt Michael Goldberg i boken Travels with Odysseus betyder detta namn "i motsats till erkänd" eller "outsäglig". Det handlar inte bara om att det är svårt att uttala. Den första betydelsen, i motsats till erkänd, antyder att någon gömmer sig, lurar i djupen för att dölja sitt verkliga jag; och i den andra, "outsäglig" får vi en känsla av "ytterst ondskefull" eller något så ont att man inte ens kan tala om det. Och det visar sig vara sant.

När de stiger in i ett "överdådigt palats" träffar spejarna drottningen, "stor som ett berg", som fyller dem med skräck. Hon ropar på sin make Antiphanes och han sliter genast en av spejarna i stycken för att kunna äta upp honom. Ingen varning, han attackerade direkt.

De andra två spejarna försöker fly medan kungen vrålande röjer genom staden. Hundratals laistrygoner sluter upp med kungen och attackerar skeppen i hamnen. De är jättar; de kastar stora klippblock på skeppen så att de går i spillror, och sedan plockar de de sjunkande besättningsmännen med spjut och tar hem dem för att äta dem. Laistrygonerna är liksom cykloperna kannibaler. Alla de elva skeppen och hela besättningen går förlorade.

Lyckligtvis lyckas Odysseus komma loss och flyr till sitt skepp som inte stod ankrad i hamnen. Men vilken katastrof, och så mycket värre det var än mötet med Polyfemos!

Cykloper och laistrygoner, åttor och sexor

En del kritiker har uppfattat denna episod som en svag repris av den tidigare cyklop-historien, menar Goldberg: Båda innehåller jättar och kannibalmonster som attackerar Odysseus och hans män.

Men som Goldberg ser det stämmer det inte: åttan och sexan verkar likna varandra men är långt ifrån lika, vilket några viktiga punkter i historien om laistrygonerna visar på.

Man skulle kunna säga att när man möter fiender i verkliga livet är sexor och åttor särskilt skrämmande. Såväl nior som sjuor kan gillra dödsfällor för den oförsiktiga, deras metoder är passiv-aggressiva eller indirekt aggressiva, men åttorna och sexorna kan komma rakt mot dig – aggressiv aggression!

Laistrygonerna är Gaias och Poseidons barn. Ja, Poseidon, samma (för Odysseus) problematiska gud som är far även till cykloperna, och som nu vill hämnas sin skadade son Polyfemos som Odysseus gjorde blind. Detta förklarar delvis varför det är lätt att blanda ihop sexor och åttor: De har en gemensam förfader. Dessutom måste Odysseus återigen kämpa mot det djupa havets väldiga kraft, som kanske symboliserar hans eget undermedvetna.

Det är viktigt att peka ut likheterna eftersom vi ofta blandar ihop olika personlighetstyper, och därför missförstår personens verkliga motiv, vilket leder till att vi handskas med han eller henne på ett ineffektivt sätt.

Varför inte kämpa mot och lura laistrygonerna som han gjorde med Polyfemos? Det har att göra med den sjätte personlighetstypens innersta väsen. Notera skillnaden mot cykloperna.

Först och främst är de hyperaktiva: ett impulsivt behov av att vara produktiva, de kanske till och med prioriterar bort sömnen. För det andra, deras samarbete och struktur: De jobbar som ett team och har en kung. För det tredje, att ansluta sig till dem är "förbjudet" och svårt. (Många sexor hittar hem i hemliga organisationer!) För det fjärde, deras attacker är manisk utplåning, på gränsen till en paranoid rädsloreaktion.

Var och en av dessa fyra punkter står i stark kontrast med cykloperna. Polyfemos verkar nästan rationell när han bestämmer sig för att äta upp Odysseus sist eftersom Odysseus gav honom vin.

En nyckel till att förstå skillnaden mellan de två är att åttorna är somatiskt självsäkra; det vill säga, de är helt säkra på sina kroppars styrka, och det är därför Polyfemos kan somna med alla fiender runtomkring sig. Kroppar är konkreta.

“Odysseus i Polyfemos grotta", ca 1635, Jacob Jordaens

Sexornas självsäkerhet har emellertid inte något att göra med kroppen utan med intellektet, och intellektet, eller den rationella sidan, är förstås aldrig säker. Den går runt, runt i cirklar eftersom logiken inte har något berättigande utan en grundläggande eller självklar första princip.

Sexan kan aldrig vara säker på huruvida någon är en vän eller fiende, så strategin är att slå först, innan någon annan gör det. Vi bör också minnas att kungens namn "i motsats till erkännande" också pekar på en oförmåga att avgöra vad eller vem någon är, för brist på erkännande betyder att misslyckas med att namnge dem.

Hantera rädsla

Goldberg menar att sexorna projicerar sin inre fientlighet på omvärlden. Med deras, som han kallar det, "självupphävande mindset", finns det ingen kamp, för de kan inte, kommer inte, att förändra sitt sätt att tänka.

När man har att göra med laistrygonerna måste man tänka på flera saker. Först och främst att etablera en säker "förankring" utanför deras hamn. Att helt och hållet identifiera sig med deras mindset, med rädsla, är ödesdigert.

För det andra krävs det mod, vilket alltid är motsatsen till rädsla, och i detta fall handlar det om att namnge – eller göra synligt – det som pågår. Dåliga sexor strävar på i skuggorna men tål inte att man kastar ljus på deras aktiviteter.

Odysseus huvud, marmor, Grekland 100-talet  f Kr. The Archaeological Museum of Sperlonga

Och slutligen, och perspektiven inte förändras, om du inte får något erkännande, inga gråa nyanser (bara svart och vitt) så bör du ge dig av och inte se tillbaka. Det finns inget att hämta där; det skulle inte röra sig om mod utan vårdslös kamp.

Om du själv är en sexa måste du göra några viktiga perspektivförändringar. Först och främst måste du lita på dig själv och inte frånta andra deras auktoritet, vilka de än är. Minns du berättelsen om Jesus när han frågade demonerna om deras namn? Så snart de avslöjade sina namn befriades den besatta mannen från deras kraft. Sexorna måste alltså se sina egna rädslor i vitögat och namnge dem, för att stanna i en "outsäglig" verklighet betyder att man aldrig kan fly från sitt egen inre skräckvälde.

Slutligen kan sexorna träna på att ge komplimanger och erkännande – återigen, synliggöra det verkliga och det goda – vilket de tenderar att inte göra.

Med ett skepp kvar seglar Odysseus bedrövad iväg, och når fram till femmornas land där häxan Circe bor.

I artikelserien "Odysseus och att hitta sitt sanna jag" diskuteras nio personlighetstyper och deras brister, och visar hur Odysseus under sina äventyr övervinner dem och hittar hem.

James Sale är en brittisk affärsman, skapare till Motivational Maps som verkar i 14 länder. Han har skrivit över 40 böcker om management och utbildning, samt poesi. Som poet vann han första pris i The Society of Classical Poets 2017.