Irrelevant. Släng den i papperskorgen. Sällan har en politisk utredning varit så gemensamt bespottad innan den ens har lagts fram. Det om något talar för att fack och arbetsgivare efter år av bråk själva kan enas kring den stekheta och ideologiska frågan om anställningsskydd.

Visst, politikerna kan göra vad de vill, göra upp över våra huvuden, men det vore katastrofalt, säger Martin Linder, tjänstemannafacket Unionens ordförande och också bas för hela tjänstemannarörelsens paraplyorganisation PTK.

Vad det handlar om är att rucka på de gamla reglerna i lagen om anställningsskydd (las), mer till arbetsgivarnas fördel, något som framför allt Centern efter förra valet i det berömda januariavtalet ställde som krav för att stödja den S-ledda regeringen.

Mycket är känt

På måndag läggs den nu slutligen fram, den statliga las-utredningen, baserad på regeringens och samarbetspartiernas direktiv. En del har läckt och är känt, även om det är oklart om de uppgifter som bland andra SVT rapporterade om för en vecka sedan verkligen är slutförslagen. Det kan finnas färskare versioner enligt vad källor i flera läger uppger för TT.

Men på det stora hela pekar förslagen i en riktning som enligt facken ger mer makt åt arbetsgivarna. Det är LO centralt och en del av LO-förbunden som har skrikit högst.

TCO, tjänstemännens samlande organ, anser dock att utredningen aldrig borde ha tillsatts.

LO-förbundet Seko har allra svårast att smälta att det inte ska bli möjligt att ogiltigförklara en uppsägning på företag med färre än 15 anställda. Det är väldigt många företag, enligt Sekobasen Valle Karlsson.

Det kommer att skapa en tystnadskultur, säger han om förslaget.

Håll fokus

Men Martin Linder tycker att LO slösar energi. Fack och arbetsgivare bör hålla fokus på de egna förhandlingarna:

Det viktigaste nu är att i slutänden göra den här statliga utredningen irrelevant, säger han.

Och där får han medhåll från både fack och arbetsgivare.

Seko är absolut för fortsatta förhandlingar med arbetsgivarna i Svenskt Näringsliv, men har under bråkiga former tillsammans med flera andra LO-förbund bildat en majoritet för att stoppa möjligheten att "sälja" ut uppsägning på saklig grund. Det ska alltså inte bli möjligt för arbetsgivaren att säga upp en anställd av personliga skäl.

Där går den röda linjen för oss, precis som arbetsgivarna lär ha sina röda linjer, säger Valle Karlsson.

Därmed krymper förmodligen förhandlingsutrymmet ganska rejält. Martin Linder vill inte gå in på om tjänstemännen och arbetarna kan komma fram till olika avtal med arbetsgivarna. I den kommunala sektorn har parterna valt en egen väg.

Vi har en gemensam avsiktsförklaring (från december) och vi följer tidsplanen, säger han.

Håll politiker borta

I bakgrunden jobbar tre arbetsgrupper med detaljer kring a-kassan, kompetensutveckling och anställningstryggheten – grundpelarna kring det parterna ska köpslå om – som inom de närmaste veckorna väntas lägga förslag som parterna sedan får knåda ihop till ett slutligt avtal, till sista september om planen håller.

Det som ändå talar för en överenskommelse i frågor som fack och arbetsgivare bråkat om i decennier är att det nu finns en gemensam fiende – politikerna.

Svenskt Näringslivs (SN) förhandlingschef Mattias Dahl är förhoppningsfull.

Absolut, jag både tror och hoppas det och det är vad vi i Svenskt Näringsliv har jobbat och jobbar för. Vi står bakom den svenska modellen och den bygger på att parterna gör upp i förhandlingar och därmed håller politiken borta.

Hållbart över tid

Enligt honom väntar inte SN ut ett bättre förslag från politikerna än vad de kan hoppas få ihop med facken.

Vi har varit mycket tydliga om att vi söker en förhandlingslösning. Jag kan bara konstatera att vi har suttit vid förhandlingsbordet hela tiden, det är inte vi som haft förbund som har lämnat eller har varit ute och sagt att det är förbjudet att prata om än det ena, än det andra. Vi är redo att ge och ta i förhandlingar.

På frågan om varför det är bättre att parterna gör upp än att politikerna skriver om lagen säger Mattias Dahl:

Den stora fördelen är att det är vi, parterna, som har kommit överens då, det stärker en uppgörelse och borgar för att den svenska modellen har bästa möjliga förankring i samhället och har störst förutsättning att leva under lång tid, så har vi jobbat länge i Sverige.