När Norge nu stärker sin lagstiftning kring organhandel ser många det som ett svar på de växande anklagelserna mot Kinas regim om organstölder. Människorättsaktivister i Norge vill dock gärna se ytterligare åtgärder, och svenska politiker och experter som driver på i frågan här hemma ser också möjligheter till ännu skarpare lagstiftning med udden mot Kina.     

I nästan hela världen är handel med mänskliga organ olagligt. Ändå finns det en internationell marknad för organtransplantationer. Det svårt att säga hur pass omfattande handeln är, eftersom mörkertalet är stort, men det är tydligt att den drabbar utsatta människor.

Det finns exempel med fattiga människor som säljer sin ena njure för pengar, det bedrivs handel med organ från avrättade personer, och i värsta fall mördas människor för sina organ.

Norge skärper nu sin transplantationslag för att förebygga och bekämpa olaglig organhandel. I början av september ratificerade Stortinget i Oslo Europarådets konvention mot handel med mänskliga organ, som Norge och ytterligare 18 länder skrev under 2015. Albanien, Tjeckien och Moldavien har också ratificerat konventionen.

Tidigare lag gällde norska medborgare i Norge, den nya gäller även förbrytelser i utlandet. I och med ratificeringen ska Norge skärpa straffskalan, och tar sikte på att alla typer av olaglig verksamhet med organ ska bli straffbar, oavsett vilken avsikt som ligger bakom. 

Sverige är ett av de medlemsländer i Europarådet som fortfarande inte skrivit under konventionen. Miljöpartiets riksdagsledamot Niclas Malmberg tror att relationen till Kina är en bidragande orsak. Sverige har en försiktig, diplomatisk attityd gentemot Kina, säger han.

– Även om inte Kina pekas ut i konventionen, vet vi att man i Kina satt i system att mörda människor för att sälja deras organ, säger Malmberg, som är en av dem som drivit frågan om Kinas organstölder i riksdagen.

Strängare straff

Europarådets konvention klargör att påföljderna för olaglig organhandel ska vara ”effektiva, proportionerliga och avskräckande”. Den efterfrågar strängare lagar än vad de flesta länderna har just nu, vilket kommer att stärka ståndpunkten att det handlar om brottslig verksamhet, säger Nicolas Strömbäck, jurist och internationell rådgivare på The Coalition to End Organ Pillaging in China.

Sverige exempelvis, har ett mer generellt förbud mot den här typen av brott i lagen om genetisk integritet, men denna lagstiftning lämnar utrymme för tolkningar. Sveriges lagstiftning saknar påföljder för grov brottslighet, och Strömbäck anser att de nationella bestämmelserna sätter ribban alldeles för lågt.

I förarbetena till den norska lagen diskuterades huruvida man skulle kunna dömas till fängelse i upp till tio år istället för sex år för grov brottslighet på området. Att operera bort organ jämfördes med straffen för våldsbrott, som ”kroppsskada” som har en straffskala på ett till sex år i fängelse.

– Att jämföra med brott som kroppsskada kan kanske tyckas relevant för ett västerländskt samhälle, men i länder där dessa brott är mer framträdande, som Kina, borde det snarare jämföras med mord, eller åtminstone dråp, eftersom chanserna att överleva en organtransplantation är små om omständigheterna och eftervården inte lever upp till standarden, säger Strömbäck.

Som en jämförelse nämner han en italiensk lag från december förra året, som ger böter på 30 000-500 000 euro (motsvarande runt 286 000-4,77 miljoner kronor) och fängelse i 3-12 år för liknande brott.

– Man borde överväga det nödvändiga med att ”avskräcka”, eftersom den här typen av brott i grund och botten är brott mot mänskligheten, till skillnad mot brott mellan individer såsom kroppsskada, säger Nicolas Strömbäck.

Levande organbank

En av organisationerna som jobbat aktivt för att Norge ska skärpa lagen kring illegal organhandel är Network for Human Rights in China (NHRC). De är oroliga för att organturismen ska öka, särskilt till fattiga länder i Asien och Sydamerika. Den mest omfattande, och värsta, organturismen sker emellertid i Kina, säger NHCR:s ordförande Peder Giertsen.

Att NHCR har särskilt fokus på Kina har bland annat att göra med att flera av medlemmarna är kinesiska flyktingar, som själva suttit som samvetsfångar i fängelser och tvångsarbetsläger i Kina eftersom de övar falungong – en typ av qigong som förföljs i Kina. De har i efterhand förstått att man var ute efter deras organ.

– De togs, som enda grupp bland fångarna, till medicinska undersökningar; inte för behandling av tortyrskador, utan för att undersöka ”organbältet” och ta blodprover. Efteråt registrerades de uppenbarligen som ”organdonatorer”, berättar Peder Giertsen.

Dessa ”organdonatorer” utgör enligt den oberoende utredningen ”Bloody Harvest: Organ Harvesting of Falun Gong Practitioners in China”  en levande organbank i Kinas internationella transplantationsindustri. Epoch Times har bevakat frågan i många år. 

NHCR tycker förstås att det är bra att Norge nu skärper transplantationslagen, men organturism är en komplicerad fråga. Det är svårt att tillämpa en lag mot oetiska organtransplantationer i länder som Kina, där offentliga sjukhus har det fulla ansvaret för både operation och kontroll och därför kan ge sken av att vara lagliga. Det går ofta inte att få reda på varifrån organen kommer, men det är känt att de i huvudsak kommer från falungongutövare.

Även om problemet inte är utbrett i Norge så har det förekommit fall med norska medborgare som köpt organ i Kina, enligt NHCR som varit i kontakt med anonyma vittnen. Därför vill organisationen att Norges regering vidtar åtgärder som hindrar norska medborgare från att ta emot oetiska organ, oavsett tid och plats. Hälsodepartementet kommer att gå ut med information och avråda folk från att göra transplantationsresor till tveksamma länder.

Niclas Malmberg tänker att Sverige skulle kunna gå ännu längre och komma undan problemet genom att göra det illegalt för svenskar att genomgå transplantationer i Kina.

Viktigt samarbete

Tack vare bra hälsovård och lagstiftning är problemet med brottslig organhandel inte så stort i varken Sverige eller Norge. Det är ändå viktigt att europeiska länder samarbetar kring de här frågorna, för att kunna upptäcka när det försiggår något brottsligt, sade Venstres representant Ketil Kjenseth när Stortinget beslutade om ratificeringen i juni. 

Att länder som Norge tar tydlig ställning kring organhandel är ytterst viktigt, menar Nicolas Strömbäck. Detta för att föregå med gott exempel för länder som inte tar frågan på allvar, eller till och med tystar ned den, som i Kina.