Känner ni en dragning till det enkla och avskalade ibland? Det gör jag, ofta. Framförallt tilltalas jag av vilsamheten och friheten som det avskalade innebär – att det frigör utrymme i både tankar, tid och rum.

Många valmöjligheter

För hur lyxigt det än må vara att vi lever i en tid full av valmöjligheter, så kan alla dessa val ibland vara utmattande. Detsamma gäller det överflöd av intryck (och prylar) som många av oss lever med idag.

Jag menar, går man in på närmsta matvarubutik så finns det 27 olika yoghurtsorter att välja bland! För att inte tala om det enorma utbud vi (på gott och ont) har tillgång till på nätet.

Förstå mig rätt, det är ju som sagt lyxigt att ha alla dessa val – att kunna välja. Men samtidigt, är det inte nästan lite jobbigt emellanåt? Att ständigt jämföra och planera, fundera och väga fördelar mot nackdelar.

Under årens lopp har jag läst flera artiklar som konstaterar att vi bara kan göra ett visst antal ‘kloka val’ varje dag. Detta sägs vara anledningen till att framstående personer, som exempelvis Angela Merkel och Mark Zuckerberg, bär likadana kläder varje dag. Just för att spara sin energi till de stora/viktiga besluten.

Kanske något att ta efter?

Mycket intryck

Men om vi släpper alla val för en stund och går vidare till intrycken, så kan man ju lätt konstatera att våra sinnen för det mesta bombarderas av en stor mängd sådana. Tänk dig en flygplats eller ett shoppingcenter med alla syn-, ljud- och doftintryck så förstår du vad jag menar. Vi behöver egentligen inte ens ta en sådan ’extrem’ miljö som exempel, utan det kan räcka med mer vardagliga platser.

Om vi utöver alla dessa val och intryck, adderar diverse notiser från mobilen och reklam på alla möjliga (omöjliga) ställen – ja då är det inte så konstigt om vi blir överstimulerade. Att vi får svårt att koncentrera oss eller känner oss stressade.

Skapa ett utrymme för vila och återhämtning

Många skulle nog må bra av en paus från alltsammans, dvs lite mer utrymme för återhämtning och vila. Saken är den, att det här välbehövliga ‘utrymmet’ tyvärr inte uppstår utav sig självt – utan vi får själva skapa det. Genom att skala av och reducera överflödet.

Troligen är det just av denna anledning som jag (och många med mig) dras till det enkla och avskalade.

Det är ju inte konstigt att minimalism och frivillig enkelhet har blivit så populärt egentligen – snarare är det en väldigt logisk motreaktion till det uppskruvade tempot, konsumtionshetsen och strävan efter status och materiell framgång, som vi många gånger ser i samhället idag.

Jag kan bara gå till mig själv. En utav sommarens absoluta höjdpunkter var en tämligen enkel och spontan utflykt som jag och min man gjorde till Tivedens nationalpark. (Bilderna i detta inlägg kommer därifrån.)

I tre dygn gick vi vandringsleder, sov i tält och gjorde enbart det vi kände för i stunden.

Vi åt när vi var hungriga, vilade när vi var trötta, badade när vi var varma, och tittade i princip inte åt mobilerna alls under dessa dagar.

Det fanns inga måsten, borden eller krav.

Den enkla och avskalade tillvaron under dessa dagar var verkligen otroligt skön! Samtidigt som det blev en välbehövlig paus ifrån allt.

Har du inte besökt Tivedens nationalpark kan jag verkligen varmt rekommendera det. ♥ Naturen är så vacker där! Samtidigt som landskapet är dramatiskt och kuperat, tack vare inlandsisen.

Sedan behöver man ju inte åka iväg till en nationalpark i tre dygn för att skapa utrymme för återhämtning och vila! Nej, det finns ju såklart många olika lösningar.

Att rensa bland sina åtaganden och kanske även prylarna, kan vara ett sätt. Att vistas i harmoniska och avskalade miljöer kan var ett annat – alldeles oavsett om det är i en park, i skogen eller rent av ens eget hem.

Det viktiga är ju faktiskt inte hur vi stannar upp, utan att vi gör det.

Ofta faller saker och ting på plats när vi tillåter oss själva att ta en paus. Vi återfår närvaron och ofta klarnar mycket då.

Medveten om nuet

När vi stannar upp blir vi också medvetna på ett helt annat sätt. Kanske börjar vi rent av förundras över skönheten och magin, i till synes små och vardagliga saker.

Som till exempel en rot som växer på ett spännande sätt…

.. eller att ett vildvuxet blåbärsris kan nå en halvvägs upp på låren.

Det måste vara omöjligt att förundras över något samtidigt som man är stressad.

Det är för övrigt en känsla jag tycker mycket om, förundran. Kanske är det av nostalgi? Små barn förundras ju ofta över världen, medan vi vuxna oftast inte har lika när till den känslan… Eller också är det för att den står i så stark kontrast till stress och press? För det måste vara omöjligt att förundras över något samtidigt som man är stressad.

Sandra Junhammar brinner för yoga, hållbar livsstil och personlig utveckling. Hon har valt ett liv i frivillig enkelhet och tagit en paus från jobbet som byggnadsingenjör. Sandra intresserar sig för självhushållning och strävar efter att leva nära och i samklang med naturen. I sina texter lyfter hon ämnen som rör hälsan och miljön, men också normer, minimalism och downshifting. Förhoppningen är att inspirera andra att frigöra tid och må bättre. Den här texten publicerades ursprungligen på hennes blogg. 

 

Paret tyckte först det var kul att se en björn – men sedan går den för långt

Den här förföljelsen har pågått i 19 år – känner du till den?