Nationalmuseum har förvärvat tre verk av den tysk-danske konstnären Louis Gurlitt (1812–1897), som tillsammans visar på olika sidor av ett mångsidigt konstnärskap.

Gurlitt studerade i Köpenhamn och betraktades tidigt som ett lovande namn inom danskt måleri, men blev redan vid 1800-talets mitt utmönstrad ur dansk konsthistoria på grund av den dansk-tyska gränskonflikten. Han räknas nu åter som en viktig representant för dansk guldålder och påminner samtidigt om dess nära kopplingar till den tyska bildkonsten.

Louis Gurlitt var född i Altona, väster om Hamburg, som fram till 1864 var den danska monarkins näst största stad. Han fick sin första konstnärliga utbildning i Hamburg, men antogs redan 1832 vid Konstakademien i Köpenhamn där han studerade för bland annat Christoffer Wilhelm Eckersberg. Ett självporträtt, nyligen förvärvat på auktion i Paris, målades 1833 av den då 21-årige Gurlitt. Det visar en ung självmedveten konstnär i en elegant grön målarrock som skyddar den propra klädseln från oljefärgsfläckar. Samma år erhöll Gurlitt en silvermedalj av akademien. Detta var det yttre tecknat på att han redan nu, under studietiden i Köpenhamn, uppfattades som ett av den danska konstens stora framtidshopp, främst på grund av sina landskap från Nordsjälland.

Gurlitt nöjde sig emellertid inte med ett inomdanskt perspektiv utan valde att resa utomlands, först till München 1836–1837. Det är tydligt att det var främst bland samtida tyska konstnärer han hämtade förebilderna till sitt heroiserande landskapsmåleri med ett raffinerat ljusstudium. Detta kan man tydligt se exempel på i ett annat av museets nyförvärv, ett landskap från Berchtesgaden. Den gamla kvarnen, som är målningens huvudmotiv, får sitt vattenflöde genom en till synes bräcklig konstruktion. På ett ställe läcker rännan och vatten strilar ned på marken. Gurlitt har här på ett subtilt sätt skildrat hur solljuset reflekteras av det strilande vattnet.

De följande åren tillbringade Gurlitt i Bayern och norra Italien för att sedan återvända till Köpenhamn där han 1840 blev medlem av Konstakademien. Receptionsstycket var ett landskap från jylländska Silkeborg. Motivvalet var strategiskt eftersom Jylland både uppfattades som på en gång exotiskt och något av det mest ursprungligt danska. Trots detta och flera beställningar från Christian VIII fanns det inget som riktigt kunde hålla kvar Gurlitt i Danmark. Förmodligen kände han redan nu av den starka dansknationalistiska vind som blåste, vilket han måste ha upplevt som provocerande som tysktalande undersåte från ett av den danske kungens nordtyska hertigdömen. Därför styrde Gurlitt kosan söderut, först mot Italien. Han var en i raden av kamrater från Köpenhamn som sökte upp de pittoreska motiven runt Rom och i Neapelområdet. Redan Købke, Petzholdt och Hansen hade målat den storslagna Marina Piccola på Capri före honom. Ändå är det få som likt Gurlitt så mästerligt lyckats fånga motivet i alla dess detaljer. Det är en av konstnärens ateljéversioner av motivet, målat i Rom 1844, som Nationalmuseum lyckats förvärva i dansk konsthandel. Trots den konstnärliga och tekniska briljansen i detta måleri, är Louis Gurlitt fortfarande en av 1800-talets mest underskattade landskapsmålare.

Förvärvet har möjliggjorts genom donationsmedel ur Wirosfonden. Nationalmuseum har inga egna medel att förvärva konst och konsthantverk för utan samlingarna berikas genom gåvor och privata stiftelse- och fondmedel.