Varför är det så svårt för en del människor att säga förlåt, detta enkla lilla ord? Hur handskas man med att inte få den ursäkt man upplever sig så väl behöva? Det finns vägar ut ur smärtan om man är villig att ta dem.
Jag har genom åren mött människor som aldrig ber om ursäkt. Att inte få den ursäkt jag längtade efter, och som jag ansåg att jag förtjänade, har tvingat mig undersöka det här med att be om ursäkt och även hur jag själv känner inför detta.
Mycket tid har också gått åt till att förstå varför vissa människor vägrar be om ursäkt även när de vet att de orsakat skada. Det som hände var kanske inte någon stor sak och krävde inte så stor ansträngning från någon att be om ursäkt för, ändå uteblev ursäkten.
Nyligen var det en vän som vägrade säga att hon var ledsen över att ha tappat bort en sak hon lånat av mig. Ursäkten fanns inte där när jag behövde den. Än sen då kan man tycka? Ett enkelt "förlåt" skulle dock ha förändrat allt på några sekunder, men det ordet sades aldrig. Jag blev förbittrad och arg och krävde en ursäkt för något jag egentligen inte brydde mig så mycket om.
Det här med att säga ”förlåt” är trots allt ett erkännande att man gjort något som är fel. För vissa människor är det omöjligt att erkänna att de gjort fel, fast de mår dåligt över vad de gjort och vet att de har felat. Det är märkligt att bevittna, men den här personen som aldrig ber om ursäkt kan faktiskt vara ångerfull och ändå vägra uttala de ord som skulle rätta till att det blivit så fel.
För att kunna erkänna att vi har gjort något fel så krävs det en viss nivå av självkänsla. Människor som är mycket osäkra kan tycka att det är en utmaning att be om ursäkt, delvis på grund av att ett enda misstag har makten att utplåna hela deras egenvärde. Tanken på att de kan göra ett misstag och fortfarande vara en värdefull och bra person är otänkbar för någon vars självkänsla är mycket låg.
En ursäkt är ett erkännande att man inte är ofelbar, vilket kan utlösa den stora känsla av otillräcklighet och skam som de bär på och därmed hota den ömtåliga bild de har skapat om sig själva. För en person som upplever att den inte är värd något så kan detta med att erkänna en felaktighet upplevas som om man blir förintad.
Ett annat exempel är den person som alltid blivit klandrad som barn, och som från tidig ålder fått höra att man är ansvarig för varje problem som uppstått och blivit straffad för det. Som vuxna tenderar dessa människor göra en av dessa två saker: be om ursäkt för allt, även för saker de inte har gjort, eller vägra be om ursäkt även när de gjort fel.
De som aldrig ber om ursäkt har beslutat sig för, medvetet eller omedvetet, att de aldrig kommer att acceptera kritik av något slag. De har stängt dörren till allt som påminner om det. Om de säger att de är ledsna för något som hänt så kommer de i kontakt med de känslor som är knutna till deras tidigare erfarenheter av att bli dömda, och att vara skyldiga och dåliga. Efter att ha blivit orättvist och urskillningslöst klandrad för allt som är fel orkar de helt enkelt inte längre ta ansvar när de gör fel.
Sedan finns det de som vägrar säga förlåt då de saknar empati och faktiskt inte är ledsna över att deras handlingar skadat dig och gjort dig illa. De tror att en ursäkt endast behövs i de situationer när de avsiktligt orsakat dig skada. I andra fall behövs ingen ursäkt eftersom den smärta du kände inte var avsiktligt menad och därmed inte deras fel. Din smärta har i sig inget egenvärde för dem.
Att få ett uppriktigt ”förlåt” är en värdefull gåva.
Jag har endast berört några aspekter av den individ som aldrig ber om ursäkt, men det finns många fler anledningar till varför vissa människor inte kan och inte kommer att be om ursäkt. För att kunna säga att man är ledsen för något så måste man kunna vara sårbar, vilket är alltför hemskt, ledsamt och farligt för vissa människor.
När jag säger att jag är ledsen så är det att erkänna att jag bryr mig om hur du mår och att jag bryr mig om att du blev sårad. Jag bryr mig tillräckligt mycket om dig för att vara villig att lägga mitt ego åt sidan och sluta försvara mig själv så att jag kan höra din upplevelse, just nu i stunden. Jag är villig att erkänna att jag är ofullkomlig eftersom du är viktig för mig och jag bryr mig om dig.
Att få ett uppriktigt ”förlåt” är en värdefull gåva. Vi upplever då att vi är hörda och bekräftade, förstådda och uppskattade. Nästan allt som orsakat smärta kan bli avhjälpt med ett äkta och hjärtligt "förlåt". När en annan person ser oss i ögonen och säger att de är ledsna över något de gjort som orsakat oss skada så känner vi oss älskade och vi känner att vi betyder något för den andre.
När vi får en ursäkt från någon känner vi oss bekräftade och att vår upprördhet är berättigad och att den som ber om ursäkt tar ansvar för sina handlingar, avsiktliga eller oavsiktliga. När det händer slappnar vårt inre av; vi behöver inte längre kämpa för att bevisa att vår upplevelse räknas, vi har rätt att känna smärtan och den har betydelse.
Det här är inte någon essä över hur man får en person att säga förlåt som inte kan säga det. För det mesta har jag misslyckats med den uppgiften. Vad jag blivit bättre på är emellertid att acceptera de saker som jag inte kan förändra och sluta lägga energi på att att få en ursäkt från någon som inte kan erbjuda den.
Jag har också blivit bättre på att känna igen när mitt behov av en ursäkt kommer upp och istället ge mig själv den välvilja och vänlighet som jag skulle vilja få. Ju mer medveten jag blir om frånvaron av en ursäkt, desto mindre behöver jag få bekräftat det som jag vet är sant i situationen.
Ibland när man inte får det man tror sig behöva så behöver man lära sig att själv slappna av, även om man inte fått någon ursäkt. Början på den process som helar en är att ta till sig att den smärta man känner längtar efter vänlighet, och att ens upplevelse betyder något och är viktig.
Tänk på den djupa betydelsen av ett ”förlåt”. När du har turen att få ett äkta ”förlåt” ta då emot det. Känn det storslagna i vad den andra personen erbjuder dig. Ta emot hans eller hennes önskan och vilja att vara sårbar och ansvarig och att ta hand om dig istället för sitt eget ego. Det är stora saker.
Och när du får möjlighet att säga förlåt, och verkligen menar det, sätt då värde på möjligheten att få ge den upplevelsen till en annan. Sätt värde på att få ta det steg där du kanske lämnar din komfortzon, där du släpper taget och är generös. Hedra djupet av den gåva du ger. "Förlåt" och "tack" är verkligen två sidor av samma mynt.
Vill du läsa en politiskt oberoende (på riktigt) nyhetstidning med ledarartiklar och klassisk inrikes- och utrikesjournalistik utan politisk färgning eller överdrifter? Just nu, tidsbegränsat sommarerbjudande, endast 1 krona (99kr normalt) första månaden – ingen bindning – säg upp enkelt när du vill via mejl eller telefon. Förnyas automatiskt för 99 kr/mån tills du väljer att säga upp. Du riskerar inte mer än första kronan. Klicka här för att starta din provprenumeration nu!
