Inger Enkvist står med all rätt upp för att vi ska ha en skola som förmedlar lödig ämneskunskap. Det finns mycket i svenska skolor som behöver förbättras och det finns tillräckligt med kontraster till det önskade utan att vi behöver konstruera icke hållbara kontraster, skriver Göran Linde i en replik till Inger Enkvists artikel i nummer 38.

Under senare tid har lärarutbildningen reformerats; 1988, 2001 och 2011. I 1988 års reform stärktes de akademiska ämnesstudierna så att kraven för ämnesbehörighet för en lärare i gymnasieskolan höjdes från B-nivå i ämne till C-nivå. Man införde också krav på ämnesutbildning vid universitetsinstitutioner i antingen svenska/språk, matte/no eller so-ämnen också för lärare för lägre åldrar.

En blivande gymnasielärare läser sex till åtta terminer undervisningsämne vid universitetsinstitutioner och har tre terminer pedagogiska ämnen. Hur dessa läggs upp varierar mellan lärosäten men det vanliga är att det finns ett block med pedagogisk psykologi med lärandeteori, kognitionspsykologi, utvecklingspsykologi och introduktion till specialpedagogik. Ett block är utbildning och samhälle med utbildningshistoria, utbildningssociologi, läroplansteori och lagar och regler för skolan. Ett tredje block är didaktik med praktisk lärarkunskap. Inom blocken ingår verksamhetsförlagd utbildning i skolor.