1905 publicerades Suite Bergamasque av Cluade Debussy, en samling om fyra pianostycken där det tredje kom att bli en ikon för den klassiska pianomusiken idag: Clair de Lune (Månsken).
Medan Beethovens Månskenssonat inte hade något med månen att göra i kompositörens tankevärld – titeln tillkom först efteråt – finns det en starkare koppling till månen i Clair de Lune. När verket komponerades av en 28-årig Debussy redan 1890 gick den förvisso under namnet ”Pronemade sentimental” (Sentimental promenad), men stämningen är sådan att man verkligen kan se månskenet som under en kvällspromenad, och Debussy ändrade namnet inför publiceringen.
Det börjar med svaga, skira ackord i det ljusa registret. De går stillsamt nedåt ett steg i taget över lugnande harmonier. Rörelsen inger oss med ro och försäkran. Med en låg baston och ett djupt andetag skjuts melodin upp till det ljusa registret igen. Lika lugnande men nu utfylld med basstämman och bredare ackord. Ackorden ger oss så småningom den där typiska Clair de Lune-klangen med lite mer friktion i sig, i en fras som greppar tag. Som ett nostalgiskt minne som sveper förbi.
Basstämman reagerar på känslan och börjar klättra uppåt. Tilltagande intensitet och rubato när tempot liksom tänjs fram och tillbaka i frasen. Återigen når vi upp till de där förtjusande, ljusa klangerna. De sista, avslutande ackorden låter som att de spelas av en harpa.
Sedan följer den andra signaturklangen för stycket. Harprörelsen fortsätter men nu i ett rörligt ackompanjemang som melodin fogar sig efter. Det tredje ackordet bryter av och ger musiken en magisk känsla av att allt är möjligt den här underbara kvällen. De mystiskt laddade klangerna utforskas ordentligt. Uppåt i registret. Vi når en högsta punkt för att sedan gå ner igen och på nervägen tillförs ännu mer energi som mynnar ut i en vattenfallsliknande rörelse.
Väl nere får vi hämta andan lite grann. Några fragment och ackord i melodin. Så småningom hittar vi upp igen för den sista delen i stycket – en repris av de inledande ackorden. Nu med ett eko av harprörelsen och en tydlig puls. Harmonierna är något annorlunda. Särskilt när de börjar laborerar Debussy med enstaka toner som ändrar karaktären från ljuset i dur, till osäkerheten i moll, tillbaka till hoppet i dur, och åter till vemodet i moll. De mystiska ackordet kommer ännu en gång och avslutar stycket lika ljust som det började.
Helt underbara skiftningar: I musiken på samma sätt som i månskenet. Ljus som har förmågan att transformera det som det skiner på. Bokstavligt likaväl som mytologiskt.
Hör Henrik Kilhamn framföra stycket i sin helhet 15:06 in i klippet.
Henrik Kilhamn driver den nystartade youtubekanalen Sonata Secrets, där han ger en djup inblick i den klassiska pianomusikens underbara värld. I samarbete med Epoch Times ger han nu en översättning av innehållet till våra svenska läsare.
Om du befinner dig på västkusten kan du höra Henrik Kilhamn spela "Piano i månskenet" med musik av Beethoven, Chopin och Debussy, den 18 juli, Styrsö kyrka.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.
