Utvandrarna är mer än en film. Den är ett tidsdokument över en del av Sveriges historia som många svenskar verkar ha glömt bort. Men den handlar också om något universellt: om överlevnad, envishet och om kampen för ett bättre liv.
Det är 1840-tal i Småland. Karl-Oskar (Max von Sydow) sliter tungt på de steniga åkrarna. Efter flera år av ruttna och brända skördar, blir det allt svårare för honom och hustrun Kristina (Liv Ullmann) att ge familjen mat på bordet. Karl-Oskar drömmer om att utvandra till Amerika, där han har hört att det finns bördiga marker där grödorna växer sig höga. Efter att yngsta dottern gått bort till följd av svälten, är inte heller Kristina emot flytten längre. De bestämmer sig för att fara till det förlovade landet och söka ett bättre liv.
Kristinas morbror, frikyrkoprästen Danjel (Allan Edwall), och Ulrika i Västergöhl (Monica Zetterlund), följer också med, liksom Karl-Oskars bror Robert och hans vän Arvid. Men resan över Atlanten är lång och svår och fylld av prövningar.
