Den probiotiska drycken kvass smakar friskt, är bubblig och kan varieras på många sätt. I Topelius fina saga ”Hallonmasken” från sent 1800-tal blir vi påminda om att inte skada den som är värnlös.
I kategorin ”fermenterat” på sidan Helande Mat finns flera recept på kvass, en frisk dryck som är populär i Ryssland och Baltikum. Kvassen är en probiotisk dryck som passar bra som måltidsdryck och är ett enkelt och gott sätt att naturligt få i sig hälsosamma bakterier för tarmarna. Enligt traditionen görs den på mörkt bröd som får jäsa och drycken får då en smak som påminner om svagdricka. I Finland finns en liknande dryck kallad sima. Det är en alkoholfri variant av mjöd, baserad på citron, farinsocker, jäst, vatten och russin.
I Lisa Billös recept på webbsidan används vassle som startkultur och här bjuder vi på två varianter; en med hallon och en med ingefära och citron.
Experimentera gärna med olika smaker på kvassen, genom att använda olika kombinationer av frukt, bär eller grönsaker. Lisa tipsar om att prova att lägga till lite ingefära i hallonkvassen och att använda grönt te istället för vatten när man gör kvassen.
Det tar drygt en vecka innan kvassen är klar och är man en hel familj som dricker av den, till måltiden eller innan, så tar den snabbt slut, så det kan vara bra att se till att sätta en ny sats innan den första är klar.
Vassle får man när man låter yoghurt rinna av i ett kaffefilter. Den innehåller mängder av nyttiga mjölksyrabakterier som är bra för vår hälsa och vårt immunförsvar. Laktosen försvinner i fermenteringsprocessen. Är man känslig mot mjölkprotein kan man ändå dricka kvass gjord på vassle eftersom proteinet är bearbetat och därmed mer lättsmält. Den som däremot är allergisk mot proteinet kan istället prova med vattenkefir, kombucha, eller mjölksyrabakterier på kapsel som man köper i hälsokostbutiker.
Recepten följer efter sagan.
Den som är värnlös
Med sagan om hallonmasken kommer kanske frågan om man verkligen ska akta och skydda varenda litet liv och insekt, vilket ju skulle göra livet rätt besvärligt. Snarare kan det handla om vilken inställning man har till de små liv man stöter på.
Zacharias Topelius, 1818-1898, var en finlandssvensk författare, historiker och poet som växte upp i finska Nykarleby. Han skrev bland annat för barn i ”Läsning för barn”. Topelius växte upp med friluftsliv året runt, med snölekar, metning och trädklättring. I många av hans sagor har han också gett fina naturbeskrivningar som bidrar till en känsla av vördnad och respekt för det som växer och lever omkring oss.
Här återges ”Hallonmasken” i korthet, men den kan läsas i sin fulla längd bland annat i samlingen ”Topelius sagor III – Hallonmasken och andra sagor”, från 1953, som innehåller ett urval av berättelser ur ”Läsning för barn”, utgiven 1906-07.
Hallonmasken
Det var ingen rolig upptäckt för systrarna Thérèse och Aina. En mask satt på hallonet.
– Slå ihjäl honom! skrek Lorenzo.
Storasystern tyckte att det var mycket väsen för något så litet.
Masken hade krupit ur det största hallonet när flickorna satt och rensade bären. Tänk om någon hade ätit just det hallonet, med masken i. Lorenzo tyckte inte att det var någon sak och skrattade bara. När masken kröp fram på bordet sade han att den borde bli ihjältrampad. Storasystern tyckte att det räckte att blåsa bort den.
Thérèse tog ett hallonblad, sopade varsamt upp masken på det och bar ut den på gården. När Aina såg att en sparv fått syn på bladet med masken på flyttade hon ut bladet i skogen och in under hallonbuskarna.
Vad kan man mer säga om en hallonmask? Vem vill anstränga sig får ett sådant litet djur? Men tänk den som fick bo så fint som hallonmasken, i en så friskt doftande röd stuga, långt bort i den tysta skogen, mellan blommor och blad!
Syskonen satte sig att äta de goda hallonen som flickorna hade plockat. Det var så gott tillsammans med mjölk och socker att de tog slut. Så för att kunna koka sylt till vintern behövde de plocka mer. Thérèse och Aina tog varsin korg och gick till skogen för att plocka mer.
– Gå inte vilse och kom vackert hem till kvällen, sade storasystern.
Lorenzo bad dem hälsa till hallonmasken att han tänkte äta upp honom nästa gång de sågs.
Det var vackert i skogen. Flickorna höll upp klänningarna och gick raskt på en bra bit in. Här fanns det gott om olika bär, men för att hitta hallon fick de gå ännu längre bort. På ett ställe där det tidigare hade brunnit hittade de mängder med hallonris och efter en stund hade de plockat korgarna fulla. När Aina ville gå hem ville Thérèse plocka mer och de fyllde snart även sina förkläden.
Att sedan hitta hem var lättare sagt än gjort. Där fanns inga vägar eller stigar och snart märkte flickorna att de gått vilse. Fåglarna började flyga hem till sina bon och solen gick ned bakom talltopparna. När de hade gått länge och väl fann de sig åter vara vid de stora, härliga hallonbuskarna där de plockat så många fina hallon. Det hade blivit kallare och flickorna hade hunnit bli både hungriga och trötta. De satte sig ner och började gråta.
– Ack, om vi nu hade haft två duktiga smörgåsar! sade Aina.
När hon sagt det kände hon något i sitt knä och märkte att det var en stor smörgås. Samtidigt sade Thérèse:
– Det var besynnerligt, jag har en smörgås i min hand.
De vågade äta smörgåsarna, men önskade också att de haft ett glas mjölk. När Thérèse hade sagt det kände hon ett stort glas mjölk mellan sina fingrar. De åt och drack med stor aptit, men sedan behövde de sova.
– Ack, den som hade en mjuk säng att sova i, sade Aina.
I detsamma märkte hon att där fanns en fin, mjuk säng bredvid henne. Lika var det för Thérèse. De tyckte att det var förunderligt, men kröp ner, läste aftonbönen och somnade snart.
När de vaknade stod solen högt och fåglarna flög omkring. Flickorna såg då att de sovit i finaste linne som var utbrett på mjuk björnmossa.
– Nu vill jag gärna veta vem som har givit oss allt detta, sade Thérèse med en tacksam min.
I detsamma fick hon svar inifrån hallonbuskarna:
– Det har jag gjort, mina kära små flickor.
En liten, vänlig gubbe i röd mössa kom fram till dem.
– Var inte rädda, små flickor! Har ni sovit, ätit och druckit gott? frågade han.
Flickorna intygade att de hade det, men undrade så vem han var.
– Jag skall säga er vem jag är. Jag är hallonkungen, som härskar över hela detta rike av hallonbuskar.
Han berättade att han hade bott där i flera tusen år, men att den store anden som härskade över skogen, havet och himlen inte ville att han skulle bli högmodig av sin konungsliga makt och därför skulle förvandlas till en hallonmask för en dag vart hundrade år.
– Då är mitt liv beroende av den lilla maskens liv, så att en fågel kan äta mig, ett barn kan plocka mig och trampa på mig.
Hallonkungen sade att den förvandlingsdagen hade varit just igår och hade det inte varit för flickorna så hade han nära nog trampats ihjäl. Till solens nedgång låg han värnlös och väntade och när han återfick sin gestalt letade han efter flickorna för att tacka dem. Han hade tagit emot dem i sitt rike så gott han förmådde, men nu var det dags för flickorna att hitta hem, så hallonkungen skickade en liten fågel som vägvisare.
– Adjö, kära barn, tack för ert milda hjärta, sade han tacksamt.
Flickorna var mycket glada att de hade skonat den lilla masken.
– Hälsa Lorenzo och säg att när vi träffas nästa gång så ska jag äta upp honom, tillade han.
Aina och Thérèse bad honom att vara snäll och inte göra det. Hallonkungen sade då att han kunde förlåta honom; han var inte hämndgirig. Istället skulle flickorna hälsa Lorenzo att även han hade en present att vänta.
Alla blev så glada när flickorna kom tillbaka och Lorenzo sade att det just kommit en gammal gubbe med en korg till dem. I korgen fanns två par vackra armband med mörkröda stenar i form av hallon. Bredvid låg en kråsnål av diamant i form av en hallonmask. Påskriften löd: ”Lorenzo, döda aldrig den värnlöse!”
Visst förstod Lorenzo piken, men han tyckte att det där var en hämnd på ett sätt som bara goda själar hämnas på.
Även storasystern fick en överraskning, för när hon gick in i stugan stod där tolv stora korgar fulla med fina hallon. Ingen visste hur de kommit dit, men alla gissade det.
Hallonkvass
Det här behövs
1 äpple med skal och kärnhus
1 ½ dl hallon (frysta går också bra)
cirka ½ dl vassle
vatten
1 msk honung (kan uteslutas)
Gör så här
Skiva äpplet och lägg i en stor glasburk, cirka 2 liter. Lägg i övriga ingredienser och fyll på med vatten nästan hela vägen upp. Stäng locket och låt det stå i rumstemperatur i 5-10 dagar. Se till att innehållet alltid är täckt av vatten.
Låt det därefter stå i kylskåp och vänta gärna ett par dagar.
Sila och drick.
Kvass på citron och ingefära
Det här behövs
3 citroner, ekologiska
3-4 cm ingefära
½ msk russin
2 msk honung (kan uteslutas)
1 dl vassle
vatten
Gör så här
Skala citronerna försiktigt så att bara det gula kommer med. Lägg skalet i en 2-liters glasburk. Skär bort det vita från citronen som är kvar, pressa ur citronköttet lite och lägg ner det i burken.
Skala och skiva ingefäran. Lägg det i burken. Tillsätt övriga ingredienser och häll upp med vatten tills det är cirka 2 cm kvar till kanten.
Låt drycken stå i rumstemperatur i 5-7 dagar. Låt den eventuellt få pysa då och då. Smaka av den. Den ska bli lätt porlande. Förvara den sedan i kylskåp.
Bloggen Moralkakor är till för alla åldrar. Recepten är enkla och en del är mer hälsosamma. De passar att göra med mindre barn eller för större barn att göra själva. Barn gillar att höra berättelser, och det gör även de flesta vuxna. Man kan lära sig mycket av gamla traditionella berättelser och ordspråk. Därför väljer vi ut tidlösa berättelser och ordspråk som vi serverar med något gott till.
Hjälp oss att driva tidningen vidare!
En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.