Författaren av den här artikeln hade fått lida mycket i livet, trots att hon var ung. Hon var arg på sin pappa och hade fått flera sjukdomar. Men när hon mådde som sämst vände allt, och det var tack vare en godhjärtad granne.
När läkaren berättade för mig att jag hade allvarlig hornhinneinflammation så rann bägaren över. Jag behövde göra en operation, men hade ingen möjligt att betala kostnaden för en så dyr operation.
Ögonen värkte hela tiden och jag såg suddigt. Jag var så rädd för att bli blind och jag hade ingen som kunde ta hand om mig.
Jag ville inte leva längre och kunde inte förstå varför jag hade blivit född eller varför så mycket hemskt drabbade mig. Under mitt 25-åriga liv hade jag fått genomgå en svår uppväxt med sjukdomar och handikapp, fattigdom och övergrepp inom familjen.
Så när jag fick beskedet om hornhinneinflammationen 2013 kändes allting hopplöst. Jag kunde inte ana att jag faktiskt snart skulle se ljuset i tunneln och påbörja en ny väg i livet – en väg mot hälsa och glädje som jag så länge hade längtat efter.
Bitter barndom
Min familj var fattig och olycklig. Båda mina föräldrar hade förlorat sin respektive innan de gifte sig med varandra. Pappa gifte sig med mamma för att hon skulle kunna ta hand om hans barn. För att hon skulle gifta sig med min pappa fick hon lämna ifrån sig sin dotter från det tidigare äktenskapet. Min moster fick ta hand om min storasyster.
Författaren föddes i en fattig familj, där hennes pappa ofta blev arg och misshandlade henne och hennes bror.
Pappa hade tydligen varit snäll och trevlig tidigare, men han förändrades när jag föddes. Kanske var det på grund av vår fattigdom. Han blev ofta arg och slog mig. När min bror föddes tre år senare blev han ännu argare. Han tog ofta tag i oss båda och slängde oss på marken.
Mamma var rädd att pappa skulle kasta oss så hårt att vi skulle bli skadade eller till och med dö, så hon bestämde sig för att lämna honom och flytta tillbaka till sin hemby.
Hon hade bara tänkt ta med sig min ettårige bror och bära honom i famnen. Jag var inte mer än fyra år, men kände på mig att hon skulle lämna huset för alltid, så jag insisterade på att få följa med.
För att komma till mammas hemby var vi tvungna att gå tio kilometer. På grund av att jag inte hade några skor var mina fötter så fulla av blåsor och gjorde så ont när vi närmade oss att jag inte längre kunde fortsätta. Mina släktingar fick komma och bära mig resten av vägen.
Växande ilska
Författaren brukade lägga skulden på himlen och bar på en djup ilska och sorg över sin olycka i livet.
Ju äldre jag blev, desto mer ilska bar jag på. Jag hatade min pappa för att han hade misshandlat mig och min bror när vi bodde där. Under åren kom han bara och träffade oss en gång. Omgiven av fattigdom, sorg och ilska svor jag att aldrig förlåta honom.
Men min olycka slutade inte där. Min ena hand var deformerad, och när jag började arbeta efter att ha gått ut högstadiet var hushållsarbete ett av de få arbeten jag kunde utföra. Jag fick dock snart återvända hem på grund av problem med hjärtat. Smärtan gjorde det svårt för mig att till och med andas.
Som tur var fick jag anställning hos en omtänksam familj i min hemby. Där skulle jag göra hushållsarbete och mina hjärtproblem blev inte värre. Men, jag lade skulden på himlen för orättvisorna mot mig. Min storasyster och min lillebror var båda starka och mådde bra, medan jag var ful och sjuklig.
Hushållsarbete var ett av de få arbeten författaren kunde utföra.
När jag såg hur alla runt omkring mig hade det mycket bättre och var mycket gladare än jag, så blev jag deprimerad. Ibland ville jag ta livet av mig.
Svåra sjukdomar
När jag hade fyllt 18 år dök det upp ännu mer elände. Jag fick flera andra sjukdomar, som artrit, balansproblem, sömnsvårigheter och kräftsår, som dök upp en i taget utan förvarning.
Medicinsk behandling kostade mycket och det var alltid en kamp att få ihop pengarna. Mitt liv bestod av att gå till läkaren så fort jag hade ont och att gå till arbetet när jag kände mig bättre. Den konstanta oron för pengarna och den ständiga smärtan gjorde det svårare att återhämta mig, men jag kunde inte se någon väg ut.
"Mitt liv bestod av att gå till läkaren så fort jag hade ont och att gå till arbetet när jag kände mig bättre."
Jag började få lätt för att bli arg, och bråkade med mamma, andra i familjen eller vem som helst, när som helst. Jag klarade inte av någon kritik. Människor som hade känt mig sedan barnsben var överraskade över min förändring.
Sedan kom problemen med ögonen 2013. Det började med att jag hade ont i ena ögat. Jag fick sluta arbeta på restaurangen och återvända till min hemby för att få behandling. Jag trodde att det skulle räcka med en kort viloperiod, men jag fick diagnosen bindhinneinflammation. Efter tre månaders behandling berättade min läkare att jag hade hornhinneinflammation och behövde genomgå en operation.
Jag var orolig över att inte ha råd med operationen och att inte ha någon som tog hand om mig efter operationen. Jag var också rädd för att bli blind. Jag avskydde himlen, jorden och alla möjliga. Jag ville bara göra slut på livet en gång för alla.
Oväntat råd
Ett talesätt säger att ”när saker och ting når ytterligheten, så kan de bara gå i motsatt riktning”. I den svåraste stunden kom hjälpen: Genom ett oväntat råd från en granne fick jag möjlighet att omforma hela mitt livs resa.
"I mitt mest desperata ögonblick kom hjälpen."
Grannen bodde den mesta tiden inne i stan och var bara några dagar i vår hemby. Under de dagarna kom hon på besök och rådde mig att läsa en bok som heter ”Zhuan Falun”, och att öva fem meditativa övningar som hörde till boken. Hon sade att det skulle hjälpa mig.
Jag fick veta att ”Zhuan Falun” är huvudboken för en traditionell kinesisk metod som heter Falun Dafa, eller Falun Gong. Metodens kärna är de andliga och moraliska principerna sanning, godhet och tålamod. Den inkluderar också fem övningar. Syftet med metoden är att förbättra sig både till kropp och sinne.
En ny väg i livet
Först lyssnade jag inte på min granne och jag trodde inte heller på att Falun Dafa skulle kunna hjälpa mig. Men hon var mycket uppriktig och till och med efter att hon hade åkt tillbaka till stan så ringde hon mig och bad mig att gå till hennes syster för att få låna boken.
Till sist följde jag hennes råd. Först tvekade systern när hon såg hur illa det stod till med mina ögon, men efter att ha sett min beslutsamhet gav hon mig boken.
Sedan upplevde jag äntligen hur det kändes att vara frisk.
När jag höll boken i handen kändes den bekant och jag började läsa med en gång, trots min dåliga syn. Till min överraskning läste jag hela boken på två dagar och jag såg inte längre suddigt. Dessutom hade smärtan i ögonen lagt sig. Sedan började jag göra övningarna, och det gick lätt att lära mig dem.
Efter bara en vecka av att ha läst boken och gjort övningarna var alla mina sjukdomssymptom borta.
I boken står det beskrivet hur kroppen renas när man börjar med Falun Gong, och det upplevde jag mycket riktigt. I flera dagar fick jag springa på toaletten, men sedan upplevde jag äntligen hur det kändes att vara frisk. Jag kände mig full av energi. Tidigare hade min hud varit sjukligt mörk, men nu hade den ljusnat.
Jag var så glad att jag hoppade upp på cykeln och cyklade runt överallt i byn för att berätta för mina släktingar. Jag ville att de skulle få veta om boken, som för mig kändes magisk, och metoden. Det var verkligen första gången i mitt liv som jag kände glädje och hopp.
Efter att ha läst ”Zhuan Falun” och gjort övningarna i en vecka försvann författarens alla sjukdomssymptom. Hon var så glad att hon ville berätta för hela släkten.
Adjö, elände
”Zhuan Falun” gav svar på många frågor som jag hade om mitt liv och varför jag fanns till. När jag förstod hur värdefullt livet är och syftet med det, så försvann ilskan, som hade varit min ständiga följeslagare genom lidandet.
Jag slutade att lägga skulden på himlen och var inte längre avundsjuk på andra för deras hälsa och ägodelar. Jag ändrade på mitt otåliga och aggressiva sätt, och slutade att skrika och bråka med andra. Jag älskade livet och gradvis kunde jag släppa det som hade varit. Jag lärde mig att förlåta andra, även min pappa.
Jag fokuserade på att se inåt hos mig själv för att hitta lösningar på problem, och strävade efter att förbättra min moraliska karaktär för att bli en bättre människa genom att följa principerna sanning, godhet och tålamod.
Författaren gör Falun Dafas sittande meditation.
Medan jag fortsatte att läsa boken varje dag märkte jag att jag fick lättare att skilja på bra och dåligt och att leva ett enkelt och användbart liv, med lugn i sinnet. Jag förstod att genuin glädje och lycka kommer från våra goda tankar, vårt goda uppförande och att visa hänsyn mot andra. Jag förstod också att det är vi själva som lider mest om vi låter hat och ilska få en plats i hjärtat.
Det har gått ungefär tre år. Det är tack vare Falun Dafa som jag är frisk och inte längre lider av sjukdomar så som jag gjorde tidigare. Jag behöver inte sjukskriva mig från arbetet och jag har till och med köpt en motorcykel. Det hade jag bara kunnat drömma om tidigare. Nu kan jag köra 20 mil utan att bli trött.
Jag känner medkänsla för människor runt omkring mig och mina tankar går till de många människor som lider i livet. Jag delar med mig av min berättelse med en önskan om att min erfarenhet kan hjälpa andra. Jag hoppas att fler får chansen att läsa ”Zhuan Falun” och att lära känna Falun Dafa så att de kan bli lika friska och glada som jag är.
