loading







Jennifer Zengs far och mor gifter sig 1965, men fick inte bo tillsammans för kommunistpartiet. Foto: privat
Jennifer Zengs far och mor gifter sig 1965, men fick inte bo tillsammans för kommunistpartiet. Foto: privat
Följetong

Min fars historia: del 3

Jennifer Zeng

Epoch Times publicerar här författaren och bloggaren Jennifer Zengs text om sin familj, och framför allt sin far, som en följetong. Den är också ett dokument över Kina under kommunistpartiet. Del ett kan du läsa här.

Min mors fosterföräldrar tillhörde ”proletariatet”, men hennes biologiska mor gifte sig senare med någon som kommunistpartiet klassificerade som en ”gangster”. Som ett resultat av detta blev min mor utstött. Hon fick inte gå i gymnasiet, och att gå på universitetet var än mindre möjligt.

Min mor var väldigt stolt, och skämdes för mycket, så hon flydde staden till en avlägsen by där hon blev grundskolelärare. Då var hon bara 16 år gammal.

1965 gifte sig mina föräldrar, men de kunde inte flytta till samma plats. Deras arbetsplatser låg tio mil från varandra. Samtidigt kontrollerade partiet allting, och ingen kunde bara flytta dit de ville eller byta jobb hur som helst.

1966, året då jag, deras första barn, föddes, var också det år som den ”stora proletära kulturrevolutionen” bröt ut. Den var något som ingen varit med om tidigare.

1967, när jag bara var ett år gammal, anklagades min far för att vara en ”svart marionett för de reaktionära kapitalistiska profitörerna”.

Vid den tiden hade han utvecklat akut hepatit och låg på sjukhus. Det var dock ingen som brydde sig om att han var sjuk. Han släpades från sjuksängen till en stor scen där han blev offentligt fördömd. Hans händer målades med svart bläck för att visa att han var de reaktionära kapitalistiska profitörernas svarta marionett.

Efter det offentliga fördömandet beordrades han att skriva dussintals kopior av sin ”självkritik” och sätta upp dem på bestämda platser.

Jennifer, ett år gammal, med sin mor. Samma år fördömdes hennes far under kulturrevolutionen. Foto: privat

Min far var för svag för att ens röra sig, så det här enorma jobbet föll på min mor, som var barnledig och bodde hos min far i Mianyang vid den tiden. Hon satte mig på ryggen med ett bomullsband och tog en hink hemmagjort tapetklister i ena handen och en rulle av de handkopierade ”självkritik”-meddelandena i den andra och gick ut för att klistra upp dem. Det tog henne hela natten.

När jag var två eller tre år gammal förflyttades min far till ett avlägset bydistrikt som heter Hanwang, i Mianzhu-häradet i Sichuan. Det bodde bara ungefär 30 000 personer i staden, och det låg också ungefär 10 mil från min mors skola. Den arbetsplats där min far skulle ”slå sig ner för att bli reformerad” var en fabrik som processade spannmål. Den hade byggts nyligen, på en öde flodslätt, och det fanns knappt någonting i den än.

***

Min första syster föddes när jag var fyra år gammal. Min mor kunde inte ta hand om två barn själv, eftersom hon var tvungen att arbeta också. Så jag skickades till min far, och fick bo med honom på den där öde flodslätten.

Varje år tog min far med mig för att besöka min mor och syster. Tio mil känns inte som någonting i dag, men på den tiden kändes det väldigt, väldigt långt, särskilt som min mors skola låg djupt inne bland bergen.

Vi fick byta mellan olika långfärdsbussar flera gånger, klättra över flera berg och gå långa sträckor på bergsvägar innan vi kom fram till vårt mål.

Min mor sade att hon nästan grät när hon såg mig för första gången efter att jag hade skickats iväg. Mitt runda, fina ansikte hade krympt ihop så mycket att det såg ut som om det bara var två stora, glittrande ögon kvar.

Det min mor inte stod ut med var att min far bara hade vett att tvätta mina kinder. Allt annat var smutsigt, som nacken och bakom öronen. Min ena fläta satt högre än den andra. Det gjorde min mor så upprörd att se sin dotter så förändrad.

Jennifer med sin mor, när hon var tre år gammal, innan hon flyttat till sin far. Foto: privat

En gång efter att vi hade varit hos min mamma och skulle åka därifrån gav hon mig ett brev och sade att jag skulle ge det till min far när vi var ”hemma” i Hanwang.

Jag blev väldigt upprymd över att ha fått ett sådant viktigt uppdrag, och visste inte hur jag skulle bära ett så viktigt brev. Till sist klarade jag varken av den stora bördan eller hemligheten.

Jag avslöjade hemligheten för min far, när vi gått längs bergsvägen och väntade på långfärdsbussen.

Han läste brevet, men sade inte ett ord. Han tog abrupt upp mig på sin rygg och började gå tillbaka. När vi kom fram till mammas hus sade han fortfarande ingenting. Han lade sig i sängen, och hans ansikte var väldigt blekt och sammanbitet.

Jag var livrädd, eftersom jag inte visste vad som hade hänt. Jag var rädd att min mor skulle skälla på mig för att jag inte hade lyssnat på henne och gett brevet till min far för tidigt.

Först många år senare fick jag veta lite om vad som hänt den dagen: Min mor bad min far om skilsmässa i det där brevet. Hon klarade inte längre av att de inte kunde bo tillsammans.

Jag har fått höra att min far försökte med allt, inklusive att hota med självmord, för att få min mor att sluta tänka på skilsmässa.

Mor var välkänd i Zhongjiang-häradet för sin skönhet när hon var ung, och hon hade många beundrare. Min far var bara en av dem.

När han gick på universitetet skrev han hela tiden vackra brev till henne. Varje gång använde han ett nytt teckensnitt. Hans handstil och dikter var både mycket vackra och rörande. Hans ihärdighet och litterära talang vann till slut min mors hjärta.

Men min mor hade aldrig räknat med att denna briljanta och begåvade man över en natt skulle förvandlas till en ”svart marionett för de reaktionära kapitalistiska profitörerna”. Hur länge skulle hon vara tvungen att lida för att hon var gift med en man som pekats ut på det här sättet?

Nästa del i följetongen hittar du här

Jennifer Zeng är författare till ”Witnessing History: One Chinese Woman’s Fight for Freedom and Falun Gong.” Innan hon förföljdes i Kina för sin tro, och tvingades fly utomlands, var hon forskare och konsult vid det Kinas statsråds centrum för utvecklingsforskning. Hennes historia finns med i den prisbelönta dokumentären ”Free China; the Courage to Believe”, som är en samproduktion mellan New Tang Dynasty Television och World2Be Productions.

Läs mer

Mest lästa

Rekommenderat

loading







Jennifer Zengs far och mor gifter sig 1965, men fick inte bo tillsammans för kommunistpartiet. Foto: privat
Jennifer Zengs far och mor gifter sig 1965, men fick inte bo tillsammans för kommunistpartiet. Foto: privat
Följetong

Min fars historia: del 3

Jennifer Zeng

Epoch Times publicerar här författaren och bloggaren Jennifer Zengs text om sin familj, och framför allt sin far, som en följetong. Den är också ett dokument över Kina under kommunistpartiet. Del ett kan du läsa här.

Min mors fosterföräldrar tillhörde ”proletariatet”, men hennes biologiska mor gifte sig senare med någon som kommunistpartiet klassificerade som en ”gangster”. Som ett resultat av detta blev min mor utstött. Hon fick inte gå i gymnasiet, och att gå på universitetet var än mindre möjligt.

Min mor var väldigt stolt, och skämdes för mycket, så hon flydde staden till en avlägsen by där hon blev grundskolelärare. Då var hon bara 16 år gammal.

1965 gifte sig mina föräldrar, men de kunde inte flytta till samma plats. Deras arbetsplatser låg tio mil från varandra. Samtidigt kontrollerade partiet allting, och ingen kunde bara flytta dit de ville eller byta jobb hur som helst.

1966, året då jag, deras första barn, föddes, var också det år som den ”stora proletära kulturrevolutionen” bröt ut. Den var något som ingen varit med om tidigare.

1967, när jag bara var ett år gammal, anklagades min far för att vara en ”svart marionett för de reaktionära kapitalistiska profitörerna”.

Vid den tiden hade han utvecklat akut hepatit och låg på sjukhus. Det var dock ingen som brydde sig om att han var sjuk. Han släpades från sjuksängen till en stor scen där han blev offentligt fördömd. Hans händer målades med svart bläck för att visa att han var de reaktionära kapitalistiska profitörernas svarta marionett.

Efter det offentliga fördömandet beordrades han att skriva dussintals kopior av sin ”självkritik” och sätta upp dem på bestämda platser.

Jennifer, ett år gammal, med sin mor. Samma år fördömdes hennes far under kulturrevolutionen. Foto: privat

Min far var för svag för att ens röra sig, så det här enorma jobbet föll på min mor, som var barnledig och bodde hos min far i Mianyang vid den tiden. Hon satte mig på ryggen med ett bomullsband och tog en hink hemmagjort tapetklister i ena handen och en rulle av de handkopierade ”självkritik”-meddelandena i den andra och gick ut för att klistra upp dem. Det tog henne hela natten.

När jag var två eller tre år gammal förflyttades min far till ett avlägset bydistrikt som heter Hanwang, i Mianzhu-häradet i Sichuan. Det bodde bara ungefär 30 000 personer i staden, och det låg också ungefär 10 mil från min mors skola. Den arbetsplats där min far skulle ”slå sig ner för att bli reformerad” var en fabrik som processade spannmål. Den hade byggts nyligen, på en öde flodslätt, och det fanns knappt någonting i den än.

***

Min första syster föddes när jag var fyra år gammal. Min mor kunde inte ta hand om två barn själv, eftersom hon var tvungen att arbeta också. Så jag skickades till min far, och fick bo med honom på den där öde flodslätten.

Varje år tog min far med mig för att besöka min mor och syster. Tio mil känns inte som någonting i dag, men på den tiden kändes det väldigt, väldigt långt, särskilt som min mors skola låg djupt inne bland bergen.

Vi fick byta mellan olika långfärdsbussar flera gånger, klättra över flera berg och gå långa sträckor på bergsvägar innan vi kom fram till vårt mål.

Min mor sade att hon nästan grät när hon såg mig för första gången efter att jag hade skickats iväg. Mitt runda, fina ansikte hade krympt ihop så mycket att det såg ut som om det bara var två stora, glittrande ögon kvar.

Det min mor inte stod ut med var att min far bara hade vett att tvätta mina kinder. Allt annat var smutsigt, som nacken och bakom öronen. Min ena fläta satt högre än den andra. Det gjorde min mor så upprörd att se sin dotter så förändrad.

Jennifer med sin mor, när hon var tre år gammal, innan hon flyttat till sin far. Foto: privat

En gång efter att vi hade varit hos min mamma och skulle åka därifrån gav hon mig ett brev och sade att jag skulle ge det till min far när vi var ”hemma” i Hanwang.

Jag blev väldigt upprymd över att ha fått ett sådant viktigt uppdrag, och visste inte hur jag skulle bära ett så viktigt brev. Till sist klarade jag varken av den stora bördan eller hemligheten.

Jag avslöjade hemligheten för min far, när vi gått längs bergsvägen och väntade på långfärdsbussen.

Han läste brevet, men sade inte ett ord. Han tog abrupt upp mig på sin rygg och började gå tillbaka. När vi kom fram till mammas hus sade han fortfarande ingenting. Han lade sig i sängen, och hans ansikte var väldigt blekt och sammanbitet.

Jag var livrädd, eftersom jag inte visste vad som hade hänt. Jag var rädd att min mor skulle skälla på mig för att jag inte hade lyssnat på henne och gett brevet till min far för tidigt.

Först många år senare fick jag veta lite om vad som hänt den dagen: Min mor bad min far om skilsmässa i det där brevet. Hon klarade inte längre av att de inte kunde bo tillsammans.

Jag har fått höra att min far försökte med allt, inklusive att hota med självmord, för att få min mor att sluta tänka på skilsmässa.

Mor var välkänd i Zhongjiang-häradet för sin skönhet när hon var ung, och hon hade många beundrare. Min far var bara en av dem.

När han gick på universitetet skrev han hela tiden vackra brev till henne. Varje gång använde han ett nytt teckensnitt. Hans handstil och dikter var både mycket vackra och rörande. Hans ihärdighet och litterära talang vann till slut min mors hjärta.

Men min mor hade aldrig räknat med att denna briljanta och begåvade man över en natt skulle förvandlas till en ”svart marionett för de reaktionära kapitalistiska profitörerna”. Hur länge skulle hon vara tvungen att lida för att hon var gift med en man som pekats ut på det här sättet?

Nästa del i följetongen hittar du här

Jennifer Zeng är författare till ”Witnessing History: One Chinese Woman’s Fight for Freedom and Falun Gong.” Innan hon förföljdes i Kina för sin tro, och tvingades fly utomlands, var hon forskare och konsult vid det Kinas statsråds centrum för utvecklingsforskning. Hennes historia finns med i den prisbelönta dokumentären ”Free China; the Courage to Believe”, som är en samproduktion mellan New Tang Dynasty Television och World2Be Productions.

Rekommenderat

Svenska Epoch Times

Publisher
Vasilios Zoupounidis
Politisk chefredaktör
Daniel Sundqvist
Opinionschef
Lotta Gröning
Sportchef
Jonas Arnesen
Kulturchef
Einar Askestad

Svenska Epoch Times
DN-skrapan
Rålambsvägen 17
112 59 Stockholm

Epoch Times är en unik röst bland svenska medier. Vi är fristående och samtidigt en del av det stora globala medienätverket Epoch Media Group. Vi finns i 36 länder på 23 språk och är det snabbast växande nätverket av oberoende nyhetsmedier i världen. Svenska Epoch Times grundades år 2006 som webbtidning.

Epoch Times är en heltäckande nyhetstidning med främst riksnyheter och internationella nyheter.

Vi vill rapportera de viktiga händelserna i vår tid, inte för att de är sensationella utan för att de har betydelse i ett långsiktigt perspektiv.

Vi vill upprätthålla universella mänskliga värden, rättigheter och friheter i det vi publicerar. Svenska Epoch Times är medlem i Tidningsutgivarna (TU).

© Svenska Epoch Times 2024