Ordet fobi används ofta felaktigt för att beskriva att man är rädd för något. Men medan rädsla är en känslomässig reaktion på ett verkligt eller upplevt hot, så orsakar fobier överdrivna och oproportionerliga panikkänslor. En fobi utlöser ofta så kraftig ångest att den kan störa det vardagliga livet.

Björn Eklöf jobbar bland annat som mental coach och förutom att coacha elitidrottare, företagsledare och säljavdelningar i måluppfyllelse, så har han även hjälpt individer med att överkomma sina fobier.

Många är till exempel rädda för spindlar och en del har en fullt utvecklad fobi. Personer med spindelfobi ägnar ofta en ansenlig mängd tid åt att säkerställa att de ska slippa komma i kontakt med dem, vilket till exempel kan yttra sig i att man helt undviker utomhusaktiviteter som skogsvandringar, vägrar levande julgran eller till och med säljer sitt hus för att det finns spindlar i det.

– Om man lever i ett område där det faktiskt finns farliga och dödligt giftiga spindlar, då kan rädsla och ett undvikande beteende anses vara normalt. Men i Sverige finns inga spindlar med dödliga bett. Din logiska sida vet att våra spindlar i stort sett är ofarliga, men ändå skriker vissa människor rakt ut bara de ser en spindel, säger Björn.

Kopplingen i hjärnan utlöser starkt obehag

Björn berättar att hans mamma inte kan se en orm på TV utan att det kryper i kroppen på henne, även om hon förstår att ormen på TV inte kan skada henne. Det ligger inprogrammerat, menar Björn, och har att göra med hur synapser och neuroner i hjärnan kopplar ihop sig med varandra.

– Det är en nedärvd rädsla som härstammar från människans urtid, och som hos vissa individer är särskilt stark.

För att jobba bort en fobi krävs att man jobbar successivt, och att med ett steg i taget utsätta sig för det man har fobi för. En spindelfobiker kan börja med att försöka titta på en bild på en spindel, vilket till en början kan kännas väldigt jobbigt och obehagligt.

– Det är ju väldigt intressant hur hjärnan kan ställa till det. Personen kanske inte ens kan förmå sig att ta på bilden med handen för att det känns läskigt. Och man kan ju skratta åt det, men för dem är det full verklighet. Men ju mer du utsätter dig för det, desto mer lär sig den delen av hjärnan du inte kan programmera att utfallet faktiskt inte är farligt.

Till slut försvagas kopplingen i hjärnan för att slutligen försvinna helt. Det bildas en ny koppling och det som tidigare kändes otänkbart upplevs nu tryggt istället, berättar Björn. Nästa steg i att trappa upp kan vara att titta på en levande spindel i en bur. Sedan kan man återigen trappa upp utmaningen genom att se en annan person hålla en spindel, för att i sista steget själv sitta med en spindel i handen.

– Om jag utsätter mig för det jag är rädd för, med positivt resultat gång på gång, så skapar hjärnan nya och djupare spår. När du utsatts för spindelbilden ett antal gånger under en tid, och sedan får se en spindel i en låda vid upprepade tillfällen, så lär sig hjärnan sakta att det inte händer någonting. Plötsligt upplever man inte längre spindeln som farlig.

Tränade bort höjdskräcken

Björn har själv jobbat sig igenom en påtaglig höjdskräck. Han berättar om en projektanställning han hade för många år sedan, då han skulle bygga lackboxar till lastbilar. I början när han skulle klättra upp på lastbilstaken, kröp han försiktigt upp, men efter några veckor så hoppade han upp som alla andra.

– Det berodde på att jag hela tiden utsatte mig för det jag var rädd för, med positivt resultat. Hjärnan kunde nu skapa nya djupare spår och lära om.

Det här styrs av hormoner och signalsubstanser, berättar Björn. Det går att trampa upp nya vägar, men om man slutar köra i spåren och har ett uppehåll på en längre tid, kan man tappa det nya mönstret. Mental träning är en färskvara, säger Björn, som brukar jämföra det med kroppslig träning. När man styrketränar behöver man göra det ett tag innan man uppnår resultat. Om man slutar så upphör även resultaten.

– Precis så är det, och jag märkte det själv med min höjdrädsla. När jag inte hade utsatt mig för höjder på flera år, så tyckte jag det var obehagligt igen. När jag åker på skidsemester är det obehagligt att åka lift de första två-tre gångerna, men sedan rullar det på och jag tänker inte mer på det.

Det går mycket fortare att komma över en skräck eller en fobi igen, när du en gång har gjort det. Du vet med dig att du tidigare har kommit över det, säger Björn Eklöf.