En förändring måste till, de förslag som regeringen lämnat när det gäller friskolorna räcker inte. I 30 år har friskolorna vållat strid och de förslag som nu ligger är omöjliga att enas kring. Högerns försvar av friskolorna är ett försvar av marknaden och rätten att välja en friskola. Vänsterns kritik av friskolorna är ett försvar av det kollektiva, det gemensamma och de likvärdiga möjligheterna.

Friskolorna har vållat strid i 30 år och nu har också Tidö-regeringen gett sig in i den. Utredningar har tillsatts men det är svårt att se att de förslag som lämnats kommer att leda till några märkbara förändringar. Helt avsiktligt förmodligen, ty vår friskolemodell blev precis sådan som deras supportrar önskade. Det märks av att skollagen, som också friskolorna har att rätta sig efter, rymmer så många motsägelser och fluffiga formuleringar att den i praktiken gjort skolan ostyrbar.

I skollagens första del slås fast att skolan ska vara likvärdig och dess övergripande mål ska vara att förse eleverna med kunskaper och värden. Vilka kunskaper som avses preciseras inte, lika lite som hur måluppfyllelsen ska mätas. Vad gäller värden är skollagen något mer precis. Skolan ska lära eleverna mänskliga rättigheter, allas lika värde, solidaritet och demokrati med mera. Krav på att eleverna agerar utifrån dessa värden finns däremot inte. Den inledande delen innehåller också en lista över elevens rättigheter i skolan. De är många och ibland långtgående. Här stadgas bland annat elevens rätt till inflytande över utbildningens innehåll. Däremot sägs inget om elevens skyldigheter.