Brittiska "Tories" har tvingat flera tidigare partiledare att avgå under mer eller mindre förödmjukande former. Premiärminister Theresa May kan stå näst på tur.

Konservativa partiet (Tories) kammade hem segern - men blev ändå det extrainsatta parlamentsvalets stora förlorare. Planen på en enkel triumf förvandlades till ett förödmjukande nederlag och Theresa Mays beslut att utlysa nyval har mötts av svidande kritik.

– Det var som att skjuta sig i foten utan anledning. May trodde att hon skulle klara sig lätt, men hon har bara gjort saker värre, säger den 37-åriga Londonbon och Toryväljaren Vicky, som inte vill uppge sitt efternamn.

Dessutom kokar vreden sedan det framkommit att Mays nya stabschef Gavin Barwell missat viktiga brandsäkerhetsåtgärder under sin tid som bostadsminister.

May har sagt att hon stannar på sin post. Men flera av Tories parlamentsledamöter har sagt att Mays stukade legitimitet gör det otänkbart att hon ska leda partiet fram till nästa val. Några drar gränsen vid ett par år, många vid ett halvår, andra kortare än så.

"Hänsynslöst"

Tories är inte främmande för att göra sig av med partiledare som inte anses hålla måttet. Tvärtom har partiet rykte om sig att vara hänsynslöst - till och med mot omtyckta ledare när de inte längre ses som rätt person att hålla i tyglarna.

Ett exempel är när Storbritanniens första kvinnliga premiärminister, "järnladyn" Margaret Thatcher tvingades avgå under dramatiska former 1990, efter det att kritiken mot hennes hårdföra politik växt inom partiet. Winston Churchill är en annan välkänd Toryledare som lämnade posten genom att avgå.

Trots flera valförluster under Churchills 15 år som partiledare hade partiet stort tålamod. Men efter växande kritik från den egna regeringen avgick han 1955 och hävdade att det berodde på sviktande hälsa.

De senaste decennierna har Tories blivit allt mindre förlåtande. John Major avgick efter Labours förödmjukande jordskredsseger 1997. Iain Duncan Smith fick inte ens en chans att göra bort sig i ett val innan han förlorade en förtroendeomröstning och sparkades som partiledare 2003. David Cameron kritiserades internt för beslutet att rösta om EU-medlemskapet och avgick efter nederlaget i folkomröstningen förra året.

Spekuleras om efterträdare

Om May går samma öde till mötes viskas det om en rad möjliga efterträdare. I topp bland spekulationerna finns utrikesministern Boris Johnson, som trots en del tveksamma uttalanden och fadäser har lojala anhängare bland gräsrötterna. Inrikesminister Amber Rudd, som dock med nöd och näppe klarade sin valkrets, är en annan potentiell kandidat.

Dessutom brukar finansminister Philip Hammond, brexitminister David Davis, försvarsminister Michael Fallon eller partiets skotska ledare Ruth Davidson lyftas i spekulationerna.

70-åriga Toryväljaren Tony Major, från Northampton, ser dock inget annat alternativ än att May sitter kvar.

– Jag förstår varför hon utlyste nyval, men så här i efterhand går det ju att konstatera att hon borde ha låtit bli. Men jag har fortsatt förtroende för May, säger Major som har röstat konservativt i "princip hela livet".

(TT)