Vi kan inte ta för givet att få varma dagar när skolstarten närmar sig, men i år har det känts som att sommaren inte riktigt ville lämna oss. Vi har varit tacksamma för varje extra varm dag. Med barn som inte är helt säkra på simningen har det varit ett gyllene tillfälle att hålla egen simkurs med dem i en liten sjö i närheten – en dag i sänder.

Innan skolan börjar har vi hunnit åka ett par gånger, flera dagar i rad. Jag bestämmer att vi satsar på att fortsätta även på skoldagar; vi åker direkt när barnen kommit hem och så hinner vi tillbaka till middagen. Där är knappt någon vid badet, så förutsättningarna för att barnen ska kunna koncentrera sig är goda. Jag hittar på simuppgifter och peppar de barn som behöver träna mer. En av barnens kompisar kommer med och tränar han också. De är motiverade och jag är glad att se att tiden är mycket väl investerad – de gör fina framsteg!

Den förlängda sommaren är en värdefull tid, med det varma vattnet i sjön och skogens blåbär som fortfarande är fina att plocka. Varje dag har jag tanken på badtemperaturen i sjön och överväger om vi kan åka. Efter sex gånger tröttnar ett av barnen på att flänga iväg dit varje dag så vi tar en paus, men jag har fortfarande för avsikt att plocka upp simskolan igen.

Hösten säger hej

Jag och 11-åringen får istället en härlig tur i skogen. Det har regnat och solen får de små vattendropparna att gnistra. Det är varmt och skogsluften känns skön. Vi plockar och äter av blåbär och odon, och visst är känslan lite mer av höst än sommar. När han sedan säger det rakt ut känns det som att förtrollningen spricker.

– Det känns som att det är höst nu när vi inte längre badar varje dag.

Med rutinen att dagligen åka till sjön har jag varit kvar i sommaren, men när vi nu släppt vanan och istället gör en tur i skogen kommer känslan av att sommaren är slut. Även om jag har varit tacksam för varje tillfälle och varit beredd på att det kanske var sista gången, så är jag inte redo än.

Bondens marknad sätter igång på stan, gässen ropar farväl när de flyger över husen och badkläderna torkar inte längre ute, eller ens inne för den delen, såvida jag inte har en värmefläkt på. Det är tydliga hösttecken, men dagarna är fortfarande ganska varma, vi envisas med att gå barfota hemma och även om andra har gett upp badsäsongen så har jag inte gett upp.

La grande finale

Helgen har varit badfri, men nu lockar jag med att åka till en ny sjö och det går hem även hos den badtrötte sonen. Här är det inte lika långgrunt och det finns en brygga att hoppa från; jättebra för att träna på att hoppa i från kanten.

Det är inte så varmt i luften, men solen skiner och vattnet känns överraskande behagligt. De mer vattenvana barnen plumsar i från bryggan och har jättekul. Själv simmar jag lite och passar på att bara ligga och flyta. Vattnet är stilla och skönt. Jag blundar och bara är. Kanske blir det här finalbadet – kronan på verket.

Idrottsläraren har skickat ut en del riktlinjer för vad eleverna ska kunna i olika årskurser och jag måttar bryggans längd för att ge barnen en utmaning. Jag berättar att om de simmar fram och tillbaka längs bryggan så vet de att de klarar att simma 25 meter.

Två barn antar utmaningen. Kompisen tror inte att han ska orka, men när jag säger att han visst orkar så blir han beslutsam och klarar utmaningen. Sonen är fokuserad och klarar det också. Båda är glada och stolta. Vi går igenom andra saker på idrottslärarens lista och de konstaterar att det där har de ju redan klarat. Nu är de väl förberedda och stärkta inför skolans simträning.

När vi kommer hem är de hungrigare än på länge och det är omöjligt att få dem att göra någonting; inte ens när jag senare lockar med blåbärspaj. Jag inser att de är jättetrötta.

Under sommaren har jag sett sonen komma över trösklar, vi har pratat om föreställningar och vad han är rädd för, och han har själv beslutsamt testat för att klara mer och mer. Han har kommit långt och både han och jag är glada och stolta.

Eftersom det nya badstället var så bra med bryggan och det sköna vattnet ger vi oss inte riktigt utan åker en gång till. På väg hemifrån står temperaturen på 18 grader och det kommer regndroppar på framrutan.

– Det är bara ett lokalt moln, säger jag bestämt.

Vid badet regnar det inte, men strax bortanför sjön syns ett litet, mörkt moln med regn som hänger som en gardin under. Jag hoppas att det inte ska komma till oss, men barnen säger att det är roligt att bada i regn.

Stektermometern som jag tagit med hemifrån visar att vattnet ändå är 20 grader, men det råder delade meningar om hur skönt det känns. När jag har simmat ut en bit och flytit en stund är jag nöjd med både badet och badsäsongen. De äldsta barnen hoppar i från bryggan i ett, står på händerna i vattnet och verkar kunna hålla på hur länge som helst. 11-åringen tycker att det verkar för kallt, men vill ändå simma. Efter stor tvekan tar han på sig våtdräkten, doppar sig och går upp.

Nu känns det som att hösten får komma. Jag ser fram emot svalare temperaturer så att jag äntligen kan gå runt i mina nya, sköna vandringskängor som varit för varma under sommaren. Jag ser fram emot den svala, friska höstluften och förstås höstens färger. Nu är vi nöjda och kan tacka sommaren för den här gången.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.