Mammabloggen: Vi går på jakt efter vårvintertecken
Gul som solen är tussilagon, och inte behöver det vara mängder av dem för att ge glädje. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times


Vårvintern är den femte årstiden och liksom våren är den en glädjespridare med mycket ljus och tecken på att naturen vaknar igen. Jag går med barnen på upptäcktsfärd och vi blir både glada och fascinerade när vi hittar gamla och nya vårvintertecken.

Under min uppväxt i södra Sverige kom våren den här tiden på året, med underbara gula och glada tussilago i det bruna fjolårsgräset. Tussilagon var min favoritblomma; den var ju så solig och så kom den när jag fyllde år. Solen värmde marken och tallarna som jag klättrade i. Jag tyckte mycket om våren och att följa naturens uppvaknande; vitsippsmattor i skogen och blåsipporna, och sedan trädens knoppar som långsamt slog ut. Våren var lång och härlig.

Som vuxen flyttade jag norrut och märkte stor skillnad. Här kan våren komma och gå på en vecka och för att hänga med när knopparna slår ut behöver man vara riktigt observant.

Men även om våren här uppe inte är som den ”borde” enligt min barndoms referensram, så hittade jag något annat som jag inte haft tidigare – vårvintern, den femte årstiden. Den årstiden är lång och absolut värd att räkna med.

Under vårvintern kommer solen och ljuset, medan det fortfarande finns snö kvar. Solens värme och någon plusgrad på dagen gör att ytan på snötäcket smälter, medan minusgrader på natten får ytan att frysa så att man får en hård skorpa, skare. Jag har fina minnen från vårvintermorgnar när jag åkt skidor på åkerns skare, med den friska luften mot ansiktet. På videbuskarna kommer videkissarna medan snön ännu ligger och den här kombinationen är verkligen ett vårvintertecken för mig. Tänk att åka skidor och titta på videkissar samtidigt.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Nytt vårvintertecken

I helgen hittade vi ett nytt vårvintertecken som vi blev fascinerade av. Det är säkert fler som lagt märke till att snön smälter snabbare runt uppstickande stenar och runt träd, så där så att det snart blir en snöfri ring runt om dem. Det som är mörkt tar ju åt sig mer värme, vilket hjälper snön att smälta omkring.

Det vi upptäckte var att det på isen och på ytan av snön fanns fullt av små gropar, och i varje grop låg det ett mörkbrunt löv från i höstas. Lövet var alltså orsaken till gropen det låg i, eftersom det blev varmare än snön omkring. Fascinerande.

Löven ligger en bra bit ner i sin grop. Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

På blomjakt

Häromdagen fick jag en bild från en vän med texten ”På strandpromenaden till dig”. Så rart och omtänksamt av henne. Men hur kunde hon veta att jag just den här tiden längtar efter vitsippor och blåsippor? Jo, hon är ju förstås också uppväxt söderöver. Därför gick den dagens utflykt med barnen till just det ställe på strandpromenaden där jag vet att man kan hitta blåsippor och vitsippor.

Eftersom vi inte har de mängder med sippor här uppe som finns söderöver så har den här platsen fått betydelse för mig. Dit har jag gått eller åkt många vårvintrar för att få lite av den där ”riktiga vårkänslan”. Men det här var första gången jag tog med barnen dit sedan de blivit större.

Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

På älven låg isen i stora, tjocka flak och det var roligt att titta på änderna som simmade runt i det strömma vattnet och sedan hoppade upp på isen. Men vårt uppdrag var att leta sippor i det bruna gräset i slänten. 11-åringen klev runt i terrängen, bland ris, gräs och någon jordgrop. Han är skarpsynt, så även om jag vet ganska väl var platsen är så tänkte jag att han kanske kunde hitta ytterligare några. Det var iallafall spännande att gå och leta, han där uppe och vi från gångbanan.

Den första blomman vi hittade var, överraskande nog, tussilago. Även om de inte var fler än tre stycken så lyste de så glädjande. Sedan hittade vi lika många vitsippor. De brukar bli fler, så vi var lite tidigt ute.

När vi gått ett tag hittade vi sedan en mängd blåa tussar av blåsippor utspridda på några kvadratmeter. Jag skulle gissa att de blivit väl fotograferade och uppskattade; intill blomtussarna var det väl trampat, men utan att skada blommorna.

Barnen blev så glada när de såg dem, och när de hittade fler och fler. Visst har de sett blåsippor och vitsippor förut, men mest när vi besökt mormor och morfar, så det var speciellt att få se så här många här hos oss, även om det här är något man vallfärdar till och inte bara hittar mängder av i vilken skogsglänta som helst.

Tänk vad gott det gör att gå ut och upptäcka det naturligt vackra och få en påminnelse om vad vi verkligen mår bra av.

"Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vårvinter" Foto: Eva Sagerfors/Epoch Times

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för felinformation. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi täcker viktiga nyheter som de flesta andra medier ignorerar. Många nyheter i medier är partiska och vridna. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.