Det kan löna sig att stanna upp och lyssna till andras berättelser om hur de har det. Det kan ge perspektiv, större tolerans, ödmjukhet och tacksamhet, eller en upplevelse av att man inte är ensam, vilket kan ge kraft att komma vidare.

Vintertid kan det vara -40- -50 grader i Sibirien. I den temperaturen ska det knappt gå att leva, berättar äventyraren Mikael Strandberg i filmen ”Minus 58 grader”. När han och hans följeslagare tar sig igenom ett av världens kallaste områden 2006 möter de ändå folk som lever där.

I dokumentärfilmen beskriver de hur de ständigt fryser – att stanna upp under dagens skidfärd är inte att tänka på. De som lever i de här trakterna fryser också, men bekymrar sig inte över det. En man berättar:

– Jag har frusit i hela mitt liv. Man vänjer sig.

Insikten att förmågan att klara av kyla inte enbart styrs av generna, utan till stor del kan påverkas mentalt, stärker Strandberg. När de går vidare fryser de visserligen fortfarande, men de är inte längre oroliga. När det känns som jobbigast så tänker de på andra som har det värre.

Filmen gav mig perspektiv. Det är inte roligt att frysa, eller att lida på andra sätt heller för den delen. Men när vi gjort vad vi kan för att minska eller få bort lidandet, då är det ju bara att acceptera läget. Att påminna sig själv och andra om det faktum att man fryser gör ju inte saken bättre.

I olika världar

En mamma delade sin berättelse om tillvaron med sitt barn som inte fungerar så som vi väntar oss att de flesta barn gör. Att få egen tid finns inte på kartan eftersom hon ständigt behöver finnas där för dottern. Hon har ingen utomstående som kan avlasta henne. Man får helt enkelt lägga ribban efter förutsättningarna. Bekymmer som vi andra föräldrar kan ha, som hur vi ska få barnet att städa sitt rum eller ställa i ordning sina skor och kläder i hallen; det är mil från hennes värld.

Berättelsen gav mig perspektiv. Våra barn har förmåga att klara mycket som man kan förvänta sig av dem i deras ålder. Ändå hör jag mig klaga. Det låter verkligen tråkigt. Men hennes berättelse påminde mig om att vända tanken till att se det som fungerar och är bra. Det är lätt att glömma och istället fastna i klagan och missnöje. Det förbättrar knappast familjemiljön och nog finns det bättre sätt att lösa saker på.

Det är jobbigt så jag klagar

Jag kommer att tänka på en händelse i somras. Det var en riktigt varm dag, och jag, barnen och min pappa hade åkt iväg för att handla. När vi var klara gick vi en kort promenad. Det närmade sig mitt på dagen och var så varmt att när vi väntade in någon så gjorde vi det i trädskuggan.

9-åringen tyckte det var varmt och blev törstig. När vi vänt tillbaka ville han inte gå längre; det var för varmt. Han ville inte ha det så varmt. Vi kom ingenstans och jag fick hitta på saker för att få honom framåt. Vi gick grusvägen fram i solen på väg mot bilen. Alla svettades och längtade efter ett bad. 9-åringen klagade över värmen och ville dricka, men det hade vi inte tänkt på att ta med. Nej, han fick vänta tills vi kom hem.

Vi gick och han klagade vidare. Det var inte kul att lyssna på, men vad kunde jag göra åt det? Jag fick en idé och frågade honom i glad ton – ibland kan en glad ton ge utdelning – om han trodde att det var någon annan av oss som tyckte att det varmt. Nja, det visste han väl inte. Det var ju ingen som sade något om det. Jag sade att vi skulle ta reda på det och så låtsades jag ta upp en mikrofon som jag höll fram mot storebror. På det viset låtsasintervjuade jag de andra. Jag frågade vad de tyckte om den här soliga och varma dagen och sådant. Det blev väldigt roligt och vi kom snart fram till bilen.

Om det här gav 9-åringen ett annat perspektiv är jag inte säker på, men det kan vara bra att påminna om att andra kan tycka att det är jobbigt fast de inte säger det.

Att kunna lyssna på andras upplevelser kan hjälpa oss att bli mer ödmjuka och toleranta, och kan även ge inspiration till att klara av något bättre. Vi kan också förstå att det som är enkelt för mig inte behöver vara enkelt för en annan. Det tycker jag är en viktig pusselbit i att vara en god människa.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.