På fjällvandring med barnen är förstås synintrycken de mest påtagliga, men i hela upplevelsen ingår ljudet av en vinande vind, bäckens porlande och göken som vi hoppas ska vara tyst när vi ska sova i den ljusa sommarnatten. Fjällmiljön har verkligen något välgörande för alla sinnen.

Utsikten över fjäll i fjärran och mäktiga bergsväggar påminner oss om vår litenhet i det större sammanhanget. Både jag och barnen får en hisnande känsla när vi från vår utsiktspunkt 1000 möh ser ut över fjäll i olika former och när vi står intill en brant bergvägg.

En bergvägg får oss att tänka på Mount Rushmore i USA, där huvudena av fyra amerikanska presidenter finns uthuggna, men ingen av oss önskar några avbilder i det här berget.

En stor del av vår fjälltur tittar vi också ner på marken. Här finns så många intressanta växter och vi har med oss en fjällflora från 1991 där vi kan slå upp namnet när vi är osäkra eller hittar någon ny växt. Blommorna och utsikten är det bästa med fjällturen, tycker 11-åringen. Han verkar lika entusiastisk som jag över en ny växt eller en vacker blomma, om än så liten.

När vi ser flugor på smörbollarna kommer vi ihåg att vi hört att det lär finnas en fluga i varje blomma eftersom de lever i ett nära samarbete med varandra. Vi stör några flugor genom att öppna på kronbladen och kika in i blomman, men det är inte alla blommor som har en fluga hos sig. Jag läser i universitetsartikeln "Smörbollsflugornas fantastiska värld" att blomman och flugan är beroende av varandra för att kunna överleva och fortplanta sig. Smörbollen måste pollineras av just det här släktet av blomsterfluga, och flugan i sin tur behöver blommans frön som mat till sina fluglarver. Det är fascinerande hur det fungerar i naturen.

Fläckiga orkidéer

Under den här turen ser vi flera olika orkidéer som vi bestämmer oss för att lära oss mer om. I mina öron klingar orkidé både av något vackert och något som är lite exklusivt, alltså rätt sällsynt. Jag har inte studerat dem närmare tidigare, men nu ser jag att flera orkidéer som egentligen ser likadana ut vid en snabbare anblick skiljer sig lite grann från varandra. Det finns de med brunfläckiga blad och de med helgröna; fläckig eller inte fläckig krona, och så finns där små skillnader i läppens form.

Det finns få arter av orkidéer i fjällen, men enligt floran finns det även hybrider som försvårar artbestämningen. Boken beskriver tydligt skillnaden mellan Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar, men med de varianter som finns lokalt i fjälltrakterna kan jag inte säkert säga vilka arter eller underarter vi ser. Det hade varit roligt att ha en expert till hands.

Min nyfikenhet får mig att ringa upp en av guiderna på Fjällbotaniska trädgården i Hemavan. Han berättar att Jungfru Marie nycklar och skogsnycklar förökar sig med varandra och att olika individer kan se rätt olika ut. De kan ha fläckar, ränder eller helt sakna fläckar. Jag får veta att man enligt den nya taxonomin kallar dem för fläcknycklar. Guiden säger att Jungfru Marie nycklar möjligen kan vara en underart av fläcknycklar. 

Sonen noterar det nya namnet, men tycker att det låter rätt tråkigt. Jungfru Marie nycklar låter mycket finare, säger han.

De är i alla fall ståtliga och vackra att se på oavsett vad de ska kallas, men en investering i en nyare fjällflora kan vara på sin plats. 

Friska dofter och naturens ljud

Fjälluften doftar förstås friskt och på väg upp på fjället känns doften av myr när man går över myrmark. Den brukar få mig att tänka på hjortron, oavsett om det finns några där eller inte. Det kommer från hjortonplockningen på somrarna när jag var barn och som jag minns med värme.

Det finns många ljud i fjällen, som porlande bäckar och brusande forsar, vindens vinande och regnet mot tältduken. Göken hörde vi en del av, men till skillnad från en tidigare tur i området så hade dessa gökar vett att tystna innan det var läggdags för oss.

Fjällsmaker

Våra fjällturer har en smak av friskt fjällvatten och medan vi går kan jag komma på mig med att ”okynnesdricka” fast jag inte är törstig, bara för att jag kan.

Maten är förstås pulverbaserad, men med en del hemtorkade tillägg så blir det så läckert så i vår uterestaurang.

Vandringsgodiset är rena lyxen. När jag började vandra i fjällen fick jag lära mig att man skulle ha med sig ”jägarsnus” i en påse för att fylla på med energi medan man gick. Jägarsnuset består av russin, nötter och choklad. Det här har med åren utvecklats till dagens vandrargodis bestående av mörk choklad, olika nötter och mandel, och hemtorkad frukt. I år var 11-åringen flitig och satt och skivade och torkade skivor av nektarin, banan, jordgubb och äppelringar i en torkmaskin någon vecka innan avfärd. Förutom att torkad frukt är lätt att bära med sig så koncentreras smakerna så att varje bit blir en smaksensation.

Vi smakar även på naturen, och vad man hittar beror ju på vad som finns serverat just då. Den här gången smakade vi på de nötaktiga fröna från ormrot och de lite syrliga bladen från fjällsyra. Barnen tycker att det är kul att känna till några ätliga växter på fjället.

En del av min fjällupplevelse är också att sitta vid en fjällbäck och tvätta ansiktet på morgonen (eller när det blir), att känna det kalla, rena vattnet i ansiktet, ackompanjerad av bäckens porlande, med himlen som tak och en fantastisk utsikt. Här får tvättandet ta sin tid. Det är en egen stund när jag bara känner och är. Tanken ”Här vill jag alltid vara” kommer då ofta över mig.

Hjälp oss att driva tidningen vidare!

En donation till Epoch Times gör stor skillnad. Världen utsätts ständigt för vilseledande information. Epoch Times står för sanningsenlig och ansvarsfull journalistik. Vi bevakar viktiga nyheter som annars kan ignoreras. Vi vill ge våra läsare ett bredare perspektiv av vad som pågår i vår värld. Varje bidrag, stort som smått, räknas. Vi uppskattar verkligen ditt stöd! Här ser du hur du kan stödja oss.